Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har alltid brottats med dåligt självförtroende och precis som du har jag länge försökt jobba bort de tankarna men aldrig lyckats. Många dagar har jag tittat mig själv i spegeln samtidigt som tårarna rinner. Någonstans har jag alltid velat gjort en bröstförstoring men precis som du så har jag tänkt, vad ska familj och vänner säga, hur blir det med ditten och datten, jag är ju fortfarande ung. Men tidigt denna sommar hittade jag denna sida och jag kände mer och mer för varje dag att det är okej, många genför operationer, jag är inte ensam. Jag skaffade kunskap och tillslut tog jag mod till mig att boka konsultation. Det var när jag kom dit som allting klarnade, jag ska göra det. Operation är bokad och jag är så himla lycklig och lättad!

Jag vill inte säga vad du ska göra men många känner direkt vad som känns rätt eller fel efter en konsultation. Tror att det är bra prata med en kirurg för att samla tankarna lite, få en bättre insikt och kunskap. Det du känner tror jag är jättevanligt! Men jag hoppas att du mår bättre nu. Vad du än bestämmer dig för, om det blir ett par nya bröst eller inte, så hoppas jag att du i framtiden kan vara nöjd och stolt över dig själv! Det mesta tror jag löser sig och vad andra säger tycker jag egentligen bara är att strunta i, gör det du blir lycklig av. Välmåendet är sååå viktigt! Jag önskar dig stort lycka till, med vad du än väljer! Kramkram

Är de de du vill så kör! Varför gå runt o må dåligt om de går att fixa :-) livet är för kort! Gå på en konsultation o känn !

Min känslostorm, nästan ångest och lite panik, kom nu när nästa steg är att boka operation. Jag har funderat på detta i 4 år nu, men strax innan sommaren tog jag tag i det mer och började läsa på. Jag har varit sååå säker på att jag ska göra det, och att det kommer vara så positivt för mig. Men nu efter konsultation när allt blev mer "definitivt" så har jag typ blivit rädd?
Det är nog vanligt att få sånna här känslor någon gång i processen.

Känner också igen mig i det du beskriver, kanske nåt som de flesta av oss känt.
Jag hade inte bestämt mig förrän jag varit på konsultationen, efter den kände jag att det var rätt att göra detta.
Det är min egen kropp, min självkänsla och jag är vuxen och bestämmer således själv. Beslutet är mitt o det ska ingen döma. Man ska inte behöva "försvara" sitt beslut, det får de runt omkring helt enkelt acceptera tycker jag.
Ja lite så har jag resonerat kring detta, men ja det är ju inte helt enkelt. Gå på en konsultation och känn sedan efter hur DU vill ha det! :)

Jag känner definitivt igen mig jag också! Hade redan bestämt mig men efter konsultationen så bara klickade det rätt att "nu ska det ske!" Så bokade OP mycket tidigare än jag hade tänkt tillochmed. Är också egenföretagare men har jobbat tillräckligt i förväg för att kunna vara ledig utan bekymmer under läkning.

Angående vänner och familj har jag bara tagit till mig mantrat att jag inte behöver rättfärdiga mitt val för någon annan än mig själv. Det är klart det är jobbigt om man inte blir stöttad men har varit som på rosa moln sedan jag bokade OP och tänker inte låta någon annans åsikter eller fördomar förstöra den fina känslan.

:)

Åh, det hade verkligen kunnat vara jag som skrev den texten! Så många känslor och tankar man brottas med. Ena dagen är man helt säker på att man vill och är superglad. Nästa dag är man bara ledsen för att man inte kan uppskatta sig själv för den man är. Jag tycker verkligen inte att du ska tänka på vad andra tycker, gör det Du vill! :)

Även jag kan relatera till allas tankar. För mig är det nästan lite surrealistiskt alltihopa. Från att jag snabbt fick tid till konsultation pga avhopp till att operation är bokad och jag har börjar berätta för mina närmaste. Har också funderat och önskar mig detta i flera flera år men inte tidigare haft möjligheten.
När jag känner tvekan försöker jag visualisera allt jag kommer kunna göra när det är färdigt som jag inte kunnat innan. Mitt missnöje beror mer på gravitation än storlek ;)
så jag tänker på alla fina BHar jag kan köpa som inte ser ut som om det är till mormor, att ens kunna välja att inte ha en BH eller en BH som måste kunna hålla upp och ihop hela härligheten. Ser också framemot att slippa röd märken av BHn.
Sedan vill jag bara tillägga att jag var ganska tveksam innan jag var på konsultation men nu efter några veckor och en hel del läsning så känns det mer o mer som rätt beslut :)