Är det bara jag som känner att jag inte har lust att berätta för vänner osv nu innan? Jag har bara berättat för pojkvän och min syster, resten får veta när det är gjort har jag tänkt. Det kanske är konstigt av mig?

Jag hade konstant ångest lång tid innan. I min familj bryr man sig inte om utseendet men mamma tog det jättebra och var väldigt förstående och man ska nog berätta för att få stöd. Däremot anser jag inte att man måste berätta för personen man inte har den relationen till. Har tex inte berättat för en nära familjemedlem just därför att vi inte har den typ av relation jag önskar och att den personen inte öppnar sig för mig på det personliga planet. Då behöver man inga dömande ord eller tankar, så det får va. Man är inte skyldig att berätta saker som berör en själv. Så tänker jag.

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Åh vad jag känner igen mig. De är så mycket känslor i omlopp! Efter operationen började en annan fas för mig, läker dem bra? Är det något fel? Mm...'mm min man blev tokig! Nu är dem 5 månader snart och jag har vant mig vid brösten och vid alla tankar. Idag är jag så glad att jag lyssnade på mig själv. Älskar att ha fått tillbaka mina bröst igen ( ännu snyggare dock :) )

Jag tror det är viktigt att man vet varför man gör det. För egen del så kände jag att de inte spelar någon roll hur vältränad jag är, brösten är fortfarande tomma och ledsna!
Jag tror dina känslor är vanliga och fullt naturliga! De är en stor operation! Ett ingrepp i kroppen men de ger så mkt om de verkligen är vad man vill! Lycka till!

Sophoto wrote:

Vaneve skrev:

Är det bara jag som känner att jag inte har lust att berätta för vänner osv nu innan? Jag har bara berättat för pojkvän och min syster, resten får veta när det är gjort har jag tänkt. Det kanske är konstigt av mig?

Förstår vad du menar. Det är inte konstigt men räkna med en suprize. Jag tänkte bräcka nyheten när operationen är inbokad tror jag. Typ slänga ur mig som ingenting på en fika,   "på måndag ska jag operera tuttarna". Om jag vågar hahaha. Nyfiken men orolig vad föräldrarna ska säga faktiskt.
Men nej du är verkligen inte konstig.

Ja men jag tänker att det inte kommer märkas så mycket med kläder på. Jag ska ju inte göra jättestora bröst. Men jag kanske är ute och cyklar? Folk kanske kommer märka ändå? Haha!
Kommer ju inte "ljuga om det"/undanhålla det för nära vänner, men tänker att jag kanske berättar det strax innan operation bara eller när det väl är gjort. Men hahah ja det skönaste vore kanske att bara slänga ur sig det så som du säger ;)

malinsjoberg79 wrote:

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Jag tror att det är precis det som är min anledning också, att det känns lite "förbjudet" och typ "fult" eller tabubelagt. Och sen vill man ju egentligen bara kunna vara nöjd med sig själv precis som man är. Jag ser inte mig själv som särskilt ytlig egentligen, så vill väl inte att folk ska se mig som så heller kanske?
Jag vet inte! Man bryr sig väl för mycket om andras åsikter egentligen.

malinsjoberg79 wrote:

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Vad kul att du bestämt dej för operation! Var stolt över ditt beslut. Försök inte lägga nån energi på vad alla andra tycker.. Säkert bara avundsjuka i många fall.
Jag har oxå bokat op i Nov (2/11). Jag har berättat för min familj och rättså många vänner. Är det någon som undrar så hemlighåller jag absolut inte det!! Lycka till med din Op, och var stolt över den!!

Vaneve wrote:

malinsjoberg79 skrev:

Jag har också bestämt mig för en operation... Har varit på konsultationer och preliminärt bokat operation i november... jippi! :) Jag är väldigt noga med att inte någon ska få veta, i alla fall utanför min familj. Jag antar att man skäms lite, varför vet jag inte... kanske för att bröstförstoring är förknippat med så mycket som är "förbjudet" för vanliga människor... men det har ju blivit mer accepterat nu så man kanske inte ska känna så men jag har svårt att släppa den känslan. Enklast vore ju att berätta på jobbet till exempel men jag vill inte det... bara för de jag litar på... konstigt, men så är det.

Jag tror att det är precis det som är min anledning också, att det känns lite "förbjudet" och typ "fult" eller tabubelagt. Och sen vill man ju egentligen bara kunna vara nöjd med sig själv precis som man är. Jag ser inte mig själv som särskilt ytlig egentligen, så vill väl inte att folk ska se mig som så heller kanske?
Jag vet inte! Man bryr sig väl för mycket om andras åsikter egentligen.

Om det är någon kvar här i denna tråden, har ni gjort era operationer och hur mår ni idag? allt ni skriver känns som om det skulle kunna komma direkt från mitt huvud. framförallt kommentaren ovan. Jag skäms för att berätta för vänner och har redan på förhand bestämt att de kommer att döma ut mig. att det är något fult och ge mig en moralkaka eller säga upp kontakten (kan det hända??) föräldrarna kan jag inte ens drömma om att berätta för. jag hade verkligen bara velat vara glad och se fram emot dethär, min operation är om exakt fyra veckor, men just nu ligger jag mer sömnlös på nätterna och grubblar på om jag ska gå igenom med det eller inte.

Hur la ni upp det när ni berättade, fick någon dålig respons och hur möter man den??