Åh! Spännande! Vi ska opereras på samma dag!

Foreveryoung wrote:

Jag har egentligen ingen rädsla för att någon ska ha negativa åsikter om min planerade bröstförstoring, men däremot så är jag rädd för hur jag själv ska känna över att ha implantat i kroppen. Emellanåt får jag nästan panik när jag tänker på det. Jag vill så gärna ha bröst och kunna klä mig som jag vill utan dessa vadderade bh som jag är beroende av nu. Men så läskigt att ha saker inopererade i kroppen! Är det någon som tyckt att det var ett problem men kommit över det? Kommer man känna implantaten som en del av sin egen kropp vartefter?

Jag förstår verkligen känslan, jag ha länge tänkt samma sak själv. "vad ska jag tänka om mig själv efter dethär" jag kommer bli "en som opererat mig", hur kommer det påverka mitt liv, etc. men nu har jag faktiskt slutat grubbla. nu gör jag det bara. Ska jag vara ärlig är jag fortfarande inte 100, det varierar från dag till dag (framförallt då jag har mens, då de växer lite lite, då tänker jag att "men jag har ju bröst", men sen inser jag att när mensen har passerat att de sjunker ihop till små näbbar igen) men jag kommer ångra mig om jag inte tar denna chansen att påverka mitt liv till det bättre när jag har både ekonomisk möjlighet och tid att läka. Det är dessutom 2018, skönhetsoperationer borde verkligen inte vara så stigmatiserat längre. Vi människor har alltid förändrat vårar utseende eller förstärkt karaktärsdrag genom hela historien. Teknikerna för hur mycket man kan förändra har bara blivit mer avancerade. Varför inte dra nytta av detta? Jag insåg att jag inte vill gå ett helt liv och önska mig till något som faktiskt går att förändra, den tiden kan jag lägga på annat istället. 17 dagar till operation, Nu kör vi!

Äng wrote:

Foreveryoung skrev:

Jag har egentligen ingen rädsla för att någon ska ha negativa åsikter om min planerade bröstförstoring, men däremot så är jag rädd för hur jag själv ska känna över att ha implantat i kroppen. Emellanåt får jag nästan panik när jag tänker på det. Jag vill så gärna ha bröst och kunna klä mig som jag vill utan dessa vadderade bh som jag är beroende av nu. Men så läskigt att ha saker inopererade i kroppen! Är det någon som tyckt att det var ett problem men kommit över det? Kommer man känna implantaten som en del av sin egen kropp vartefter?

Jag förstår verkligen känslan, jag ha länge tänkt samma sak själv. "vad ska jag tänka om mig själv efter dethär" jag kommer bli "en som opererat mig", hur kommer det påverka mitt liv, etc. men nu har jag faktiskt slutat grubbla. nu gör jag det bara. Ska jag vara ärlig är jag fortfarande inte 100, det varierar från dag till dag (framförallt då jag har mens, då de växer lite lite, då tänker jag att "men jag har ju bröst", men sen inser jag att när mensen har passerat att de sjunker ihop till små näbbar igen) men jag kommer ångra mig om jag inte tar denna chansen att påverka mitt liv till det bättre när jag har både ekonomisk möjlighet och tid att läka. Det är dessutom 2018, skönhetsoperationer borde verkligen inte vara så stigmatiserat längre. Vi människor har alltid förändrat vårar utseende eller förstärkt karaktärsdrag genom hela historien. Teknikerna för hur mycket man kan förändra har bara blivit mer avancerade. Varför inte dra nytta av detta? Jag insåg att jag inte vill gå ett helt liv och önska mig till något som faktiskt går att förändra, den tiden kan jag lägga på annat istället. 17 dagar till operation, Nu kör vi!

Jag känner mig fortfarande inte 100 heller trots att jag vet hur gärna jag egentligen vill det här, men du har helt rätt! Vi har tur som faktiskt har möjlighet att göra det här och nu är det är bara att köra! :) Du kommer göra det ett par veckor före mig, hoppas att det blir precis som du tänkt dig och massor med lycka till!