Polarkliniken - Umeå

HEJ!

Jag kom in vid 12 och va lite väntan hit och dit. 

Var aldrig nervös innan utan blev det när jag kom in i rummet som jag skulle opereras i. Tyckte jätte synd om min kropp som skulle ligga försvarslös mot kniven. Men påminde mig om att det är bara skalet som ligger där. Mitt sinne är någon annan stans. Dom hade sagt innan att det är som att man bara blundar och vaknar i gen men så var det inte för mig. Jag vet att jag drömde och det kändes som jag hade sovit. Vaknade av att dom drog ut slangen ur halsen. (va dock inte lika otrevligt som det låter) 

Nu sitter jag här med drygt ett dygn gamla bröst :)