
3unicorn
Kvinna ·
SÅ nervös inför konsultation!
På lördag(7/11) ska jag träffa Patrik på L&E, och JAG ÄR SÅ JÄVLA NERVÖS. Förstår inte riktigt varför.. Är dom trevliga i receptionen? Är det svårt att hitta dit?
Att stå där och visa upp något jag skäms nå så fruktansvärt över, både för min sambo som ska med och för Patrik. Min karl tycker ju att jag är fin som jag är nu, men när jag står där kanske han vaknar upp ur sin bubbla och känner ba "Men guuud hur hon ser ut!!".
och tänk om Patrik tycker att mina bröst är det fulaste han sett och att det är ett hopplöst fall som det inte går att göra något åt??
Det är det värsta, om jag får går därifrån utan att kunna göra något åt mina fula slapptuttar.. Med en sambo som insett vad ful jag är. Hatar verkligen mina bröst så mycket just nu och jag ville inget annat än att fixa till dem.
Mycket av min självkänsla sitter verkligen i mina bröst, och det är så jävla tragiskt..:(
Sortera efter

Mickey
Kvinna ·

Anonym användare
De är jättetrevliga i receptionen och jag tyckte det var enkelt att hitta dit.
Du ska inte skämmas över dina bröst, jag tycker de är jättefina redan nu :) Patrik är van vid att se bröst varje dag och han har sett alla möjliga slags bröst - utgångslägen. Jag tycker du har ett bra utgångsläge och jag tror inte du behöver oroa dig för att du skulle vara något hopplöst fall.
Jag var också väldigt nervös inför min första konsultation, men så fort jag träffade Patrik så släppte det.
Mycket av min självkänsla sitter också i mina bröst - vilket inte är så bra egentligen för ens självkänsla ska ju inte påverkas så mycket av en kroppsdel, men jag förstår ju att det kan bli så. Nu fick ju jag komplikationer och är än idag inte helt komplikationsfri utan väntar på att göra min (förhoppningvis) sista korr. Men min poäng är att jag mådde dåligt när jag inte hade några bröst och jag trodde min självkänsla skulle bli så mycket bättre efter min operation. Visserligen så mår jag inte längre dåligt över att inte ha några bröst men samtidigt så vet jag inte om min självkänsla blev så mycket bättre ändå (det är iaf så det var för mig).

3unicorn
Kvinna ·
De är jättetrevliga i receptionen och jag tyckte det var enkelt att hitta dit.
Du ska inte skämmas över dina bröst, jag tycker de är jättefina redan nu :) Patrik är van vid att se bröst varje dag och han har sett alla möjliga slags bröst - utgångslägen. Jag tycker du har ett bra utgångsläge och jag tror inte du behöver oroa dig för att du skulle vara något hopplöst fall.
Jag var också väldigt nervös inför min första konsultation, men så fort jag träffade Patrik så släppte det.
Mycket av min självkänsla sitter också i mina bröst - vilket inte är så bra egentligen för ens självkänsla ska ju inte påverkas så mycket av en kroppsdel, men jag förstår ju att det kan bli så. Nu fick ju jag komplikationer och är än idag inte helt komplikationsfri utan väntar på att göra min (förhoppningvis) sista korr. Men min poäng är att jag mådde dåligt när jag inte hade några bröst och jag trodde min självkänsla skulle bli så mycket bättre efter min operation. Visserligen så mår jag inte längre dåligt över att inte ha några bröst men samtidigt så vet jag inte om min självkänsla blev så mycket bättre ändå (det är iaf så det var för mig).
Okej skönt att höra! Ett bra välkomnande är ju ganska viktigt på ett sånt där ställe kan jag tycka så, det låter bra:)
Ja.. Det är faktiskt sant. Mina bröst lär ju bara vara ett par i mängden för Patrik. Har dock väldigt svårt att tänka på det när min nervositet kickar in❤️ Har ju nån dag på mig att verkligen försöka nöta in det i mitt huvud!

3unicorn
Kvinna ·
Fina, fina du! Förutom att fixa dina bröst kan du väl jobba på att vara snäll mot dig själv? Jag kände precis som jag uppfattar att du känner när jag läser ditt inlägg. Slutade äta och hatade på mig själv. Framförallt på mina bröst. Om brösten var små kunde jag väl lika gärna bli pytteliten själv för att "väga upp". Gick och pratade och fick hjälp med att se på mig själv på ett snällare sätt. Idag mår jag bra. Nu, några år senare, tänker jag göra mina bröst. Men detta gör jag efter att jag fick ordning på de andra demonerna... Din sambo älskar dig för den du är! (Och skuuuulle han sluta göra det pga dina bröst så är du värd så mycket bättre). Vill inte låta som en moralkärring, det var bara det att jag kände igen mig i ditt inlägg...
Tack för ditt svar!:)
Jo precis så är det för mig också. Mitt ex var en elak psykopatjävel som sänkte mig till botten rejält med grov psykisk misshandel och fan och hans moster..Och nu när jag är trygg med min nya fina sambo och hela min familj mår bra och allt, så kommer saker och ting ikapp.. Och det är en hel del vill jag lova:P Jag får jättebra hjälp sedan en tid tillbaka, bland annat med att den där biten att försöka vara snällare mot mig själv, och det går åt rätt håll när det kommer till vissa saker, men inte alla.. Som exempelvis det här.. Jag ville operera mina bröst redan när jag var 16-17 år och innan jag träffade mitt ex, men han satte stopp för det rejält och ville inte att jag skulle bli finare eller så..
Nu har tiden gått, jag är äldre och har en sambo som tycker jag är superfin precis som jag är, men jag vill fortfarande operera mina bröst och den viljan blir bara starkare och starkare. INGEN kan få mig att ändra mitt beslut om operation.
Haha ja men precis.. Det är väldigt creepy egentligen! Som du säger, de är proffs och jag får försöka tänka det konstant när jag står där inne med rattarna i vädret haha! Tack så mycket och absolut, klart jag berättar hur det gick!!:)

Mossa
Kvinna ·
Åh vad jag känner igen mig i det ni skriver!

FruD
Kvinna ·

Milano
Kvinna ·

Äpple02
Kvinna ·
Dem är sååå gulliga i receptionen, ett stort leende! Det är bara att slappna av, Patrik ser säkert över hundra bröst i månaden, han vill bara hjälpa dig och är sakkunnig och kommer säga exakt vad som kommer krävas, se honom som din magiker istället om du nu bestämt dig för en bröstop. Patrik ger också ett väldigt lugnt och behagligt intryck. Se framåt:) Jag ska själv opas där 3 december är det bokat, riktigt nervös så jag dör men försöker inte tänka så mkt på det, mer än att det ska bli härligt att få lite naturliga former!! De folk tänker spelar väl ingen roll, du är du och du får inte klanka ner på det:)

3unicorn
Kvinna ·
Åh vad jag känner igen mig i det ni skriver!

3unicorn
Kvinna ·

3unicorn
Kvinna ·
Dem är sååå gulliga i receptionen, ett stort leende! Det är bara att slappna av, Patrik ser säkert över hundra bröst i månaden, han vill bara hjälpa dig och är sakkunnig och kommer säga exakt vad som kommer krävas, se honom som din magiker istället om du nu bestämt dig för en bröstop. Patrik ger också ett väldigt lugnt och behagligt intryck. Se framåt:) Jag ska själv opas där 3 december är det bokat, riktigt nervös så jag dör men försöker inte tänka så mkt på det, mer än att det ska bli härligt att få lite naturliga former!! De folk tänker spelar väl ingen roll, du är du och du får inte klanka ner på det:)

trill
Kvinna ·
3unicorn ! När jag läste det första du skrev om hur fula dina bröst är osv såg jag för min inre syn nåt helt annat än de bilder du har på din sida!! Jag tycker de är fina nu med! Och du har ju VERKLIGEN ett väldigt bra utgångsläge!

MoonChild
Kvinna ·
Det kommer att gå super!! Lätt att hitta dit och de är jättegulliga och glada i receptionen, allmänt avslappnad stämning på kliniken :) Och Patrik är världens lugnaste och snällaste.
En tanke bara, eftersom du även tycker det blir läskigt att sambon ska se. Förstår att du vill att han följer med som ett stöd, men du tror inte möjligtvis det skulle kännas lite lättare om du bara behövde visa dig för Patrik, och höra hans omdöme utan att din sambo lyssnar? Minkille har suttit i väntrummet när jag varit på konsultation, eftersom jag haft ungefär samma rädsla som dig. Jag har små bröst, det vet jag, men min kille har på nåt knäppt sätt fåttför sig att de är rätt stora, säger han iallafall ,så jag kände som dig, fast att omhan satt med och såg en kirurg klämma och mäta på mig skulle han säkert inse hur jävla små de egentligen är😢!!! Fattar att både mina tankar och dina är hjärnspöken och att deras bild av oss inte skulle förändrasi verkligheten, men själv kände jag att det var lättare att han satt i väntrummet, så jag fick en mindre sak att oroa mig över 🙂

Rundhunden
Kvinna ·

FruD
Kvinna ·

mammatilltvåbarn
Kvinna ·

johannapanna123
Kvinna ·
Nej sluta upp med det dar! Forstar att du ar nervos, det ar normalt. Jag ar inte missnojd med mina nuvarande och naturliga brost, men va anda lite nervos infor konsultationen for att man, som andra ocksa sager har, inte ar van att visa sig naken upptill infor en framling. Men tank att han ar lakare och har sett alla mojliga sorters kroppar och brost under sin karriar! Om en lakare skulle ens ha dommande tankar, sa skulle jag saga att det inte ar en bra lakare.
Samma galler for din sambo. Han alskar ju dig for den du ar! Min sambo sager samma sak, att jag ar fin som jag ar, och det galler att vi tror pa det och inte inbillar oss att de bara sager det. Jag har jobbat massor pa att va snall mot mig sjalv och kan saga att det hjalper avsevart att saga till sig sjalv i spegeln varje dag att "jag ar fin som jag ar" "jag ar en stark tjej" "idag kommer bli en bra dag" osv osv, vad som helst som du kan komma pa som ar positivt!
Lycka till! :)

3unicorn
Kvinna ·

FruD
Kvinna ·

Mickey
Kvinna ·
Fantastiskt att det gick så bra! Sååå roligt att höra! Och så kul med oepration nu snart :D Berätta gärna hur det gick sen efter. Kram!
Fina, fina du! Förutom att fixa dina bröst kan du väl jobba på att vara snäll mot dig själv? Jag kände precis som jag uppfattar att du känner när jag läser ditt inlägg. Slutade äta och hatade på mig själv. Framförallt på mina bröst. Om brösten var små kunde jag väl lika gärna bli pytteliten själv för att "väga upp". Gick och pratade och fick hjälp med att se på mig själv på ett snällare sätt. Idag mår jag bra. Nu, några år senare, tänker jag göra mina bröst. Men detta gör jag efter att jag fick ordning på de andra demonerna... Din sambo älskar dig för den du är! (Och skuuuulle han sluta göra det pga dina bröst så är du värd så mycket bättre). Vill inte låta som en moralkärring, det var bara det att jag kände igen mig i ditt inlägg...