Paolo Montemurro

17 år har gått sedan jag stod framför spegeln med mjölkstinna bröst. Total förundran över att de var Universums vackraste. Då och där föddes en tanke. Lång tid. Många funderingar. Längtan. Nu är jag här. Snart bärandes Universums vackraste bröst igen.

Övernattning på hotell på Östermalm. Kallt rum. Dubbla täcken för att värma mig, men sömnen ändå bristfällig. Dock ingen oro. Bara förundran. Jag har gjort mitt val. Det är min tur nu.

I går var ju den stora dagen! Fixade med descutanduschen kvällen innan och så en gång till på morgonen. Bökigt och omständigt. Huden blev torr som fiskfjäll och håret stod ut och var frissigare och torrare än någonsin. Ingen frukost, inte ens en klunk vatten fick slinka ner innan op. L körde mig till Storängsbotten och det var köer överallt och jag började bli nervös för att komma försent. Men det släppte efter ett tag och vi var framme vid halv tio, perfekt. L släppte av mig och såg ganska orolig ut. "Man ska inte operera sig om man inte behöver" sa han sorgset.