mmathilda
Kvinna ·
Att ta beslutet - hur mkt funderade du?
Hej! Vore intressant att veta hur länge folk här på forumet funderade innan de bestämde sig för att göra en bröstförstoring? Och hur långt från konsultation tills du bokade tid för operation? Jag har funderat i flera år, va på min första konsultation 2009. Jag tränar mkt och tyvärr är det mina bröst som blivit lidande för det, dock år 2009 valde jag att avvakta med operation i hopp om att de skulle komma tillbaka... Men icke ;) Jag är ju egentligen säker på att göra det, men så andra ibland tänker jag att det är sååå mkt pengar, och så blir jag rädd för komplikationer, och typ hur jag ska klara mig dagarna efter operationen... Haha. Ja ni vet ju hur hjärnan spelar spratt! Hur länge funderade du och hade du liknande tankar?
Sortera efter
Magr
Kvinna ·
MissGreen
Kvinna ·
Annunatariel
Kvinna ·
Jag velade fram och tillbaks i flera år - är det försvarbart inför mina barn, ekonomiskt, etiskt? Bestämde mig och tog sedan tillbaks det om och om igen. När jag väl tog beslutet gick det dock fort, jag böjde mig fram och tittade på mina urammade tuttar i spegeln och fick nog en gång för alla. Då hade jag fått alla barn jag ville ha och kände att jag ville tänka på mig själv för en gångs skull. Bokade tid bara kort efter det.
Louise_
Kvinna ·
Jag tycker att det är snyggt med lite större bröst, men insåg tidigt att jag inte skulle få några egna. Jag tycker att jag har fina bröst i mig själv och har varit ganska nöjd med dem utseendemässigt, men någon volym har jag aldrig haft. Jag har i perioder funderat på en operation, men aldrig riktigt kännt att det var absolut nödvändigt. För ca 2 år sedan blev jag mer intresserad av träning och det har gjort att jag har blivit smalare, vilket självklart syns på brösten. Med tiden blev mina vanliga BH:ar blivit större och större och då insåg jag att mina bröst verkligen är små. När jag behövde en nya BH:ar i somras fick jag gå ner en storlek (70-75A) och då fyllde jag inte ens ut BH:n. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för min del. Jag tänker "jag lever bara en gång" och då tycker jag inte att jag ska behöva må dåligt över mina små bröst. Jag har pengar till en operation och jag tror att jag kommer passa bra i ett par "riktiga bröst" istället för att gå i Push-up BH:ar som sitter lite halvkasst.
anniiss
Kvinna ·
Jag har alltid tyckt att jag haft små bröst. Jag har väl aldrig direkt sett det som ett problem eller mått dåligt över det.
Men inte förens i sommras då jag var utomlands, och kom hem och kollade på en massa bikinibilder på mig själv, insåg att jag verkligen var PLATT.
En bekant till mig hade nyligen gjort bröstförstoring (i våras), så jag rådfrågade henne litegrann och började kolla runt lite smått på kliniker och "före & efter" bilder.
Dröjde ungefär 3-4 månader från att jag kom på tanken till att jag var på kunsulatin och bokade operation.
Så nästa tisdag smäller det, ska bli såååå spännande!! Jag är super nervös, men jag längtar verkligen tills det är gjort.
Anonym användare
Zinya
Kvinna ·
hejsanhoppsam
Kvinna ·
Funderat hela tonåren.
Sparade pengar sedan jag började arbeta efter studenten och fortsatt sparat i 3,5 år medans livet också började med att bli sambo, bil och allt vad det innebär.
Känner att jag kanske skulle väntat tills jag fått barn men vem vet när det händer, OM det händer. Jag arbetar med barn men känner inget sug efter egna.
Så jag unnar mig detta, vill kunna må bra som ung, när jag har mig själv (visst en sambo) att tänka på!
Jag har planerat ganska länge, gick på en konsultation, bokade operation veckan efter och i December kommer det att ske! Vilket känns bra! Även om jag är så nervös över operationen i sig...
Bokade en för snart 5 år sen, avbokade, och skaffade två barn. Och nu ska jag göra nästa vecka, kände att det var rätt då brösten förstörs en del av graviditeten, nu blir det inga mer barn utan bara ett par bröst :)