einahpets
Kvinna ·
30 sep, 2012
Mentalt starkare?
Hej alla!
Jag har länge drömt om att göra en bröstförstoring eller i alla fall få större bröst, har provat piller och krämer men det funkade tyvärr inte. Nu fyller jag snart 18 och önskar mig bröstförstoring i present då jag mår jätte dåligt över mina små B kupor.
Jag är i princip mentalt nedbruten, jag vågar inte prata i skolan och varje gång jag ser mi själv i speglen eller byter om eller något börjar jag nästan gråta. Jag mår verklign dåligt över mina bröst, det har gått så lång att jag börjat banta för att få en smalare mage så mina brsöt ser större ut. Tyvärr gör dem inte det och de verkar ha stannat i växten då jag hade 75B i 7an också, går i 2an på gymnasiet nu. Alltså har jag gått och mått dåligt sen början av 7an vilket för mig att få ännu mer ångest och deppsessions känslor. Har svårt att sova på nätterna för att jag ligger och känner om det skulle kunna ha vuxit eller något under dagen, SJUKT?!?!
Så jag undrar om någon här har haft samma bekymmer/problem som mig? Och vad gjorde ni åt det?
Jag ser ingen annan utväg än att göra en bröstförstoring, dock är hela min familj emot det för de tror inte att man kan bli lycklig av något sådant.. Hur ska jag göra för att övertyga dem om att jag hade mått bättre?
Behöver verkligen hjälp!! 🙁
Sortera efter
rymd
Kvinna ·
30 sep, 2012
Hej! Jag har också mått askasst över mina bröst sen högstadiet.. Fick aldrig större än 70a. Innan du gör en op, så det viktiga tror jag är att du försöker tänka på det fina med dina bröst, dem kanske har en fin form? fina nipples? Försök lära dig att älska dig själv. Sen tror jag absolut att en OP gör dej lycklig. Men att ändå ha en slags grundkärlek till dig själv, annars tror jag att lite problem kommer att kvarstå även efter en OP. Kanske inte just angående dina bröst, men din självkänsla utöver det.
Det är inte sjukt att du tänker sådär, har själv legat och önskat och känt efter hur många gånger som helst. haha :P
Men ja som sagt, jag tycker också det ltåer som att en op kommer göra dej lyckligare. Du är ju 18 så du bestämmer ju över dig själv. Har inga direkta tips på hur du ska göra , Försök kasnke typ berätta för dina föräldrar vad det skulle betyda för dej.
Lycka till. :)
Gilla
Missis
Kvinna ·
30 sep, 2012
Jag förstår till en viss del hur du känner.. Jag mådde dåligt i yngre ålder över att ha små bröst och särskilt när någon påpekade det, vilket hände ofta och faktiskt kan hända idag också.. Jag försökte trycka upp det lilla jag hade i en pusch men det blev inte sånt man hade hoppats på om man säger så..
Sen från min 65aa gick jag successivt till en 75b och ju äldre jag blev desto mindre brydde jag mig om hur andra såg mig och där av slutade jag må dåligt över bysten.. Idag har jag bestämt mig för att genomgå min operation för mig själv och för att förbättra :) jag har ju alltid drömt om en stor rund klyfta och istället för komplexen jag känt för några år sen så känner jag mer att jag idag har ett fint och bra utgångsläge som jag vill förbättra :)
Jag hoppas du funderar på att detta att du mår dåligt enbart beror på brösten och att det då skulle lösa sig om du gjorde dem och du skulle få må bra och att det inte är något annat som ligger bakom.. Slätt att man tycker att man hittar nya fel när an förbättrat ett.. Men så som du känner över dig själv ska du absolut inte behöva känna. Du är ung och nu ska man ha allt kul istället för att ödsla tid på att må dåligt och känna sig ängslig :) du kanske skulle kunna ta ett ensamt samtal med din mamma som själv är kvinna och försöka förklara hur du känner.. Eller om du förlitar dig mer till din pappa så ta ett samtal med honom.. Funkar inte det så får du ta det din egna väg utan stöd tyvärr om du verkligen vill genomföra en op, du är ju fortfarande ung och kroppen växer vill inte låta gaggig eller så men du förstår hur jag menar..
Du kanske skulle kunna skaffa dig ett helg jobb medans du pluggar för att spara in pengarna om det känns akut?
Jag har bokat in min operation i fredags och jag har inte talat om detta för min familj än, min mamma kommer inte bli förvånad men jag har en pappa från mellan östern och han kommer starkt ogilla mitt val så det är inte så lätt alla gånger med familjen heller att få dem att förstå :/
Gilla
Anonym användare
30 sep, 2012
Jag har också mått dåligt över mina bröst, men sedan insåg jag att det inte bara var brösten som var grunden till mina problem med dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Detta är någonting jag jobbat på i många år nu, att vara säker i mig själv, acceptera den jag är och att helt enkelt må bra. Nu har jag äntligen kommit till en punkt i mitt liv där jag känner att jag lyckats reda ut allt det andra och kan äntligen ta itu med brösten som det sista steget på min resa. Lite tråkigt att det skulle ta så här många år för mig att komma dit dock, men så är det tyvärr ibland.
Det är som Missis säger viktigt att du tar en riktig funderare och reder ut om det verkligen bara är brösten som får dig att må såhär dåligt. Det är så lätt att hänga upp sig på en sak och tro att man kommer att må bättre om man bara fixar till det, och sedan visar det sig att operationen inte löser problemen.
Men du ska naturligtvis inte behöva må såhär. Prata med dina föräldrar. Om de inte tror att en operation kan få dig att må bättre kanske du ska be att få tala med en psykolog som kan hjälpa dig att reda ut varför du mår så dåligt, och om det då visar sig att det är brösten som ligger i grund för allt så har du ett starkare argument att komma med.
I slutändan, om du inte kan få dina föräldrar på din sida och får deras ekonomiska stöd och verkligen vill genomföra en operation, skaffa ett jobb och spara ihop pengarna. Har du bråttom kan du ta ett lån, men det kräver ändå att du har en fast inkomst.
Gilla
GoldenHeart
Kvinna ·
30 sep, 2012
Tamír skrev:
Jag har också mått dåligt över mina bröst, men sedan insåg jag att det inte bara var brösten som var grunden till mina problem med dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Detta är någonting jag jobbat på i många år nu, att vara säker i mig själv, acceptera den jag är och att helt enkelt må bra. Nu har jag äntligen kommit till en punkt i mitt liv där jag känner att jag lyckats reda ut allt det andra och kan äntligen ta itu med brösten som det sista steget på min resa. Lite tråkigt att det skulle ta så här många år för mig att komma dit dock, men så är det tyvärr ibland.
Det är som Missis säger viktigt att du tar en riktig funderare och reder ut om det verkligen bara är brösten som får dig att må såhär dåligt. Det är så lätt att hänga upp sig på en sak och tro att man kommer att må bättre om man bara fixar till det, och sedan visar det sig att operationen inte löser problemen.
Superviktigt att reda ut eventuella andra problem innan op. tycker jag, så att man inte får orealistiska förhoppningar om tex. att en operation skulle förändra livet och allt skulle bli perfekt, när det kanske handlar om andra problem som får en att må dåligt. Håller med Tamír till 100%! Säger inte att dåligt självförtroende måste bero på andra saker, men i vilket fall som så kan det vara nyttigt att fundera igenom det ordentligt. Lycka till!!
Gilla
cathlyn
Kvinna ·
30 sep, 2012
Hej!
Jag känner igen mig lite i det du skriver. Var också 17 när jag bestämde mig för att jag skulle göra en bröstoperation. Har funderat på det sen jag var 14, men var när jag var 17 som jag verkligen bestämde mig.
När jag första gången ens våga ta upp det med mina föräldrar blev dom nästan arga men har sagt att jag kommer att göra det oavsett vad dom tycker men att det skulle vara skönt om dom kunde acceptera det och stötta mig.
Har sedan verkligen försökt förklara för dom hur jag känner, att det får mig att må dåligt och att bara för att jag opererar brösten kommer jag inte bli någon pornstar. Om det hade varit tex mina öron jag hade mått dåligt över, hade dom reagerat på samma sätt då?
Även om mina föräldrar nu stöttar mig och har accepterat att jag ska göra det här så skulle jag aldrig få det av dom, vill jag göra något sånt här får jag betala det själv. Så har jobbat och sparat till lite över hälften, har sedan ett annat sparkonto (till typ bil eller lägenhet) där jag har fått tillåtelse att ta en del ifrån.
Så försök att prata med dina föräldrar, dom ser ju dig som världens finaste som du är och har antagligen därför väldigt svårt att förstå dig i början, men förklara och ta upp det ganska ofta för att vänja dom vid tanken. Försök även att spara pengar för att yttligare visa hur mycket du faktiskt vill det här! (när mina föräldrar såg att jag kunde spara så mycket jag har gjort utan att shoppa upp det förstod dom nog ännu mer hur mycket jag vill det här)
Lycka till!
Gilla