Bröstlyft - Ankarlyft jun 2019 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Jny87

Klockan ringer 3.45. Duschar mig med descutan, sen plattar håret. Åker mot Stockholm 4.45 för att undvika dom värsta köerna. Står utanför kliniken redan 6.45, Smiter in i byggnaden via nån annan som tar sig in med kod. Sitter utanför it trapphuset och väntar tills kliniken öppnar.
Blev uppropad, visa legg och blev inledd till ett mysigt rum 7.30. Där fick jag byta om, och ta mediciner. Försökte få igång tvn utan framgång. Men hade min sambo med mig så
Inget nöd. Nervositeten kickade in stenhårt.

Ca 7.50 kom Patrik, och tog mig till 3D maskinen. Gjorde konsultation per telefon, så det blev en glad överraskning att få göra denna.
Kort efter gick vi in i ett annat rum. Fotades, Pratade storlek.. jag va inställd på 500-600. Patrik sa först 550, men sen pratade vi vidare att majoriteten ångrar att dom inte tog något större, då kroppen sväljer endel, så tyckte han 625. Från min tidigare osäkerhet kände jag direkt att det är rätt val.
Hade en förstoring sen innan, mentor 325,350. Men efter en graviditet var dom inte alls som innan. Jag visste att jag ville ha större men var osäker på hur mycket större.
Han sa dessutom att jag hade totalstorlek nu inkl mina impalantat ca 570cc.
Och av lyftet försvinner 150-170cc av min egen vävnad.. Varav jag ju egentligen bara lägger till ca 105-125cc.
Vi pratade om val av mentor eller motiva. Och av att ha klämt på motivan och hört Patriks rekomendationer, så kändes d logiskt att välja Motiva, varav Patrik bestämde Round silksurface plus.

Nu skulle Patrik ropa in narkosläkaren. Min sambo fick skynda sig att hinna ta bilder. Dom sista bilderna på mina bröst.. aldrig mer kommer dom se ut såhär. Aldrig mer kommer min spegelbild bli densamma.
Dom ska lyftas upp, fyllas ut och vårtgårdarna ska typ halveras. Wow!

Narkosläkaren var enkel och bekväm. Vi pratade en stund om hälsodeklarationen. Sen fick jag kyssa min sambo hejdå. Tror klockan här blev 8.20 ca.
In i salen, ner i sängen, hälsa på några sköterskor. Stick i armvecket. Sen upplyste han mig om att d kunde svida lite. Och jag hann säga att; ja nu känns d i armen uppåt armhålan. Helt normalt hann jag höra, sen sov jag.

Var på På uppvaket va 11.
När jag vaknade fick jag panik, precis som efter min första bröstförstoring. Grät, kände mig disorienterad och chockad. Men d gick över relativt medan jag kvicknade på mig. 11.11 Ringde min sambo som va på stan och shoppa. Vilket jag sen knappt minns. Men hade iaf jätteont så bad om mer smärtstillande.
Mådde illa, försökte äta, spydde lite, sov halvdant till å från hela tiden.
13.25 frågade sköterska om vi skulle avrunda att åka hemåt. Sagt och gjort. Fick lite papper, och fler spypåsar. Mådde illa igen. Hon för mig mot omklädningsrummet, och jag måste stanna på vägen och kräkas. Hon tycker jag ska stanna ändå, men nej nu ska jag hem.
I rummet möter jag min sambo som får hjälpa att klä på mig.
Tur att parkeringshuset var så nära. Mådde varken bra och massa ont.

Väl hemma spydde jag också. Men överlag mådde jag okej. Va uppe och gick några svängar osv.
Men första natten va en pina. Som en skalbagge på rygg. Kunde inte flytta mig upp ur sängen. Hela överkroppen värker, trots regelbundenhet på att smärtstillande. Kunde tillslut sova lite genom att sitta upp, mot sänggavel mot en stor kudde, med en ”vanlig kudde bakom svanken och ett knölat täckte på
Sidan att luta huvudet emot. Men nu har det snart gått 1 dygn, och hoppas det värsta är över..

MEN vad taggad man är. Den 9/7 ska jag tillbaka på återbesök och får se dom första gången!