sssssofie
Kvinna ·
08 maj, 2013
Förändringar rent psykiskt?
Kände ni att operationen förändrade er som person? Positivt/negativt?
Sortera efter
midmoh1
Kvinna ·
08 maj, 2013
Gilla
sssssofie
Kvinna ·
09 maj, 2013
Åh det var verkligen till hjälp, tack!!! Hade du också stora förväntningar innan operationen? Jag känner nästan när jag har mina "ful-dagar" att jag bara ska hålla ut, snart är jag fin och jag kommer själv att tycka det. Känner du igen dig i det? Någon mer som har något liknande att dela med sig av?
Gilla
Milena
Kvinna ·
09 maj, 2013
Även fast min näsa inte blev som planerat, näsryggen är inte helt rak och näsan är fortfarande lite sned framifrån så har mitt självförtroende förbättrats. Vissa dagar så är det dock näsan som gör att jag mår dåligt, även fast det är en klar förbättring. För jag fick aldrig näsan vi pratade om men jag ska operera om näsan i juni så förhoppningsvis blir det bättre då.
Men! Om jag före operationen hade fått se den näsan jag har nu så hade jag troligen blivit överlycklig! Hade tyckt att näsan var superfin och normal. Nu tycker jag att den fortfarande är stor. Problemet är att man hittar nya fel på näsan. Jag är INTE ute efter en perfekt näsa, vill bara ha en rak näsa.
Vad jag försöker säga är att man måste vara realistiskt, man måste ställa sig in på att det kanske inte blir som man tänkt. En förbättring är alltid något och den som är ute efter perfektion kommer aldrig bli nöjd. Jag är som sagt inte ute efter perfektion, har man en knöl mitt på näsan som syns i profil, ja då är det inte konstigt att man fortfarande inte är nöjd.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men oavsett storleken på näsan (min var gigantisk) så kommer du märka efter operationen att allt inte ligger i näsan. Före operationen var jag säker på att alla "problem", som att man undviker speglar, undviker att ta kort, föredrar att ha någon vid ex vänstra eller högra sidan för man vet vilken vinkel som är bäst osv, slutar vara blyg, slutar skylla på näsan. Jag tror att de flesta problem inte är pga näsan men det är det enda man har att skylla på. Nu har jag hittat massa andra "fel" som jag skulle vilja fixa men där är det stopp för min del, sista näsoperationen i juni sen är det stopp.
Gilla
Jag som 95% av dagarna är positiv och glad har fått känna på ångest och varit ledsen. Det har varit omtumlande för mig.
Jag har fått lära mig att ha tålamod. Jag har idag bättre tålamod än jag någonsin haft i hela mitt liv, och då är jag en människa som tidigare inte haft något tålamod. Att vänta - är (var?) det värsta jag vet.
Jag har lärt mig vilka människor i mitt liv jag aldrig någonsin vill förlora. Jag har älskat och uppskattat de mer än någonsin. Spricker nästan av all kärlek jag känner gentemot de.
Jag har lärt mig att uppskatta min kropp. Hur otroligt fantastisk den är. Hur otroligt fantastiska alla våra kroppar är! Att den har förmågan att läka ihop, ta hand om sig själv på något sätt. Det om något, är något att beundra. Man ska ta ta hand om sin kropp genom att äta bra och motionera så den fortsätter läka sig själv livet ut.
Jag har fått bättre självförtroende. Känner mig mycket säkrare i mig själv. Får man säga att man känner sig skitsnygg? Jag gör det. Och nej, absolut inte på ett kaxigt "jag ser ner på andra"-sätt, utan jag är fortfarande lika ödmjuk och snäll men jag kan bara slappna av och känna mig så mycket mer trygg i mig själv. Det hårda utseendet min gamla näsa gav mig finns inte kvar. Mitt nya utseende passar in med min personlighet. "