Two Face
Kvinna ·
19 okt, 2012
Nervös över mina tankar
Har svårt att veta om jag ska operera eller inte. Har varit missnöjd över mina bröst sen jag fick dem eftersom de är olika. Samtidigt tycker jag att man ska vara nöjd som man är. Jag tvivlar och är säkert om vart annat. Någon mer som har samma funderingar som jag?
Sortera efter
Micerou
Kvinna ·
19 okt, 2012
Two Face skrev:
Har svårt att veta om jag ska operera eller inte. Har varit missnöjd över mina bröst sen jag fick dem eftersom de är olika. Samtidigt tycker jag att man ska vara nöjd som man är. Jag tvivlar och är säkert om vart annat. Någon mer som har samma funderingar som jag?konstant. hela tiden. ibland inte alls.
det skiftar från dag till dag för mig.
Hsr vsrit på 3 olika konsultationer. inför dom har jag varit väldigt peppad och glad. efter ledsen och inte alls sugen.
Men jag är så nervös och rädd för narkosen bla.
har du varit på konsultation?
Gilla
Two Face
Kvinna ·
19 okt, 2012
Hej.
Nej. Har precis tagit kontakt och bestämt mig för att åtminstone gå på en konsultation. Är rädd för att inte få de svar jag längtar efter samtidigt som jag är rädd att få de var jag vill. Känner mig jätte fånig, men tankarna kretsar så mycket kring detta att jag liksom blir trött på att inte kunna tänka på annat. Vill bara vara nöjd, men vet inte hur jag ska bli det.
Var har du varit på konsultation? ( om jag får fråga ) :-)
Gilla
TerryP
Kvinna ·
19 okt, 2012
Vi är många som haft dina funderingar. Själv var jag på min första konsultation fem år innan jag faktiskt gjorde operationen. En av de avgörande sakerna för att jag till slut tog tag i saken var att en kompis sa till mig "gör den där operationen snart så du kan ägna dina tankar åt något viktigt istället". Har man alltid varit missnöjd med sina bröst, som också jag har varit, så tror jag inte att man någonsin kommer vända den känslan bara för att man vet att man borde gilla sig själv som man är skapt. Däremot kan man säkert lära sig att acceptera att man inte har de bröst man önskar, men att det finns betydligt viktigare saker i livet.
Mina tvivel handlade främst om att jag med två små barn frivilligt utsatte mig, och därmed dem, för risker helt i onödan. Väntar fortfarande på något slags straff från högre makt för min fåfänga ;).
Gilla
Micerou
Kvinna ·
19 okt, 2012
Jag har varit på eriksbergskliniken, citadell cosmo och kkab Falköping.
Har även bokat tid på kkab Falköping med op i januari. Känns jätteskrämmande!
Terry p, det där med utsätta sig själv för något när man har barn, det träffade rakt i hjärtat på mig.. Det är precis där ångesten befinner sig för mig!
Gilla
Chicababe
Kvinna ·
19 okt, 2012
Risken med att något skulle hända undre narkos är mycket mindre än risken att promenera över ett övergångsställe och något skulle hända...
Själv tänker jag att om jag blir "nöjd och glad" så är jag också en bättre Mamma. Någon gång får man lov att tänka på sig själv för omväxlings skull, det blir ju faktiskt också bättre för barnen i förlängningen ur den aspekten.
: )
Gilla
Micerou
Kvinna ·
19 okt, 2012
Chicababe skrev:
Risken med att något skulle hända undre narkos är mycket mindre än risken att promenera över ett övergångsställe och något skulle hända...
Själv tänker jag att om jag blir "nöjd och glad" så är jag också en bättre Mamma. Någon gång får man lov att tänka på sig själv för omväxlings skull, det blir ju faktiskt också bättre för barnen i förlängningen ur den aspekten.
: )Gilla
Two Face
Kvinna ·
20 okt, 2012
Det är skönt att höra att man inte är ensam. Det är ju liksom inte någon grej som man bara kan ångra och få ogjord OM man skulle bli missnöjd eller ångra sig. Men samtidigt så vill jag inte gå igenom en massa år och bara tänka på att operera mig och sen om jag gör det undra varför jag inte gjort det tidigare. Många funderingar. :P
Jag har ju det faktum också att det är ett problem för mig att hitta bh:ar, så av praktiska skäl skulle en operation underlätta för mig i vardagen.
Väntar kanske på att någon ska säga till mig som Terry Ps vän sa. "Gör den där operationen snart så du kan ägna dina tankar åt något viktigt istället". :P
Mina funderingar kretsar också kring hur jag ska tala med mitt barn om det. Hon har ju lagt märke att mina bröst är olika och om jag själv har svårt att mottivera varför jag ska fixa till dem så känns det svårt att mottivera det för henne också, när den frågan kommer upp. Vill ju att hon ska vara nöjd med sin kropp när det väl börjar uppenbara sig för henne om sådana saker. Eller om hon får samma problem som jag. Man ska vara nöjd som man är... men mamma är inte det. Mitt huvud flyger liksom fram och tillbaka.
Kanske är det så att om jag operera mig blir jag en bättre mamma för att jag kommer må bättre och inte tänka så mycket på det. Kanske det gynnar även min familj som säkert är trötta på att höra mitt missnöje. Kanske tänker jag för mycket. Har ju inte varit på någon konsultation än. Det kanske är så att när jag väl varit och fått olika alternativ på hur man kan göra blir det inga frågetecken längre. Men känns skönt att diskutera och fundera med er allesammans hur ni tänker och funderar kring allt detta. :)
Gilla