Berätta för familj/vänner

Jag berättade inte för någon i min familj innan OP, maken undantaget =). Och bara för en vän som jag visste var vidsynt och vill operera sina egna.

2-3 dagar efter ringde jag o sa det till min mor och svärmor. Svärmor, för att vi träffas rätt ofta och det känndes konstigt att sitta o ljuga om ryggvärk när hon antagligen skulle se det så fort vi träffades. Plus en förklaring på varför maken åkte dig med ungarna lite extra ofta helt plötsligt :) Till min mor hade jag inte planerat att säga det, men hon ringde o ville komma o hälsa på veckan efter (bor långt borta) och när jag var undvikande om varför det inte gick trodde hon att jag blivit sjuk på allvar. Hon jagade upp sig så jag var tvungen att säga som det var... 

Ingen av mina 4 syskon eller far eller andra vet om det, om de inte gissat men håller tyst förståss.. =) Skall träffa dem om ngn vecka så jag får se hur det går då. Min intention är att hålla det privat så långt det går, men kommar naturligtvis vara öppen med att det är gjort om ngn undrar eller så. Kommer inte låtsas som ingenting, eller ljuga utan står för det om det kommer fram =)

300cc kan bli bomber på dig men kan också smälta in jättefint på din kropp, jag tror det kommer bli lagom. :) Generellt tittar inte folk så mkt på en som man tror, och märker ännu mindre *skratt*  Dessutom är du vuxen och umgås säkert mest med vuxna som vet att vissa saker är privata. 

Till sist vill jag säga att jag förstår hur du känner. Jag var jätteorolig o nervös innan. Spelade upp scenarion i mitt huvud om hur jag skulle förlora vänner o syskon, hånas, och barnen behandlas illa på dagis.... Samma sekund jag steg ut från kliniken var alla bekymmer som bortblåsta. Jag har inställningen nu att ingen som inte sett ut som mig, eller mått som jag mått i 20 år har rätta att kommentera en enda sak! Tre månader in har ingen gjort det heller.

Lycka till!

​Tack! Skönt att höra :)

Jag kan tänka mig att folk tittar och bryr sig betydligt mindre än man tror ja. Sitter väl mest i ens eget huvud.Trodde inte att jag skulle känna mig så velig när man ändå har gått och önskat detta i så många år.

jag har berättat för min sambo om mina planer (han ska även följa med på konsultationen) och även för min mamma och syster. Mina svärföräldrar och närmsta vänner kommer jag berätta för när jag vart på konsultationen och bokat operations datum. De andra kan få se efter operationen och om de undrar något får de fråga :) skämms inte över att jag ska göra detta, men vissa orkar jag inte berätta för i förhand då de ibland kan vara rättså negativa för bröstoperationer. 

Tack för svar! Vad starkt av dig att berätta dagen innan. Känns som att det vore skönt att berätta för att jag borde stå för det jag gör och det vore trevligt med stöd, samtidigt som jag inte vet om det är värt besväret med diskussioner och åsikter när man redan har bestämt sig.

Vad lustigt att hon inte märkt något! :) Folk är väl mindre uppmärksamma än man tror, konstigt nog.

Hehe, ja jag kan tänka mig att det är svårt att undvika prat på jobbet. Känns lite jobbigt men bara jag själv känner mig bekväm i storleken så borde det bli uthärdligt ändå hoppas jag.

Nu går jag runt med mina rispåsar och funderar och funderar över storleken. Trodde aldrig det skulle vara så svårt!

Det är just det att jag misstänker att hela min familj kommer vara så negativa och då känns det bara tråkigt och jobbigt :/ Så kanske skönare att ta det i efterhand.

Min sambo är den enda jag pratar om detta med och han är väldigt stöttande :)

Jag skulle vilja att endast mina tre närmsta ska veta om det! men hur har ni "döljt" det? Tänker på kläder och BH och liknande, blir det inte lite knepigt? 

Jag har gått ner mycket i vikt och är ganska ung. Jag ser detta som en present till mig själv för att jag har varit så jävla envis med vikt och träning och äntligen börjat komma dit jag vill med kroppen, jag har berättat för ganska många. Ingen i familjen har varit negativ och alla andra som vet om det, vet även om min viktresa så alla är bara glada att jag gör det som krävs för att jag ska trivas.. Jag kanske bara har haft tur med responsen från folk?

Hej, jag har bara berättat det för maken :) ev kommer jag att berätta för mina tonårs söner dagen innan. Men jag får se hur det känns... Jag tycker också det känns svårt att berätta. Speciellt för min mamma. Hon skulle bara börja argumentera om varför och tycka att jag är dum som äventyrar min hälsa osv. Jag vill inte höra det. 

Lättare att berätta när det redan är gjort i så fall.... :)

Tack för alla svar! Känns bra att vädra och veta hur ni andra gör :) Lutar nog åt att jag tar det som det kommer efter operationen när/om folk frågar.

Funderade också mycket över hur jag skulle göra med jobbet och slutade med att jag tar en vecka semester istället för sjukskrivning :/ Känns lite drygt att bli av med semestern, men jag tyckte det var för jobbigt att förklara.

Är också nyfiken på hur svårt det kan vara att dölja efter operationen?

Hej!

Hej!

Skönt att du säger att det inte blev några bomber då jag ser att du lagt in liknande som jag valt och har rätt lika mått. Tack för lugnande ord, jag hoppas att det inte behöver märkas så mycket och att familjen framförallt inte tänker på det.

Känns bara så mycket när jag går runt med 3dl ris här hemma, men jag kanske bara nojar.