Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Logga in
Biggan

Biggan

Kvinna ·

Varför olycklig med nya brösten?

Bröstförstoring

Jag har alltid haft ganska små bröst, men jag har varit nöjd och aldrig tänkt på operation..tills efter mina två graviditeter och amningar..de blev formlösa och ganska tomma! Började fundera på bröstop. och sedan gick allt väldigt fort.. tre månader efter att jag bestämde mig för att operera och skaffade inlogg här, så sitter jag nu här med en veckas gamla bröst! Det verkar ha gått bra, självklart haft ont och det har varit riktigt tufft men nu äntligen börjar det lätta!..MEN..Jag känner mig så ledsen av att kolla på mina nya bröst! Nu när jag väl opererat mig kan jag inte för allt i världen förstå att jag har satt i något i mina bröst. Hade det varit ett lyft/eget fett så hade det känns okej, men nu sitter implantat där, och det enda jag kan tänka på är att jag utsatt min kropp för eventuella komplikationer på en annars helt frisk kropp! Jag kommer att ångra ihjäl mig om jag får problem med hälsan efter denna operation då jag inte mådde dåligt av mina gamla bröst, ville bara göra någonting för mig själv för en gång skull.. Jag känner mig ledsen över allt annat familjen  kunde gjort för pengarna, och rädd för vad eventuella komplikationer kan kosta oss i framtiden! Jag känner också att jag genom att operera mig visar för mina barn att man inte ska vara nöjd med sig själv:(..så mycket känslor just nu! Känns som ett ogenomtänkt beslut och är rädd  för vad implantaten kan göra med min friska kropp:( Gud Vad jag gnäller, men jag känner mig så olycklig i mina bröst, och var inte alls beredd på denna reaktion och eftertanke! Och jag vet inte vad som hände med min hjärna när väl operationen var gjord?, borde inte dessa tankar spöka mer när man velar innan operationen..nu är det ju lixom ändå..försent? Trodde jag skulle känna glädje och inte sorg? Kanske kan det göra att någon som liksom jag tar hastiga beslut, kansle tänker en extra gång innan, så att man inte hamnar i samma situation och ångrar sig! Nu har jag gnällt klart.. Lycka till alla här inne!:)

20

Sortera efter

Lihakrni

Lihakrni

Kvinna ·

Jag har inte än opererat mig men jag känner igen mig lite i dina tankar, jag har också tomma (jag ska vara ärlig, absolut inga bröst) efter mina amningar. Hade små men var ända relativt nöjd med mina bröst innan. Jag fick också tankar på en op för ca 2 månader sedan och har tid om 1 månad. Visserligen har jag inte varit glad för mina nuvarande bröst sedan jag slutat amma, för ca 6 mån sedan. Jag har bestämt mig för strl och allt men egentligen är man galen för att jag kommer göra ingrepp på en frisk, fullt duglig kropp. Så fruktansvärt det skulle vara om man får dras med kroniska smärtor el andra komplikationer. Men hur är smärtan för dig, biggan?
Gilla
Lean

Lean

Kvinna ·

Hej! Tiden precis efter op är en väldig bergochdalbana rent känslomässigt! Kroppen har varit med om ett stort ingrepp och man tänker inte riktigt på det iom att det är ett så himla vanligt ingrepp. Narkosen och ingreppet och allt gör att det blir mycket tankar och känslor, det är en vanlig reaktion. Jag tror att de flesta haft samma känslor som du har nu, även jag. Men ge det tid, och fokusera inte för mycket på brösten, jag tror att allt kommer bli bra för dig:)
Gilla
Lihakrni

Lihakrni

Kvinna ·

Var meningen att jag skulle svara på ditt inlägg.. men hur är smärtan för dig och hur har den varit?
Gilla
Linuli

Linuli

Kvinna ·

Jag tänker i samma banor som du men har inte opererat mig ännu, men snart kommer räkningen säkert snart. Är rädd att känna precis sådär som du nu efteråt. Samtidigt längtar jag och vill jag känna hur det är att ha bröst, är för tillfället helt platt. Stort lycka till och jag tror man kan må psykiskt dåligt under läknings perioden och sen börja känna helt annorlunda. Kan du snälla skriva om en tid här igen om hur du mår? Hoppas det blir bättre!
Gilla
Syltan

Syltan

Kvinna ·

Jag har läst om många som upplevt samma sak som du Biggan, men att det brukar ha gått över efter ca 3 veckor.
Gilla
Spiccccca

Spiccccca

Kvinna ·

Har haft lite samma funderingar.. vad ger det för signaler till barnen osv... Har inte opererats än... Men tänker även lite.. vad säger mitt kroppsspråk och jag om mig själv just nu.. ? Men jag kanske är mer missnöjd nu innan en vad du beskriver dig som?! behöver ju inte vara fel att ändra på det man kan.. självklart inte på bekostnad av sin hälsa... men det får vi ju verkligen hoppas att vi alla ska klara bra med ändå. Jag försöker vända det till det positiva och det hoppas jag att du med kan. Skriv gärna om ert tag och uppdatera om hur du mår. Håller tummarna att du vänder!
Gilla
TyTy

TyTy

Kvinna ·

Hej Biggan! Vad tråkigt att höra att d känner så just nu, men precis som några nämnt ovan är det väldigt vanligt att man känner sig nedstämd efter en bröstoperation, något som klinikerna borde ta upp mer proaktivt. Vet man i förväg om att det kan hända är man nog bättre rustad att hantera det. Det finns till och med ett namn för det, "Boobie blues". Sa ha lite is i magen och tänka att det faktiskt kan vara övergående! När det gäller vad dina barn kan komma att tänka om det i framtiden så tror jag att det är något många här reflekterar över. För egen del känner jag att vi alla göra väldigt mycket för att förändra våra utseenden som vi då inte ens funderar över skulle kunna få våra barn att tycka att de själva inte duger som de är. Klipper frisyrer, färgar hår, solar och spraytannar, hårförlängningar, bleker tänderna, fransförlängningar, färgade linser, smink, shape wear, push-up bh:ar... ja listan kan ju göras väldigt lång. Ja, bröstoperationer är både en större förändring och dessutom iaf halv-permanent. Man jag tycker själv att det viktiga är att man bekräftar sina barn så mycket man kan och för en dialog om utseendehets när de är gamla nog. Men jag känner också att det är viktigt att alla faktiskt bestämmer över sin egen kropp, att man får göra vad man vill oavsett vad andra tycker om det. Att det viktigaste är att man göra saker av rätt anledning, för sin egen skull och inte andras. Om min dotter vill göra brösten när hon är 35, då har hon faktiskt lika mycket rätt som jag själv att göra det för att må bra och trivas i sin kropp. Livet är för kort för att gå runt och må dåligt över något så trivialt som en kroppsdel som går att förändra. Och jag tror att hon kommer få en bättre förebild i en mamma som trivs med sig själv och står för sina val än någon som mår dåligt och istället gömmer sig på tex badstranden vilket ju faktiskt också visar att man tydligen inte duger. Vi kvinnor är tyngda av skuld och skam i alla möjliga hänseenden. Men nu är det hög tid att vi gör våra egna val och ger blanka fan i vad andra tycker om dem, för det är ju det som ofta är problemet trots allt. Försök att tänka positivt, det kommer säkert kännas bättre om nån vecka, du fixar detta Biggan! Kramar! (PS: kommer sätta upp ett sparkonto med stående överföring på några hundringar i månaden, som en egen försäkring för eventuella framtida kostnader som brösten kan komma att leda till. Då blir en sådan kostnad i framtiden inte lika kännbar! )
Gilla
Lihakrni

Lihakrni

Kvinna ·

Bra skrivet, tyty
Gilla
Biggan

Biggan

Kvinna ·

Jag vill börja med att säga WOW vilken fin och varm känsla jag fick i min olyckliga kropp när jag kom in och såg era svar på mitt inlägg..tack snälla snälla för stöd och pepp!:) Några utav er har skrivit att nedstämdhet är vanligt efter en operation, vilket jag inte hade en aning om..och jag hoppas så att det är därifrån dessa tråkiga känslor kommer! Jag tror också att en bidragande faktor för mig kan vara att jag valt att inte berätta om min operation för någon annan än min man, vilket gjort att man känner sig rätt ensam lixom..det har ju blivit att man isolerat sig för att folk inte skulle märka något denna veckan efter operationen, och gör lite fortfarande!.. kanske inte är det bästa att "stänga in" sina tankar och funderingar och grubbla på dom själv som jag gjort, kanske är det därför era kommentarer värmde extra mycket, att äntligen få bolla med några andra än min man:P För dig som frågade om hur min smärta är/har varit, så tycker jag att den har varit hanterbar.. helt klart as-oskönt att operera brösten men jag hade ställt in mig på det värsta, och jag blev positivt överraskad att den inte var lika farlig som jag förväntade mig :) nu efter en vecka har jag för det mesta inte ont alls, kan inte lyfta eller anstränga mig, men är liksom ingen smärta för det mesta när man tar det lugnt och inte anstränger sig, endel tryck över bröstkorgen men man har ju änna vant sig redan;) Jag hoppas att mina tankar och känslor kring min operation kommer att vända till nått roligt, vilket jag trodde och tyckte innan operationen, och jag har iallafall fått mer hopp om att jag kan komma dit efter att ha läst era svar! Jag kommer absolut att uppdatera tråden hur mina tankar utvecklas och ifall det visade sig ha med den så kallade " Boobie blues:en" att göra..:) Var iallafall på återbesök idag och jag vet inte varför men det var en skön känsla att komma dit igen..viket jag ser som positivt! Jag har fortfarande svårt att kolla och känna på mina bröst, dom känns inte som en del av mig och jag är fortfarande skit rädd för komplikationer som kronisk smärta eller dyra korrigeringar..MEN ni har gett mig hopp om att det kan vända..håller tummarna:) Ha det gott så länge alla goa!
Gilla
TyTy

TyTy

Kvinna ·

Precis det här som detta forumet är så bra för, att få lufta funderingar med människor i samma sits och alla jag stött på här inne är verkligen så stöttande, snälla och hjälpsamma. Så glad att det finns. Vi håller tummarna för dig och att utvecklingen börjar gå åt rätt håll snart!
Gilla
Biggan

Biggan

Kvinna ·

Nu uppdaterar jag lite här.. Nu är det snart 3 veckor sedan operationen.., och jag mår så mycket bätte nu! Jag kan inte sätta fingret på vad som fått mig att känna mig gladare faktiskt. De tankar jag fick efter operationen kommer tillbaka från och till och jag frågar mig ibland vad sjutton jag gjort! Men mellan dessa stunder känns det bra, HELT annan känsla än jag beskrev när jag startade denna tråden! Jag tror att jag fick någon form av depression efter operationen(som ni förutspådde)..jag hoppas att detta håller i sig och att jag inte ska falla ner i gropen igen... Tack igen för stödet här, lycka till!
Gilla
Lihakrni

Lihakrni

Kvinna ·

Så skönt, biggan! Och grattis till dina snygga bröst!
Gilla
Apelsin

Apelsin

Kvinna ·

Biggan skrev:

Jag vill börja med att säga WOW vilken fin och varm känsla jag fick i min olyckliga kropp när jag kom in och såg era svar på mitt inlägg..tack snälla snälla för stöd och pepp!:)

Några utav er har skrivit att nedstämdhet är vanligt efter en operation, vilket jag inte hade en aning om..och jag hoppas så att det är därifrån dessa tråkiga känslor kommer!
Jag tror också att en bidragande faktor för mig kan vara att jag valt att inte berätta om min operation för någon annan än min man, vilket gjort att man känner sig rätt ensam lixom..det har ju blivit att man isolerat sig för att folk inte skulle märka något denna veckan efter operationen, och gör lite fortfarande!.. kanske inte är det bästa att "stänga in" sina tankar och funderingar och grubbla på dom själv som jag gjort, kanske är det därför era kommentarer värmde extra mycket, att äntligen få bolla med några andra än min man:P

För dig som frågade om hur min smärta är/har varit, så tycker jag att den har varit hanterbar.. helt klart as-oskönt att operera brösten men jag hade ställt in mig på det värsta, och jag blev positivt överraskad att den inte var lika farlig som jag förväntade mig :) nu efter en vecka har jag för det mesta inte ont alls, kan inte lyfta eller anstränga mig, men är liksom ingen smärta för det mesta när man tar det lugnt och inte anstränger sig, endel tryck över bröstkorgen men man har ju änna vant sig redan;)

Jag hoppas att mina tankar och känslor kring min operation kommer att vända till nått roligt, vilket jag trodde och tyckte innan operationen, och jag har iallafall fått mer hopp om att jag kan komma dit efter att ha läst era svar! Jag kommer absolut att uppdatera tråden hur mina tankar utvecklas och ifall det visade sig ha med den så kallade " Boobie blues:en" att göra..:)
Var iallafall på återbesök idag och jag vet inte varför men det var en skön känsla att komma dit igen..viket jag ser som positivt!
Jag har fortfarande svårt att kolla och känna på mina bröst, dom känns inte som en del av mig och jag är fortfarande skit rädd för komplikationer som kronisk smärta eller dyra korrigeringar..MEN ni har gett mig hopp om att det kan vända..håller tummarna:)

Ha det gott så länge alla goa!

Hej Biggan! Fint att du tar upp det här! Jag känner igen dina tankar, jag gjorde en operation i all tysthet när mina barn var små. Jag har varit ensam förälder i stort sett hela tiden, de är över 20 år nu. Jag valde att inte säga något till en enda person för jag tänkte att jag har alltid möjligheten att ändra mig efteråt om jag ändå vill berätta. Det är svårt att göra ett uttalande ogjort....Jag är väldigt glad för att jag aldrig berättat, man är olika, men jag känner precis igen dina tankar om vad jag utsatt min familj för. Det har funnits mycket fina intima stunder då jag varit oerhört tacksam för att jag haft möjligheten att få fina bröst, jag har liksom bytt till att jag lite vill att andra ska förstå hur fina de är. Ja, knepigt....jag hoppas du får en bekräftelse från din man som övertygar dig att han gillar vad du gjort. /A
Gilla
TimeForChange

TimeForChange

Kvinna ·

Att få post-OP depression är inte helt ovanligt och är något som man kan få oavsett vilken typ av operations man gör och den är av större natur så som bröst, men har hört av många som gjort by-pass OP att dem också kan blir låg efteråt samt även de som genomgått organtransplantation.
Gilla
Spiccccca

Spiccccca

Kvinna ·

Vad skönt att höra att du mår lite bättre! Håller tummar och tår att det fortsätter så och du blir nöjd med dina bröst!
Gilla
TME

TME

Kvinna ·

Skönt att höra Biggan att du känner dig bättre! Jag op för fyra dagar sedan och har inte heller berättat för någon förutom familjen. Känner att jag har behov av att ventilera om hur allt känns och är nojig över om jag valt rätt stl osv. Så skönt att detta forum finns:)
Gilla
Biggan

Biggan

Kvinna ·

Tineri: jaså du har liksom jag valt att inte berätta för så många:) det är som sagt bara min man som vet om detta och det har fått mig att känna mig som en bov på något sätt..som att man gör något man inte får lova att göra..antagligen för att man håller det hemligt..så konstig känsla:( och precis som du säger så är det jobbigt att inte kunna ventilera! Jag har varit/ är väldigt osäker på storlek..ville ha det minsta möjliga men ändå så att hänget skulle bli så bra som möjligt.. men kände efteråt att, NEJ vad stort det blev!..dock blev det mindre när svullnad lagt sig så känns bättre och bättre:) hur känner du inför ditt storleksval?:)
Gilla
Biggan

Biggan

Kvinna ·

Tack för stödet här inne!:)
Gilla
TyTy

TyTy

Kvinna ·

Jag blir så glad av att höra att det iaf känns lite bättre nu Biggan! =) Hoppas det tuffar på så och att du kan glädjas över dina nya bröst, jag tycker de ser kanon ut så tidigt i processen!
Gilla
TME

TME

Kvinna ·

Biggan skrev:

Tineri: jaså du har liksom jag valt att inte berätta för så många:) det är som sagt bara min man som vet om detta och det har fått mig att känna mig som en bov på något sätt..som att man gör något man inte får lova att göra..antagligen för att man håller det hemligt..så konstig känsla:( och precis som du säger så är det jobbigt att inte kunna ventilera! Jag har varit/ är väldigt osäker på storlek..ville ha det minsta möjliga men ändå så att hänget skulle bli så bra som möjligt.. men kände efteråt att, NEJ vad stort det blev!..dock blev det mindre när svullnad lagt sig så känns bättre och bättre:) hur känner du inför ditt storleksval?:)

I början tyckte jag de var lite små men nu känner jag mig jätte nöjd:) Ska ta stygn och tejp imon, ska bli skönt att bli av med det.
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem