Bröstförstoring sep 2015 - Din Plastikkirurg - Umeå Ulf Bertheim - FemRosor

Då var det dags även för mig att dela med mig av min berättelse. Det känns nästintill ofattbart att ha gått igenom det här. :-) Många berättelser hjälpte mig för att få en inblick i hur allt går till och därför vill jag delge er min upplevelse.

Umeå, kvällen före:
Jag såg till att förbereda mig väl och tvättade och fixade bort disk. Ville att hemmet skulle vara fint när dagen D var kommen. Jag var noga med att även tvätta de mjuka kläder jag skulle ha på mig under op-dagen så att allt var rent efter sista duschen. Sen tog jag bort nagellack, smink och duschade. Jag packade iordning en väska med kläder som skulle med till mina föräldrar där bag skulle bo några dagar. Sambon och våra barn skulle bo i huset själva var tanken då jag förstod att jag inte skulle kunna vara behjälplig som nyopererad... Jag drack en halv liter juice och tog 1g Alvedon enligt rekommendation och gick i säng.

Umeå, operationsdax:
Jag kunde inte sova på hela natten. Låg vaken men kände mig lugn. Efter en dusch till med hårtvätt drack jag lite te vid 06.15. Jag skulle infinna mig på kliniken strax efter 8 för att påbörja cirkusen kl 8.30. När sambon släppte av mig utanför huset kändes det pirrigt. Nu var det dags. Jag gick in och blev välkomnad av rara sköterskan Irene samt av Ulf, kirurgen, som glatt tog mig i hand och visade mig mitt rum. Jag fick prata med narkosläkaren Odd strax efteråt som kikade på mina kärl. Därefter fick jag ta av mig till trosor och sockar. Sockarna fick jag låna av kliniken då de ville att eventuella hårstrån från katter exv skulle stanna utanför op-salen. :-) Ulf ritade blå prickar och streck på mig och sen fick jag hårnät och skjorta. Jag gick och kissade och såg mig själv i spegeln. Nu kör vi, tänkte jag!

Efter att Odd satt en nål i armvecket blev jag ledd in i op-salen och fick lägga mig på operationssängen. Därefter sa han att han successivt skulle öka mitt narkosmedel så att jag mjukt fick somna. Lampan ovanför mig började gunga (tyckte jag) och jag sa att rummet snurrade. Sen gav sköterskan mig en syrgasmask och det sista jag minns var att fyra st stod redo omkring mig och sen somnade jag.

Någon timme senare började jag höra ljud. Min mammas röst fanns i rummet intill och hon satt och pratade med Ulf. Jag kände mig mycket trött. Irene kom in till mig och jag bad henne hämta mamma, som jag hade önskat skulle komma till kliniken när jag var klar. Mamma kom in och satte sig bredvid och då slumrade jag till igen. Successivt vaknade jag till mer och mer. Det kändes som att en stor elefant satt på bröstkorgen! Rösten var skrovlig och det var tungt att andas. Ulf kom in och sa att operationen hade gått jättebra och att den hade pågått i 45 min. Jag fick ligga kvar så länge jag ville. Ju mer pigg jag blev desto mer pratade jag. Jag hade tydligen fått en spruta med smärtstillande i skinkan när operationen var över så den skulle komma att verka under förmiddagen. Jag hade med mig en Festis med sugrör samt en drickyoghurt som jag drack i omgångar. Det rekommenderas!

Vid 13.30 var det dags för hemgång. Min sambo kom och hämtade oss och just när vi skulle gå fick jag ett blodtrycksfall och fick snabbt lägga mig igen. När jag mådde mindre illa kunde vi åka.

Sen låg jag i sängen mest hela kvällen och slumrade till hela riden. Mina föräldrar hjälpte mig att ändra kuddarna bakom ryggen då och då för att lindra smärtan. Jisses så handikappad man plötsligt blir! Man kan inte lägga sig bakot eller sätta sig upp utan att någon håller emot hårt i ryggen. Jag är så tacksam för all hjälp jag fått detta dygn.

Smärtan då? Ja det känns. Det gör jätteont med bröstbanden som klämmer åt bröstkorgen och det känns som att man sitter fast i ett spännband. Men såren känns knappt alls och nu när jag varit på återbesök så fick jag ta bort bröstbandet och gissa vilken skillnad det blev!! :-) Nu äter jag Alvedon, antiflammatorisk medicin samt smärtstillande Celekoxib. Det här ska nog gå bra! Och på återbesöket fick jag se brösten..... De är jättefina!!

Tack för mig. :-)