Bröstförstoring feb 2015 - NUS Norrlands Universitetssjukhus - Umeå Göran Stålhult - Thewire

Har väldigt länge mått dåligt över mina bröst, jag har ansett att de har sett annorlunda ut till skillnad från alla andras. De utvecklades aldrig i puberteten och bröstvårtorna var puffiga och stora medan resten av bröstet nästan var obefintligt. Efter att ha mått dåligt över mina bröst hela min tonår och aldrig velat visa dom för någon bestämde jag mig för i höstas att kolla upp detta hos läkaren. Bokade tid på kvinnokliniken där de direkt skickade mig till kirurgen. Där mätte de mina bröst i sådana plastkoppar och konstaterade att jag hade tubulära bröst. Mitt vänsta bröst var på ungefär 155ml medan mitt högra bröst var ungefär 125ml stort. Ingenting att hänga i julgranen alltså, speciellt inte med tanke på att jag är 173cm och väger 80kg. 

Jag blev vidareskickad till plastikkliniken på Umeå Universitetssjukhus och fick träffa läkaren, vi diskuterade olika implantat och fick prova dessa i en sport-bh. Mitt mål var egentligen inte alls att få stora bröst, jag ville helt enkelt bara att de skulle vara runda och lite fylligare än mina vanliga. Inte så stora krav med andra ord! Jag provade först ett droppformat inlägg med 375cc, men efter lite diskussioner kom vi fram till att ett runt implantat bakom muskeln skulle generera i bäst resultat. 

Vid jul fick jag remissen till inskrivningen på sjukhuset vilken skulle inträffa den 22 januari. Åkte dit och tog blodprov, fick träffa en narkosläkare samt även Göran igen. Han hade inte beställt implantaten än, så vi bestämde oss för att gå upp till 425cc på vänster och 475cc på höger, då han ansåg att de skulle ge bäst resultat mot min kropp. 

Sedan kom operationsdagen! Oj, vad nervös jag hade varit dagar innan, drömt mardrömmar och sett alla värsta scenarion framför mig. Klockan 08:00 den 9 februari skulle jag vara på samvårdsavdelningen för att bli tilldelad en säng. Min mamma följde mig dit och allt kändes bra, jag ville verkligen bara göra bort operationen!

Träffade Göran vid halv tolv, då var det dags för att rita ut rätt märken på brösten, sedan vid kvar över tolv kom två jättetrevliga narkossköterskor och hämtade mig. De skjutsade in mig till operationssalen och vi diskuterade narkosen, operationen m.m. De var otroligt proffsiga och kände mig väldigt lugn och trygg i deras närvaro, trots att jag låg blottad på ett operationsbord. Narkosen kickade igång och jag somnade in som ett litet barn. Vaknade upp vad som kändes som bara minuter senare, och har i efterhand hört att jag sa "Är ni redan klara? Det här kan inte ha tagit mer än fem minuter!". Sedan kickade smärtan igång. O herre gud så ont det gjorde!! Blev skickad till uppvaket där de gav mig tre morfindoser, efter det sov jag rätt så gott i några timmar. Med tanke på min smärta blev jag kvar på uppvaket i sex timmar, så vid halv åtta på kvällen rullade jag in på avdelningen igen. Snacka om att mamma hade varit orolig! Hon hade nämligen fått information om att jag skulle ligga på uppvaket i en till tre timmar beroende på smärtan, så hon hade suttit oventades på avdelningen från klockan fyra på eftermiddagen och väntat på mig.

Dagen efter fick jag åka hem. Fick med mig ett bröstband, en sportbh och väldigt stark medicin. Har haft både min pojkvän och min mamma här som hjälp till med vardagssysslorna. Utan dem hade jag inte klarat mig!