Snart där - stor tvivlan...

Jag känner iaf igen det. Jag ska inte opas förrän en hel månad efter dig men ändå, sista avbokningsdatum börjar närma sig. Allt snurrar i huvudet, pengarna, storleken, placeringen osv... 

Samtidigt, när jag verkligen känner efter, så finns det inget jag vill hellre än att få det gjort. Jag har längtat så länge nu, tror inget kan rubba den viljan.

Önskar bara att dagen kunde komma så det blev färdigt och man slapp alla tankar och tvivel. Snart så... =)

Lycka till!

Jag har inte fått mitt datum än men vet att det blir i Maj. Jag känner igen mig precis i din beskrivning. Jag tänker ofta de senaste dagarma: "skall jag verkligen göra detta, är det verkligen värt det, tänk om det blir fult" Och så håller hjärnan på. Detta till trots så har jag bestämt mig.

här är en till, op 15 maj och ska betala imorgon... Jag fick en kris för några dagar sen då jag tänkte att jag får alla komplikationer, kommer förstöra min muskel och ångra mig för alltid, ha svåra smärtor, infektion etc och det kommer sluta med att jag får ta ut implantat och står där igen med mina påsar fast 72000 fattigare, sönderskurna tuttat och förstörd muskel. MEN då sa min man att han skulle ringa och avboka allt och DÅ kände jag att jag verkligen vill vill vill och nu tänker jag inte nojja mer, bara njuuuutaaa och se framemot operationen och mina nya tuttar. Snart kommer jag kunna se ett par bröst i spegeln och slippa "hudvalkarna" =) KRAM och lycka till!