Marina wrote:

Annie91 - det var intressant, tack för att du berättar! Jag vet ju att man kan få ont i brösten vid mens, men jag har inte hört att man kan få väldigt ont första mensen efter op även om man inte brukar få det annars.
Men det var alltså så de menade?

Det som gjorde mig orolig var att det var ETT svullet bröst, som det började för TS - och att det var så snart efter en förkylning. Men det är ju inte omöjligt att mensen sen kan ha bidragit till att båda gjorde ont.

Dr-VD, vet du om du drabbades av nekros/vävnadsdöd i samband med infektionen? Jag fick det, men inuti brösten på delar av mjölkkörtlarna bl a, och brösten blev markant mindre. Den ärrvävnaden har visat sig kunna ställa till det, för den är inte speciellt medgörlig och vill inte jämna till sig. Mina bröst kommer alltid att bära spår av den gamla infektionen, men jag tror du har bättre förutsättningar som kom under behandling snabbt. Om det är så tydlig storleksskillnad som du säger, tror jag tyvärr inte att det kommer att bli bättre i just det avseendet. (Eller har de gjort något ytterligare ingrepp i bröstet? Du fick bara antibiotika, eller hur?)

Med viss reservation för att jag inte sett dig: Om det ärret förblir fult och sitter ytligt, är det troligt att man kan göra det bättre, genom att antingen fylla på lite fett inunder (vilket då också kan korrigera volymförlusten) och/eller skära bort det fula och göra ett nytt, friskt ärr.

Ja, det stod även i papperna jag fick hem från dem :-)

Dr-VD wrote:

 

Marina skrev:

Dr-VD, vet du om du drabbades av nekros/vävnadsdöd i samband med infektionen? Jag fick det, men inuti brösten på delar av mjölkkörtlarna bl a, och brösten blev markant mindre. Den ärrvävnaden har visat sig kunna ställa till det, för den är inte speciellt medgörlig och vill inte jämna till sig. Mina bröst kommer alltid att bära spår av den gamla infektionen, men jag tror du har bättre förutsättningar som kom under behandling snabbt. Om det är så tydlig storleksskillnad som du säger, tror jag tyvärr inte att det kommer att bli bättre i just det avseendet. (Eller har de gjort något ytterligare ingrepp i bröstet? Du fick bara antibiotika, eller hur?)

Med viss reservation för att jag inte sett dig: Om det ärret förblir fult och sitter ytligt, är det troligt att man kan göra det bättre, genom att antingen fylla på lite fett inunder (vilket då också kan korrigera volymförlusten) och/eller skära bort det fula och göra ett nytt, friskt ärr.

 

 

Det är inte det att det är supermarkant, jag kan liksom se det ur profil, men framifrån ser det ganska jämna ut. Kanske ska ladda upp bild?

Men grejen är att det ser så ihopdraget ut. Kliniken menar att de kommer läka ikapp med det andra bröstet, att det andra bröstet är tre veckor före i läkningen. Ingen sa något om nekros, utan det var en ärrinfektion. Det vätskade på ganska mycket i drygt 2 veckor och sedan började det läka och nu vätskar ingenting. Men jag kan se och känna mig fram till en storleksskillnad.

När borde de läka ikapp, och när ska be om att få korrigera? Om jag ens ska be om det liksom..

Om det bara läker snyggt och storleksskillnaden inte är större än att man måste titta noga för att upptäcka den, så bör du åtminstone överväga om det ändå är acceptabelt, för att slippa ett ingrepp till. Få kvinnor har ju identiska bröst av naturen, det skiljer ofta litegrann.
Jag har utifrån bara din beskriving svårt att se framför mig hur det ser ut, så jag kan inte ge bättre råd än så här. Klart är dock att det är svårt att bedöma hur snyggt det kommer att läka förrän några månader efter infektionen. Vill du unna dig något silikonförband för att ge ärren bästa chansen, kan det vara värt att kika på NewGel+ (OBS att POF har en rabattkod på ett köp; 25% rabatt om man anger POF2017) eller liknande.

Hej! Kollade på dina bilder och tycker det ser ut som bröstvecken sitter på olika höjd. Alltså att det ena implantatet inte har samma utrymme att sjunka ner i. Om du tittar på min sista bild så har jag också en höjdskillnad på brösten vilket gör att de ser helt olika ut både i form, höjd och i profil. Det syns dock inte lika tydligt i verkligheten som på bild så jag har haft det så i tio år faktiskt. Nu ska jag byta till större och korrigera det här och kirurgen jag träffade sa att han dels trodde den första kirurgen inte sänkt bröstvecket tillräckligt mycket men också att mitt implantat kanske fastnat högre upp istället för att sjunka ner.

Hur såg brösten ut innan? Ofta är ju brösten inte symmetriska men man tänker inte på det eftersom man inte stirrar på detaljerna så som man gör när man har opererat sig.. Vad jag förstått kan det vara väldigt svårt att justera en naturlig assymmetri när man lägger in implantat. Förstår att du mår dåligt över det här och tycker det är jobbigt, hoppas att det blir bättre snart <3 kram till dig!

Dr-VD wrote:

Jag vill på riktigt bara dö. Jag gjorde inte ens det här för min egna skull utan för att jag skulle kunna mig bekväm med att ha sex med en kille. Jag kan inte ens koncentrera mig. För det först känns det som det knappt blev en förstoring..

För det andra, varför skulle det här hända just mig? Varför var jag tvungen att operera mig bara sådär, på en gång. Visserligen gjorde jag det hos en av Sveriges bästa kliniker/kirurger.

Jag ser ingen mening med att behöva vänta yttterligare ett jävla pissår med fula konstiga bröst. Ska dumpa min kille, han har ändå ingen användning av mig. Ååååååååååååååååhhh.....

Och sköterskan uppmanar mig att vänta några månader extra med att se hur resultatet kommer bli. KLART SOM ATT DET INTE KOMMER BLI BÄTTRE!!!! Vem försöker hon lura. Hur i helvete kan det med magisk läkningskraft göra så att bröstet växer till 20% av sin egna storlek!!!???

Kommer bara hänga mig. Har haft tanken länge. Har alltid varit så fucking ful och värdelös och inte värd någonting, inte värd middag, int bio, inte presenter inte ens en date eller något. Varför finns jag ens?

Önskar att jag kunde säga något som fick dig att känna dig bättre. Jag vet hur det känns att känna sig sådär värdelös som du skriver. Nu är det ju så att ibland blir det komplikationer och det är inte ditt fel att det blivit som det blivit! Du gick som du säger till en ansedd klinik och det var inget du (eller nån annan som drabbas) kunde veta på förhand. Jag tror säkert att brösten kan komma att förändras så att du blir mer nöjd, mina var inte "klara" förrän ett år efter operationen och det hände väldigt mycket på den tiden.

Blir väldigt ledsen av att läsa vad du skrivit och hur du känner för dig själv, framför allt eftersom jag tidigare känt likadant och önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt att må bättre. Alla människor har tuffa perioder i livet, men jag lovar dig att du kan må bättre om du vågar ta hjälp och bestämmer dig för att du är värd att ha ett bra liv och älska dig själv som du förtjänar. Oavsett hur dina bröst ser ut. All kärlek till dig.

Dr-VD - ta det från någon som också varit under isen med liknande tankar: Du ÄR inte dina bröst. Ingen har de känslor för eller tankar om dig som de har idag p g a dina bröst! Ingen annan än du själv.
Givetvis är det fint med vackra bröst, annars vore det väl inte sån efterfrågan på operationer, men det får inte anta den här proportionen i ditt liv. 

Jag har idag lite gropiga bröst med ärr och lite märkligheter och de ser definitivt mindre tjusiga ut än dina, men jag lever ett bra liv ändå. Dina bröst ser lite olika ut, men båda är var för sig fina och är absolut inga hopplösa fall att få ordning på.
Mina olika pojkvänner under min 15 år långa resa hade mycket mer problem med att jag inte mådde bra och bvar så ledsen över mina bröst, än vad de hade med själva brösten som såna. 
Risken är stor att man dränker sin pojkvän i negativa tankar, och att han till slut ger upp - inte p g a brösten i sig, utan p g a att han fått en lipsill till flickvän som försatt livet i pausläge och sexlivet i karantän, och inte kan tänka på något intressantare än sina bröst. Men själv vill man förstås förklara det med att han tröttnar pga brösten, och deppar vidare. Men självömkan tar en ingenstans och inte närmre målet.

Jag säger inte detta  av elakhet eller bristande förståelse, utan därför att jag hade behövt inse det på riktigt betydligt tidigare själv, och jag vill försöka skaka om dig lite så att situationen "klarnar".
Se det med perspektiv. Hur länge tror du realistiskt att du behöver ha olika bröst? Kan det vara några månader tilll av ditt liv? Det är INTE värt att ta livet av sig för, det är ju inte som om allt hopp vore ute!

Du kommer knappast att behöva acceptera den här skillnaden utan hjälp från kliniken, men det är många som vittnar om att det behövs uppåt tre månader för vissa muskler att ge med sig så att implantatet kan fylla ut ordentligt. Hade du lika stora bröst från början, så är det i princip fysiskt omöjligt att de med lika stora implantat skulle bli väldigt olika stora när de läkt klart. 

Ta ett djupt andetag och beväpna dig med tålamod och lite optimism, för det finns fortfarande gott hopp om att de rättar till sig av sig själva. Skulle de inte göra det, så ska jag äta upp min hatt ifall kliniken tycker det är ett godtagbart resultat som de inte tänker justera. Du är inte övergiven i detta och du behöver bita ihop några månader av ditt liv. 

Men om du därermot även nu har känslan av att din kille "knullar dig i väntan på nån med stora bröst" som du sa,  så tycker jag du ska ta dig en rejäl funderare på om det är hans attityd eller din.
Är den hans, kan du ju skicka ut honom med huvudet före.