Ja det är skönt att läsa här inne om andras erfarenheter, och det är guld värt att kunna titta på bilder på andra som gjort samma/liknande ingrepp. Men jag kan också tycka att jag blivit mer skrämd av att läsa så mycket! Är bara ännu mer rädd för komplikationer (innan tänkte jag mer "blir det så blir det, då får jag ta itu med det då") och är även rädd att jag ska ångra mig (även om det inte verkar vara så jättemånga här inne som ångrar?).
Det är ju bra att vara medveten, men det känns som att jag kanske borde sluta läsa så mycket och "bara köra", haha! Innan det blev klart att jag ska göra detta så var jag ju sååå säker. Det fanns ingenting jag ville hellre. Nu går det fram och tillbaka hela tiden.

Har op på onsdag o börjar undra vad jag gett mig in på. :( Känner ena sekunden en enorm glädje och tycker det ska bli hur spännande som helst och i nästa världens ångest över storlek,smärta och narkosen.

Är i precis samma läge som dig. Med gått o tänkt o det länge men det var inte först förrens någon månad sen som jag verkligen började tänka att jag borde göra det. Så himla många tankar o känslor man sätter igång. Det är jätte skönt att höra att man inte är den ända o att det verkar vara rätt vanligt :)
Ska med ta o boka en konsultation snart o se vad det leder!

Tror det är jättevanligt att känna som du beskriver det. Jag har hört att i Frankrike är det vanligt att man går i terapi efter en bröstop (tex) eftersom det är en så stor omställning rent känslomässigt, identitet osv. Det kommer gå fint. Om du tänk på det så länge kommer det säkert att kännas rätt efteråt.

När jag berättade för min föräldrar om operationen fick jag endst hatiska kommentarer. Mina vänner osv sa det vanliga "du är fin som du är". Men självklart säger dem så då dem älskar mig för vem jag är. Men det viktigaste är faktiskt vad man själv vill.

Bra tajming går inte att säga, det är skönast att inte vara ny opererad den varma säsongen med tunnare kläder då allt kan synas tydligt, då brösten är svullna, om man har band och op bh p sig. Om jag själv k opereras nu igen kommer jag försöka välja i februari! :D (funderar på att skaffa ännu större bröst nämligen).
Jobbar du mycket fysiskt på arbetet eller är du mest stilla sittande med lugnare arbetsupgifter? Arbetar du fysiskt måste du vila minst en månad innan du är tillbaka till jobbat igen, vid lugnare arbete är det 1-2 veckor som gäller, jag säger dock verkligen minst 2 veckor, då man kan må väldigt illa av medicinerna efter operationen.

Dina känslor är helt normala, du har bara fått kalla fötter redan nu :) Läs på ordentligt och skriv ner alla frågor som du ska ha med dig under konsulationen.

Jag var mest orolig för att berätta för mina föräldrar. Man vet ju aldrig om de är motståndare mot plastikkirurgi om man aldrig har pratat om det liksom. Men dom var väldigt underbara angående det och peppade mig hela vägen! Jag var tidigare jätteavundsjuk på alla med fina bröst och kunde säga "fy vad fult det är med silikonbröst!!" Bara för att jag var så avundsjuk.. sen insåg jag att INGENTING hindrar mig från att spara ihop till ett par själv och bli nöjd med mina bröst också.

Jag är så exalterad för min kommande op med korrigering och implantatbyte men det kommer inte för mig att berätta att jag ska byta implantat. Jag har valt att lämna ute den biten för att slippa kommentarer som att de jag har är bra och att jag aldrig kommer nöja mig.

Inför min första op var de flesta stöttande. För det har inte varit en hemlighet för någon som känner mig att det kommer att ske. Så de som inte hade något positivt att säga rörde mig inte i ryggen.

Jag har inte kalla fötter, är inte rädd för narkosen eller smärtan men denna gången oroar jag för vad folk ska säga. Konstigt det där..

Nu vill jag bara få det överstökat! Har op-tid 3/10, om en vecka åker jag med vänner på en weekend till Polen sedan jobbar jag en vecka innan det är dags. Det kommer gå så fort! Snaaaaart!!!

Det är närkontakten med mina barn (20mån och 4år) som ger mig ångest. Men de gick bra för snart ett år sedan så då går de nog bra nu med!

Lycka till allihop! Kram

Sophoto wrote:

Lillafrur skrev:

Jag är så exalterad för min kommande op med korrigering och implantatbyte men det kommer inte för mig att berätta att jag ska byta implantat. Jag har valt att lämna ute den biten för att slippa kommentarer som att de jag har är bra och att jag aldrig kommer nöja mig.

Inför min första op var de flesta stöttande. För det har inte varit en hemlighet för någon som känner mig att det kommer att ske. Så de som inte hade något positivt att säga rörde mig inte i ryggen.

Jag har inte kalla fötter, är inte rädd för narkosen eller smärtan men denna gången oroar jag för vad folk ska säga. Konstigt det där..

Nu vill jag bara få det överstökat! Har op-tid 3/10, om en vecka åker jag med vänner på en weekend till Polen sedan jobbar jag en vecka innan det är dags. Det kommer gå så fort! Snaaaaart!!!

Det är närkontakten med mina barn (20mån och 4år) som ger mig ångest. Men de gick bra för snart ett år sedan så då går de nog bra nu med!

Lycka till allihop! Kram

Kul att du är så peppad ,får jag fråga varför du ska byta implantat? Har det med själva modellen att göra?
Barn är anpassningsbara så dom klarar sig nog och känner av situationen ;) hoppas att det går bra på din dag

Ja precis. Jag vill ha mer fylliga bröst istället för utfyllda. Och lite tightare klyfta :)
Du har nog rätt!