Bröstförstoring jun 2014 - SAS Clinic - Stockholm Hans Calner - Angeldance

Måndag morgon kl.5.30 ringde klockan. Nog för att jag hade vaknat en sisådär 7 ggr under nattens gång pga nervositet. Klev upp och duschade mig en sista gång med descutan schampo och svamp.

Tog på mig rena kläder och borstade tänderna.

Packade det sista jag ville ha med mig, som var måltidsdryck, lypsyl, rena trosor (ifall nån olycka skulle ske) alla värktabletterna (onödigt) och min plånbok. Ringde sen till min mamma och undrade om jag verkligen var redo för detta och vad jag hade gett mig in på! Mamma stöttade mig och sa att allt skulle gå bra bara jag kom dit så skulle de ta väl hand om mig.

Mötte upp min närmsta vän på stationen som skulle följa med in som stöd, eftersom min mamma skulle vara hemma å ta hand om mina tre barn å se till att de kom iväg till fsk och fritids. (sommarlov).

Berättade för min kompis hur jag kände och när vi väl kom fram till kliniken hade jag bestämt mig för att inte genomföra nån operation, för jag va helt enkelt inte redo.

Kl.8:15 var vi på plats å de tog emot mig å vi blev invisade till ett jätte mysigt litet rum med en superskön säng som hade ett stort fluffigt täcke och en garderob där jag fick hänga in mina kläder. Då de bad mig att byta om till den sexiga rocken satte jag käpparna i hjulet och sa att jag inte var redo för detta idag. Jag var så rädd, för allt! För att sövas, för att vakna upp, för smärtan efteråt och att jag skulle spy, jag hatar att spy!

Men den gulliga sköterskan och Hans talade lugnt till mig att jag hade ju faktiskt tagit mig dit till kliniken så nog var jag redo. 

Vi började med att jag fick prova ut min storlek en gång till så att min vän även kunde vara med å tycka om jag hade valt rätt. Sen ritade han en stor karta över min bröstkorg och jag fick ta typ 10 olika piller som jag svalde en efter en, det var så jäkla gott att få dricka lite vatten, jag hade ju varit fastande hela natten och morgonen så man var lite torr i munnen.

Därefter gick allt fort, jag fick lägga mig på operations bordet med båda armarna utsträckta, min vän tog en bild på mig och jag såg ut som jesus på korset, iklädd osexig rock och en ful mössa. Sen tog narkosläkaren hand om mig och satte en kanyl i armen, den sved litegrann, men sen var det bara skönt med droppet. Han sprutade sen in endast lite av "det vita guldet" sömnmedlet och jag blev som salongsberusad och mina ögon blev tunga. Vi skojade litegrann och jag minns bara att jag höll min vän i handen sen var allt svart.

Jag vaknade upp ordentligt då jag låg nerbäddad i den supersköna sängen. Då vet jag att jag sa att jag hade lite ont så då fick jag tabletter och nyponsoppa. Det var så himla gott och jag mådde verkligen hur bra som helst. Det där trycket över bröstet som man läst så mkt om kände jag aldrig av. Så det var skönt, hade varit lite rädd för den känslan.

Sen tittade jag under täcket och såg att jag inte var platt längre, wow vilken härig känsla, jag var så nöjd att jag hade gjort det här!!

Jag var pigg efter nån timme å behövde gå på toaletten ungefär en gång i halvtimmen. Skönt att jag klarade av det med! I rummet intill hade det tillkommit två tjejer som hade blivit opererade efter mig, de såg däremot inte alls pigga ut. Jag tyckte synd om de när de såg mig springa där så pigg å alert, men jag var glad att jag inte var en av dom just då.

Efter ytterligare ett par timmar tog Hans en sista kontroll av hur jag måddde och sen fick jag åka hem. Blev hämtad av en annan nära vän som lägligt nog hade slutat jobbet. Väl hemma möttes jag av min mamma och mina tre barn, de tog så väl hand om mig men jag va fortfarade rätt bedövad på all smärtlindring så jag orkade vara uppe en stund och äta middag med dom. Sen blev det soffläge resten av kvällen.

På natten tog jag en stor soffkudde som jag la i sängen så jag hade ett bra läge att sova på. Sov ganska bra hela natten men när morgonen kom då kom även den jobbiga smärtan. Men den var ändå uthärdlig och jag fick bra smärtlindring så jag har klarat mig bra på det.

Det jobbigaste var att bröstbandet gjorde det hela lite ondare.

Men idag är det dag 3 och jag känner mig redan mkt bättre.

Tack för att ni orkade läsa så här långt, det blev visst en lång historia! :)