Följer då jag har liknande funderingar gällande träning osv!

Angående storleken beror det såklart på hur mycket egen vävnad man själv har till att börja med. Jag har rätt så mycket egen vävnad (E-kupa) så 290cc kommer räcka för mig enligt min kirurg och jag väljer att lita på honom. Har också tänkt på hur implantaten påverkar träningen men vad jag har läst mig till här på forumet så bör det inte vara ett hinder med rätt sport-BH och när tillräckligt lång tid gått efter operationen.

Intressant med dina tankar om de olika kirurgerna! Jag har opererat mig hos Patrik och ska snart göra det igen!

Jag ångrar mina stora implantat! Jag bytte iofs från 400 till 825 så det blev ganska stor skillnad. I början tyckte jag dom var jättefina men nu är jag så obekväm med dom att jag...ska ta bort dom :) dels är det pga utseendet, men också för att det är svårt att hitta kläder som passar och framför allt för att jag får så sjukt ont i ryggen av dom. Det är också obehagligt att ligga på mage vilket jag aldrig hade problem med när jag hade de mindre implantaten! Jag ska byta till 440 cc vilket jag hoppas (och Patrik har lovat) ska bli mindre än mina första implantat eftersom jag ska göra ankarlyft också.

Du är ju nästan lika lång som jag så jag tror säkert 500cc blir bra!

Ang dina andra frågor så.. efter min första operation hade jag fruktansvärt ont och minns att jag inte kunde lyfta armarna till köksskåpen och inte heller öppna kylskåpet. Så arbete med armarna hade jag nog behövt vänta med i ett par tre veckor.

Jag har inte berättat för mina anhöriga även om dom nog listat ut det efter den här senaste operationen ;) första gången jag opererade mig var det vinter och jag hade bara extra mycket kläder på mig som jag sen gradvis minskade igen haha.. vilka anhöriga är det du tänker på? Nära familj eller mer avlägsen?

Angående träning har jag alltid tyckt det känns obehagligt att använda bröstmusklerna när man liksom känner implantaten flyttas av muskeln. Så jag har helt enkelt undvikit det.

Hej! Känner att jag vill svara på detta med storlek på implantat... Jag är en av dem som definitivt valde för stora implantat. Det kände jag redan från början och har sedan jag satte in dem för sju år sedan tyckt och varit obekväm över. Det är många här på forumet som rekommenderar att stoppa in stora implantat, att välja den stora storleken istället för den mindre, eftersom man alltid "ångrar sig" och vill ha större. Det stämde INTE för mig. Därför vill jag rekommendera dig att INTE stoppa in det största du kan komma på, såvida du inte önskar en riktigt stor byst och den bystiga looken såklart. Hade personligen heller aldrig stoppat in implantat under bröstmuskeln, i synnerhet inte om jag tränade mycket.

Har valt Höijer som explant-kirurg och håller med dig i att han känns mycket professionell och lyhörd!

Andromedae wrote:

Tack för alla svar! Jag kommer att lägga implantaten bakom muskeln för att jag har väldigt lite egen vävnad (nästan bara hud, lite bröstkörtelvävnad och knappast någon fett). 500 cc lät mycket på konsultation, men på 3d bilderna ser det faktiskt inte alls tokmycket ut (bild finns på min sida). Patrik Höjer tyckte jag absolut kunde bära det utan att det skulle se för iögonfallande ut.

Angående familj är min närmsta familj naturligtvis med på noterna. Svärmor, min mans syskon och deras partners och mina kollegor behöver inte så mycket information tänker jag. Skulle någon fråga är det dock svårt att blåneka tror jag - vi umgås rätt mycket och på sommaren tror att det blir ganska uppenbart. Dessutom jobbar jag mycket tätt med båda manliga o kvinnliga kollegor, där man även pratar o frågar om rätt personliga frågor. Dock är jag mest lite orolig för dömande åsikter. Sedan funderar jag på hur jag ska berätta för mina (relativt) små barn som är 9, 4, 2. Tänker att de små inte bryr sig så mycket, men nioåringen kommer att undra varför jag gjort det - det är ju naturligt att brösten hänger till sig med åren och graviditeter/amning. Diskussionen om att jag vill vara fin i brösten känns rätt avlägsen att ta med en nioåring och jag vill undvika att ge ett exempel till barnen att man ska ha en fast, ohängande byst för att känna sig fin (vilket jag inte gör med mina nuvarande bröst).

Tankar kring detta?

Hej! Hoppas att du blir nöjd med storlek och Patrik, det är iaf jag!
Ang det du skrev ovan så har jag inte heller berättat för svärmor, mannens syskon eller kollegor. Har berättat för min familj och mina närmsta vänner. Sen får det vara. Har träffat mannens sida av släkten (mina är en månad gamla, brösten alltså haha) och ingen har sett eller sagt ngt. Inte heller på jobbet. Sen har jag mest haft skjortor och stickat på mig och inget tajt, men jag tror faktiskt inte att de kommer att märka även om jag gått från nästan inget till D. De kommer väl absolut se till nästa sommar när vi är på stranden, men ja, jag kommer absolut vara ärlig. Är ju nöjd med detta, ville bara inte berätta innan för jag är rätt säker på att de inte hade stöttat det.
Ang barn så är mina 3, 7 och 9. Jag tänkte först vara ärlig, men kände sen att de för det första är för små för att förstå innebörden att en sån här operation plus att jag inte kände mig så sugen på att alla pedagoger/kompisars föräldrar skulle få höra om det. Så jag sa bara att jag skulle operera mig och behövde vila ett tag. De frågade om jag var sjuk, jag sa nej. De var nöjda med det. De var så fina när jag mådde dåligt, var försiktiga och kom och klappade. Men de har inte frågat mer. Just 9-åringen har frågat mkt om hur jag mår och så, men inget mer. Ingen av dem har sett mig naken än, men med läkbhn och de har inte sagt ngt. 3-åringen har klappat på brösten och sagt ”de är så glada mamma”.
Sen är ju såklart alla barn olika, men jag var säker på att de skulle se osv, men de är rätt små än och har nog inte det synsättet?

Lycka till i hur du än gör, håller tummarna att allt går så bra som det bara kan. Bara att skriva/pma om du har några frågor!

Jag är nöjd! Har mått bra, tycker jag. Kunde sluta med smärtstillande dagtid efter ett par dgr, blev så snurrig av dem... Tycker att smärtan till mångt och mycket kan jämföras med först när mjölken rinner till efter att man fått barn. Helt galet spänt. Sen kändes det som mjölkstockning, ont, ömt, spänt och svullet. Brösten gav ett tryck över bröstet.
Tog min första promenad ute dag fem, sen har jag kunnat gå långa promenader dagligen. Efter en vecka hade vi kalas för 9-åringen, blev lite öm i brösten men annars ok. Började hämta på skola/förskola efter tio dgr tror jag. Jag skyndade långsamt! Fick duscha först efter två veckor (efter återbesök) och då kunde jag tvätta håret själv. Började jobba vid dator efter 10 dgr också. Nu efter en månad kan jag lyfta treåringen, kanske kunde tidigare men har som sagt tagit det långsamt. Tycker att jag kan röra mig som vanligt nu, har inte alls ont. Sen längtar jag efter att man kan klämma på dem :) Bär fortfarande rätt sparsamt dock, lätta kassar eller väskor och det känns fine. Det enda som är jobbigt nu är att sova på rygg, fy alltså. Längtar efter att få ligga på sidan eller magen. Men det är en liten grej i det stora hela. :)

Kan dock tillägga att jag fortfarande te det lite easy när jag använder bröstmuskeln, t ex torkar bordet, öppnar tröga dörrar eller liknande. Det gör inte ont men känns lite märkligt, plus att jag vill vara försiktig tills det iaf gått sex veckor!

Jag opades hos honom för 1,5 år sen ungefär och är jättejättenöjd med brösten! :) Går dock i tankar nu att byta implantaten till lite större då jag fegade lite på storleken innan. Men blir förmodligen till nästa år isåfall, hos Patrik igen såklart