I valet och kvalet inför bröstförstoring

Hej igen Johanna-Banana! Svarade precis i en annan tråd på ditt inlägg och vi är verkligen i samma sits.. :) 1. Detta har jag också funderat en hel del på, spec. när vänner poängterar att man inte ska falla för samhällets ideal. Jag resonerar så att om man har tänkt på det under ett flertal år och dessutom upplevt att det har begränsat en antingen psykiskt eller fysiskt, då bör man göra ngt åt det. När jag känner under en längre tid att ngt begränsat mig, måste jag fixa till det så jag kan leva vidare i harmoni :) 2. Jag håller med om detta, men samtidigt tänker jag att operationsteknikerna är så pass utvecklade att ingreppet bör påfresta minimalt. Dessutom tänker jag att jag inte kommer vilja bli världsmästare i typ bänkpress eller bygga bröstmuskler alls för den delen heller. Plus att kroppen är ju fantastisk på att läka sig själv, så länge man tar hand om sig förstås ;) 3. Punkta upp fördelar och nackdelar mot varandra och fundera, det gjorde jag precis ^^ och kom fram till att fördelarna trumfar eventuella konsekvenser. Annars, läs på och verkligen diskutera med kirurgen. Dock är jag själv livrädd för att bli missnöjd också.. Jag ska försöka sänka förväntningarna och släppa min bild av "ideal"-tutten :)

Hej igen :D Men värst vad lika vi känner då, haha!

Precis, det är ju just det där med samhällets ideal - att man blir en silikonbrud som opererar sig för att se ut på ett visst sätt. Men den verkliga anledningen är ju inte så... man gör det ju för att man känner att något fattas. Man vill känna sig nöjd när man ser bilder på sig själv eller tittar sig i spegeln. Mer kvinnlig. Så antingen får man väl "nöja sig" eller göra något åt det. Dock tror jag att då jag tänkt på det här under så lång tid så kommer det nog resultera i att jag gör operationen trots allt. Skulle jag ställa in den så skulle det med största sannolikhet ändå resultera i att jag bara skjuter det framför mig. Man känner ju sig själv liksom ;)

Och vad tryggt det känns att du skriver att operationstekninkerna går framåt. För det är ju sant. Men ju mer jag googlar på risker desto mer nojjig blir jag. Men de allra flesta som man hör om har ju faktiskt blivit nöjda! OCh angående träning så har du ju helt rätt i att så länge man inte är en elitidrottare så bör det ju inte vara några problem :)

Åh, det ska jag göra på en gång! Så får man ner allt på papper, skönt att slippa ha det i huvudet! Tack för hjälpsamt svar <3

Hej ja har gjort bakom och hade nästan inte ont alls tog smärtstillande 2 första dagarna bara för läkaren sa d. Ångrar d ABSOLUT inte!!! Ja stog i samma dilemma sim du och har sagt till andr att "självförtroende" sitter inte i brösten! MEN ja kan säga att ja har alltid varit nöjd med min kropp förutom brösten som ja nog inte ens sagt att ja stör mej på.. De har gått i perioder ja har stått i spegeln ibland och tyckt att d endå e vackert men mina små bröst och att ja kan säga att min kropp är helt min egen och att j e stolt över de. Men faktum kvarstår endå att jag inte har köpt vissa kläder pga att de inte sitter snyggt vid brösten, har aldrig använt urringat tex och känt att jag har svårt att hitta bh-ar som ser fina ut, jag har förbjudit min man att köpa bh-ar för ja "måste ju prova först" ( utav rädsla att de skall vara för stort och se dumt ut men han kommer bli ledsen att jag ej använder d) jag älskade (älskar) kate Hudson för hon e så vacker med sina små bröst och ja har respekt för att hon inte opat sej och har haft svårt för att gilla (inte hitta fel) på tjejer med stora bröst. (Man vill ju inte bli en av "sillikon brudarna" jag är snygg som ja e!!! MEN jag tror nu i efterhand att MÅNGA av d som Resonerar som jag gjorde har nog själva gått i tankarna att själva göra en op!! Lyssna inte på va folk säger för många kan inte erkänna att d e avundsjuka på d som har d man inte själv har! Jag kommer tänka så om någon säger negativa saker till mej, men reaktionerna jag fått är FÖRvÅNADVÄRT positiva och ärliga! Nu kan ja kolla på andra tjejer utan att känna att mågon är ett "hot" har de som inte jag har. Kram och puss från en som joinat sillisjänget! Haha :-)

Jag tror att det är frågor alla ställer sig :-) Jag kan säga att hade jag inte betalt 2v innan så hade jag lätt avbokat min tid. Smärtan efteråt är väldigt individuell och man kan inte veta innan hur man reagerar, jag hade förberett mig på bra mycket värre ! Lycka till i valet !

De hade ja me gjort bra att bli positivt överraskad

Jag känner igen mig precis i det du skriver. Efter att datumet blev bokat går jag hela tiden och tänker på om jag verkligen gör rätt eller om jag ska avboka tiden. Förut kändes det självklart och efter konsultationen blev jag superpeppad, men nu känner jag mig väldigt tveksam. Vet dessutom inte vilka avbokningsregler som gäller, vilket adderar till den krypande paniken 😐

Har tänkt mycket på din punkt 3 och just att brösten tänjs ut, så om de blir för stora eller fula så sitter man där och ångrar sig tillbaka...

Någonstans känns det som att jag måste lita på mig själv och komma ihåg att det inte är utan anledning jag har tagit steget till konsultation och bokat tid för op. Men det är minst sagt lättare sagt än gjort.

Helt vettiga och sunda funderingar. Jag gjorde en bröstförstoring för 10 år sen vilket jag aldrig ångrat. Allt gick bra och inga komplikationer.

Älskar att träna och det är otroligt viktigt för mig. Men tog ändå steget att göra operationen. För det kändes minst lika viktigt att slippa skämmas för sina små bröst resten av livet.

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska göra en ny operationen igen då jag tycker brösten blivit lite hängiga oh tappat formen. Men samma funderingar och  våndor kommer upp igen. Om det verkligen är värt att gå igenom en till operation. Och vad är det som säger att det blir utan komplikationer igen? Så absolut inget lätt beslut.