Bröstförstoring aug 2018 - Nordiska Kliniken - Stockholm Mattias Elmér - gäddan

God kväll!
I skrivande stund är titsen 3 dygn nya, jag sitter i sängen med en stor kudde bakom ryggen och en kopp blåbärste.
Min berättelse är ur mitt perspektiv med mina förutsättningar och jag inleder med några funderingar som troligen alltid kommer hänga med mig.
När jag bestämt mig för att boka en konsultation var beslutet om en efterkommande operation också redan taget. Det tog ett par år att för mig själv acceptera att jag faktiskt ville bli opererad. Främst eftersom jag så gärna vill tycka om mig själv för hur jag ser ut, inte för hur samhället sagt åt mig att vara. Jag vill berätta om min operation och inte etikmoralen kring den, men anser också att det är viktigt att belysa att jag någonstans på vägen har köpt konceptet om att behöva förändra min kropp för att tycka bättre om den. Självklart har jag gjort detta endast för mig själv, för att jag ska må bra och kunna vara den bästa versionen av mig själv, och jag ångrar det inte en sekundjävel. Men, för min del har det varit viktigt att tänka igenom beslutet utifrån den synvinkeln. Nog om det!
Jag träffade Mattias Elmér på konsultationen och jag kände mig trygg med honom från början. Han var professionell och rakt på sak. Först togs 3D-bilder för att kunna visualisera ett resultat, därefter fick jag prova testimplantat i en tunn bh som kliniken tillhandahöll. Mina bröst har alltid varit asymmetriska men jag trodde inte skillnaden var så stor att ett lyft var nödvändigt, men så var fallet. Jag blev ledsen av det eftersom det innebar att jag fick fler aspekter att ta ställning till. Det skulle bli en mer omfattande operation med fler synliga ärr, jag visste inte om mina fysiska förutsättningar skulle vara desamma och det skulle kosta ganska många fler tusenlappar. Jag provade ändå ut en storlek som kändes fint och bra och det bokades en operationstid.
Under kommande dagar var jag modfälld. Det kändes så jädra typiskt att den ena tutten skulle vara så 'fel'. Båda behövde inte lyftas utan endast höger, och vårtgården behövde korrigeras för att de skulle bli likadana. Det mesta jag ville var att få symmetriska tuttar, att kunna köpa en bh som passar utan att stoppa in och stoppa undan och krångla. Det fick gå några dagar, jag fick vara tvär och tjurig och ledsen över den felande tuttlänken. Det gick några dagar men jag hade ju egentligen redan bestämt mig, det blev mest bara inte som jag först hade tänkt. När besvikelsen lagt sig har den inte kommit tillbaka.
På konsultationen bestämde vi preliminärt att lägga in motiva full profile 500 och 550cc. Det tog inte överdrivet många ögonblick efter mötet innan jag insåg att det skulle bli för stort för mig. Jag tycker det är väldigt fint med stora tuttar men är inte så säker på att jag skulle känna mig bekväm med det själv. Jag mailade Mattias som svarade att det inte var några problem att prova en extra gång på operationsdagen.
Dagen innan operationen ringde en receptionist från kliniken för allmän info om kommande dag. Det fanns några recept att hämta på apoeket, jag fick instruktioner om duschning och var välkommen att höra av mig om jag hade ytterligare frågor. Eftersom operationen var planerad till en måndag ringde kliniken på fredagen och sedan blev det helg. Jag jobbade hela helgen och det var skönt att ha tankarna på annat håll. Jag var inte speciellt nervös, troligen då tiden innan innehöll så mycket annat. Helgen ägnades åt arbete och att fylla kylen och skåpen med sådant som kunde vara enkelt till hands att äta.
På måndagens morgon tog jag sista förberedande duschen, klädde mig i rena kläder och lade ner en tidning att kunna läsa på kliniken, mobilladdare och en extra tröja. Min sambo följde med men jag körde vägen dit. Vi klev in på kliniken straxt innan halv 8 på morgonen och blev välkomnade av en väldigt trevlig receptionist. Hon tog emot mitt påskrivna patientsamtycke och visade mig till ett omklädningsrum där jag fick byta om till en morgonrock, en hårmössa och ett par tofflor. Mina egna trosor fick jag behålla på under. Det kom en sköterska som förklarade hur narkosen skulle gå till, frågade noga om jag var allergisk mot några mediciner och gav mig en kopp med ett par alvedon och något mot illamående att svälja innan. Kort därefter visade Mattias in mig på sitt kontor. Han frågade hur det kändes, om jag var nervös och om jag hade några frågor. Vi provade testimplantaten igen och denna gång bestämde vi Motiva round demi profile 360cc. Det kändes väldigt tryggt och bra. Jag hade kunnat tänka mig 400cc, men Mattias förklarade att den storleken tillsammans med en bra projektion och bredd i förhållande till min kropp skulle få implantaten att hamna långt ifrån varandra och därmed ge en väldigt bred klyfta. Jag vill ha en något tightare klyfta och nöjde mig helt med den förklaringen. Han ritade och tog några bilder innan vi gick till operationssalen och jag fick lägga mig på britsen med morgonrocken som ett täcke. Det var svalt där inne och jag fick frossaliknande skakningar från topp till tå, troligen var jag mer nervös än jag erkände. Det kändes väldigt verkligt och ändå totalt surrealistiskt att ligga där och vänta på att bli skuren i. Madrassen under mig kunde värmas och så fort den blev varm och go släppte frossan. Narkossköterskan hittade inga bra kärl i armarna så efter 2 försök i höger armveck och 1 i höger handrygg (som sprack, vad tusan) sattes en infart i vänster handrygg. Jag är inte stickrädd så det var ingen fara att han fick gräva runt lite. Vi småpratade lite innan han förklarade att jag skulle få extra syrgas för att fylla lungorna ordentligt innan jag somnade. Gillar att de var så tydliga med behandlingen, inget lämnades åt slumpen för att jag skulle känna mig trygg. Jag kommer ihåg att jag sa 'Åh, jääävlar vad trött en blev', innan jag somnade. Sedan blev jag försiktigt väckt på uppvaket.
Uppvakspersonalen höll precis lika hög standard. De hämtade min telefon och tidningen jag tagit med från skåpet i omklädningsrummet. De hörde sig för om jag mådde illa, om jag hade ont, om jag behövde gå på toaletten och om jag var hungrig. Jag fick hjälp att ta mig till badrummet och kissa och kort därpå dukades det upp en bricka med allt möjligt gott. Två skivor glutenfritt bröd med mjölkfritt pålägg och fräsha grönsaker, en kopp laktosfri yoghurt med bär på toppen, en mindre karaff med blåbärssoppa, rykande nybryggt kaffe, några chokladbitar och en vas med 3 rosa rosor. Det var baske mig helt fantastiskt. Aptiten frånvarade men det var rätt gott att pilla i sig en macka. Bad om påtår på kaffet som smakade outsägligt bra för någon som märkligt nog var hysteriskt kaffesugen.
2,5h efter att jag vaknat åkte vi hem. Sambon körde förstås. Det gick bra att promenera till bilen som stod parkerad 10min från kliniken.
Min upplevelse är helt klart 5 av 5 toasters. Jag har blivit så väl bemött, så gott omhändertagen och lyssnad på. En bör kanske inte förvänta sig mindre heller när en betalar en smärre förmögenhet för nya tuttar, men jag hade inte trott att det skulle kännas så lyxigt och vara så trevligt. Nu återstår att se resultatet förstås :)

Det har gått bra hemma. Jag är ute och promenerar i sakta mak ett par gånger om dagen, pysslar med enklare hushållsbestyr och dricker orimliga mängder vätska. Är enormt törstig. Däremot står kyl och skåp ännu fulla eftersom aptiten och hungern är som bortblåst. Jag har mått lite illa, troligen av morfinet, och är riktigt förstoppad vilket inte bäddar för en god aptit. Smärtan är hanterbar, jag upplever snarare ett kraftigt tryck över bröstkorgen som inte gör speciellt ont men gör en stel. Försöker hålla igång utan att överdriva. Nu inväntar jag aptitens återkomst!