Bröstförstoring nov 2015 - Strandkliniken - Stockholm Oya Kocabalkan - pacman

Tänkte försöka printa ner min berättelse innan jag glömmer bort den helt :)

Jag har, efter två döttrar, känt att en bröstförstoring verkligen är något jag önskar göra men det har aldrig riktigt passat med varken tid eller pengar, nu kom det sig dock så att jag skulle sälja min lgh och valde att lägga en del av dem pengarna på en operation.

Jag var på konsultation på Strandkliniken och träffade Dr Oya i september, efter att ha googlat runt och läst om henne gick jag in med tanken om att hon skulle vara som Lilys doktor i How I Met Your Mother om ni sett det. Så med inställningen om att träffa en väldigt bestämt och nästan lite obrydd dam gick jag dit. Jag blev dock positivt överraskad och fick en bra kontakt med Oya, även om besöket gick fort kom jag ändå ut och visste det jag behövde. Vi bestämde ingen storlek då utan jag gick hem och provade med rismetoden.

Så nu i måndags, den 16/11, var det äntligen dags. Jag var hemskt nervös och hade vaknat väldigt tidigt, jag hatar att ha ont, själva op var jag inte speciellt nervös över utan det var att jag skulle vakna upp efter och må piss och ha extremt ont, har dåliga erfarenheter sen min senaste operation (ingen plastik utan en annan) där sköterskorna var extremt nonchalanta efter och det sluta med att jag skrev ut mig själv, svimma i hissen och spydde i bilen :)

Hursomhelst jag hade som tur var första tiden så var på plats redan 07.15 och blev omhändertagen av en jättemysig sköterska som visade min säng, några papper jag skulle fylla i och gav mig en morgonrock att byta om till. Min sambo som åkte med och lämnade mig satt kvar i väntrummet medans så gled ut sen i den snygga rocken ch sa hejdå till honom.

Sedan kom narkossköterskan och ställde lite frågor, gav mig premedicinering och sa att jag skulle försöka vila lite. Oya var ett par min sen så sköterskan satte en infart medans vi väntade, det var inget som störde mig, det enda negativa jag kan tycka är att jag fick medicinen innan jag träffade Oya och att vi bestämde storlek då jag redan var lite påverkad, dock var jag ganska bestämd om vad jag ville ha innan och hon var inne på samma linje så ingen större fara. Den värsta nervositeten hade även lgt sig iom medicineringen.

Fort gick det iaf, in på hennes rum, hon ritade på brösten, vi bestämde oss för 425 cc high profile bakom muskeln. Skrev på pappret, ut till sängen igen och träffa narkosläkaren Johan. Inga konstigheter där så han bad mig gå och kissa och sen var det dags att gå in på op. Väl därinne fick jag somna ganska fort. 

När jag vakna upp ett par timmar senare, tror jag att jag hade ett rör i halsen, har ett svagt svagt minne av det iaf, men att en sköterska kom och tog den direkt jag började röra på mig, fick oxynorm intravenöst första timmarna och även medel mot illamående. Jag var livrädd för att behöva kräkas efter att jag läst att det var vanligt vid bröstförstoringar (jag brukar även må väldigt illa utav narkosen i sig) men det slapp jag, även om jag mådde extremt dåligt när jag var tvungen att gå på toa för att visa att jag kunde kissa innan jag skulle hem, men det antar jag hade med ansträngningen att göra samt smärtan av att resa på sig för första gången.

Minns att jag såg brösten en snabbis innan de kom och lindade dem, men var nyvaken och hade en del smärtlindring i mig så minns inte riktigt mer än att jag var väldigt nöjd med hur det såg ut (även om min första tanke var "ska de verkligen vara såhär små", nu däremot när jag kollar på dem tänker jag "ska de verkligen vara såhär stora"). Haha antar att man inte ska analysera för mycket innan det är någorlunda läkt. Försökte även knäppa något kort, men kan inte påstå att det var det bästa fotot jag tagit i mitt liv så får snällt vänta tills imorgon med att ge någon vettigare bedömning.

Jag trodde att det skulle vara betydligt värre med smärta efteråt men har gått över förväntan. Fick med oxynorm, oxycontin och alvedon hem. Tillochfrån blir smärtan hemsk, som att man skulle lägga ett ton rätt över bröstkorgen och då har jag vart glad att jag fick med något annat än alvedon :)

Jag träffade inte Oya innan jag åkte hem, vilket jag läst att vissa andra kirurger gör, men det gjorde mig inte så mycket, antog att allt hade gått som det skulle annars får man väl hoppas att hon skulle tagit sig tid att berätta det. Har ett återbesök på måndag så får se vad som sägs då :)

Nu idag, tre dagar senare, har det vart ganska okej. Igår spände det extremt mycket men idag strålar det mest ut i hö arm.

Jag är väldigt spänd på att ta av lindan imorgon och skulle jag göra en ny operation skulle jag absolut göra den på strandkliniken igen (Om det inte skulle visa sig att det gått helt åt helsike här i framtiden)