Bröstförstoring maj 2015 - Proforma Clinic - Stockholm Örjan Gribbe - jjm26
Enda sen jag var 13 har jag velat genomgått denna operation. Jag har lidit av anorexia och vilket ledde till att min kropp aldrig utvecklades normal. Alltid har jag skämts att visa mig bikini eller kläder som verkligen gör att man ser formlös ut. Har alltid använd super vadderade bh:ar. Så jag tog beslutet att verkligen genomföra det jag hade drömt om så länge.
Jag hade min operation inbokad den 21/5, men de 27/4 ringde det från kliniken och frågade om jag ville flytta fram min operation till den 7/5. Självklart ville jag det, jag vill få de gjort så fort som möjligt!!
När de bara var en vecka kvar så fanns de inget annat i mitt huvud än bröst! Jag satt inne på forumet x antal timmar varje dag! Och på nätterna drömde jag om det.
Dagen innan operationen, då kändes de som att nu händer de, på riktigt! Hade bokat flyg till Arlanda, taxi från Arlanda till kliniken och ordnat så jag hade skjuts hem dagen efteråt. Och den omtalade duschen var gjord. Jag la mig den natten så himla förväntansfull och riktigt glad. Sov faktiskt riktigt bra den natten, jämfört med nätterna innan då jag vaknat flera gånger..
När jag väl klivit av planet, hoppat in i taxin så blev jag jätte nervös! Alltså shit jag var verkligen påväg! Imorgon kommer jag ha bröst! Helt sjukt kändes det!
Jag blev bra mottagen på kliniken och blev visad till mitt rum, hade rum 5. Där fick jag byta om till morgonrock och tofflor. Fylla i ett hälsoformulär och läsa om tiden efter operationen.
Efter ett tag så knacka de på och då fick jag en rumskamrat. Kändes skönt att jag inte skulle behöva ligga här helt själv.
Sen kom Örjan och hämta mig. Vi gick till hans kontor och börja prova ut implantat. Han förslog en storlek på 350cc men jag kände att de var för litet. Men tillslut så kände jag mig nöjd med 425cc men han var osäker på om de verkligen skulle få plats. Han lovade att försöka men tänker ta mindre om de inte gick för han ville inte förstöra mig. Och jag förstod och sa att de var okej.
Innan var jag nästan säker på att jag skulle ha 500cc. Men de hade aldrig gått, är för smal runt om.
Han ritade på mig och sedan följde han mig tillbaka till rummet, han sa att de var min tur om 1-1,5h. De kändes så himla kul, och ville att tiden skulle gå fort så jag kunde få lägga mig på britsen någon gång!
Örjan var lättsam att prata med, märktes verkligen att han kunde sin sak och hade mycket erfarenhet. Kände verkligen att "han kan jag lita på!"
När jag kom in på rummet var min rumskompis kvar och då börja vi prata. De visade sig att vi skrivit med varandra här på forumet. Jätte roligt! Så där låg vi och pratade o plötsligt kommer en sjuksystern in och sätter nålar på oss och går igenom hälsoformuläret. Hon försvinner iväg efter ett tag. Och sen kommer narkossjuksköterskan och ger mig tabletter och sen får jag följa med.
Där inne får jag lägga mig på britsen och de sätter på dropp direkt. Lägger på mig en riktigt tjockt täcke. Jag berättar att jag har lätt att bli illamående så de sprutar in medel mot de i armen. Och sen något smärtstillande. Sen får jag uppmaning att hålla i syrgasmasken. De berättar att de kommer spruta in sövnings medel nu att de kan kännas obehagligt. Jag känner hur de sticker riktigt ordentligt i ansiktet och sen somnar jag.
Jag vaknar efter ett tag och de första jag gör är att river ut slangen ur näsan, den kliade väldigt mycket. De sätter tillbaka den och jag känner på tuttarna och ber om en spegel. De säger att jag ändå inte kommer komma ihåg något och säger åt mig att somna om. Är väldigt törstig och efter mycket tajt får jag lite vatten i en medicin kopp och självklart sätter jag i halsen. Men jag var nöjd ändå och tackar. Sen somnar jag om. Efter en timme där undrar de om jag vill komma in på mitt rum istället. De vill jag, de kör in sängen in bredvid min andra säng, de är två som hjälper mig över. Jag har forfarande dropp på mig. De sätter larmknappen runt halsen på mig. Min rumskompis är bort. Somnar om igen.
Vaknar sen när de kopplar bort droppet och ger mig lite Cola o vatten. Sen blir min rumskompis inkörd.
Jag mår jätte illa och har fruktansvärt ont så jag ringer på klockan, in kommer det någon som får mig att känna mig i vägen. Hon säger att hon inte kan göra något och tror att jag mår illa pga att jag inte ätit något. Och jag håller med och säger att jag kan försöka äta. Hon går iväg och de tar ett bra tag innan hon kommer in med en macka, säkert över en timme. Jag ber om en påse att spy för de känns som de är nära. Tar en minimal tugga, tuggar jätte många gånger innan jag sväljer och tar en klunk Cola. Och sen kommer allt upp, min rumskompis ringer på klockan. Samma kvinna kommer efter kanske 5-10 min, hon öppnar dörren lite och frågar "behöver nån fortfarande hjälp eller kan jag gå?" Hon låter väldigt irriterad. Jag säger att jag håller på spyr och hon säger att hon ska hämta en ny påse. Vilken hon gör och ta min och säger inget mer. Jag får ta servetten som följde med macka och torka munnen på. Just när allt hände, kände mig så svag och ingen bra hjälp.. Det kändes så hemskt. Men tur så var min rumskamrat snäll och hjälpte mig o stöttade mig. Hon mådde betydligt bättre.
Vid tio hör vi utanför att nattpersonalen kommer och den andra kvinnan ska gå hem. Efter ett tag kommer hon in och undrar om vi varit på toa. Jag hade inte det och sa att jag mådde väldigt dåligt. Men hon säger att vi tar de lugnt. Jag berättar att jag svimmar väldigt lätt och speciellt när jag inte ätit något. Hon säger att de kommer gå bra. De tar ett tag innan vi kommer fram till toaletterna och de gör så fruktansvärt ont. När jag är klar på toa och är i korridoren påväg till rummet så känner jag att jag håller på svimmar och vi skyndar oss och hinner precis till sängen. Där däckar jag, vaknar senare efter hon har sprutat in något i armen som får upp blodtrycket. Jag mår väldigt illa och då får jag en spruta mot det oxå. Hon säger att jag borde äta något. Hon erbjuder väldigt mycket, går med på att försöka äta lite yoghurt. Hon var jätte gulligt och kom in flera gånger o bara kolla till mig, fyllde på glaset med vatten osv.
Det som är så hemskt är att hon som jobbade innan kunde ha gjort precis samma sak istället för att skita i mig. Så när nattsköterska kom och jag kände att hon verkligen brydde sig om mig, kändes så underbart!! Min rumskamrat hade inte mått illa men hon blev inte erbjuden något mat av den andra.. Så hon åt mat vid 23 på kvällen. Och då hade vi ändå varit där den 10-11.. Så de var lite hemskt kan jag tycka!
Men hur som helst så kom ju nattsköterskan och tog hand om oss.
Jag kunde inte sova, så vid 1-2 på natten fick jag en spruta med smärtstillande. Sen somna jag och vakna vid tre då de var dags för medicin igen. Sen somna om o igen till fem. Var mycket piggare, tog mig upp ur sängen själv och gick på toan.
Vid halv sju kom nattsköterskan in och säger att nu ska vi öppna bh:n och få kolla i spelgen. Blev både nervös och super glad. Så skönt när trycker från bh:n släppte. Och hon säger att allt ser jätte bra ut. Jag får kolla, och jag skulle kunna kolla i flera timmar. Jag har tuttar, och de ser så bra ut. Tyvärr måste bh:n på ganska så omgående..
Efter de så fick vi ta lite frukost på vagnen utanför. Så vi gick o hämta en macka och ett glas juice.
Sen klädde vi på oss våra vanliga kläder och gick iväg o borsta tänderna. De var en underbar känsla efter att både spytt och druckit massa Cola.
En sköterska kommer in och tar bort nålen och id-armbandet. Säger att Örjan ska komma in om ett tag.
Han kommer in o kollar, känner och berättar att allt har gått jätte bra och att de är 425cc. Han är jätte nöjd sen går han.
Går ut i reception och bokar återbesök. Jag och min rumskompis följs åt till Apoteket och bestämmer oss för att hålla kontakten.
Hoppar in i bilen och börjar den långa resan hemåt, ca 46mil. Det går väldigt bra, när jag kommer hem får jag hjälp med att duscha. Känner mig så äcklig så de kändes jätte skönt. Men konstigt att se sig naken men bröst. Ville inte klä på mig efter duschen, bara stå framför spegeln :D haha underbar känsla!
Nu har de gått två, snart tre dagar sen operationen och jag sover sittandes, har väldigt ont men försöker röra på mig och göra gymnastiken. Känner mig snurrig av smärtstillande, tar bort lite smärta men inte så mycket. Har fortfarande dåligt aptit o mår illa efter jag ätit något. Brösten är väldigt svullen, stenhårda. Kan inte göra så mycket själv ännu, men jag försöker. Men det gör inte så mycket, humöret är på topp iaf, är så glad att jag har gjort det! :D
Jag kan inte låta bli att undra om vi fick samma kvinna som skötte sig så illa...hon var väldigt kort i ton och trots att jag svimmade och slog huvudet i bordet på mitt rum var hon kort i ton och nästan elak när hon sa åt mig att resa mig upp igen. Då hade jag ändå berättat innan att jag har lågt blodtryck och alltid svimmar om jag reser mig för snabbt upp ur sängen om jag ska gå på toa, att jag måste sitta en stund först men hon skulle minsann ha upp mig ändå... Hon vägrade att ge mig smärtstillande under natten också, fast jag sa att jag inte hade fått något under kvällen och verkligen hade jätteont. "Du ska ju klara dig på tabletter hemma sen, jag kan inte ge dig något mer nu" sa hon typ, men det är ju dels därför man sover kvar, för att få hjälp. Hon gjorde mer som inte var bra. Jag berättade allt för Örjan i ett mail dagen efter och han svarade med att de ska utreda saken och "ta tag i det för så ska det inte vara, det var tråkigt att höra" så jag hoppas att hon inte är kvar länge till... Alla andra som var där var supertrevliga och väldigt omhändertagande som tur var.