Tack för era svar :)
Hoppas fler vill svara om sin upplevelse..

Hej!

Jag har haft mina stora bröst i mer än tre år nu, så jag tänker att jag kan berätta hur det känns för mig :)

Jag hade också väldigt små bröst innan, men var varken särskilt kort eller överdrivet smal, alltså "liten", utan snarare rätt lång och kurvig. Det var därför jag valde att göra dem från början, för att bli proportionerlig. Men också för att jag var fascinerad av stora bröst och jag tror jag tänkte att jag skulle bli sexigare med större bröst och det var viktigt för mig att vara sexig.

Mina mjuknade rejält efter 6 månader, det är idag ingen som ser att jag har gjort en förstoring om jag har kläder på mig och inte ens naken ser de särskilt plastiga ut. Rent objektivt ett gott resultat alltså! Jag upplever att de har glidit ner en del på bröstkorgen och framför allt glider ner på sidorna när jag ligger på rygg, lite töjda fickor typ. Kan därför varmt rekommendera att gå runt med BH eller sportbh tyyyyp hela tiden första året eller något, jag slarvade med det eftersom att jag var så van att gå utan BH när jag hade små tuttar.

Idag ångrar jag att jag gjorde förstoringen. Jag hade alldeles för bråttom. Jag tyckte att jag var klar och hade tänkt på allt och att jag mådde bra nog att fatta det beslutet, men så här i efterhand kan jag se att så var inte fallet. Jag försökte laga något som inte var trasigt. Hade jag istället valt att bearbeta min mentala hälsa och min självbild så hade jag kommit fram till att jag dög precis som jag var.

Jag går nu runt och funderar kring om/när jag ska ta ut dem. Så behöver det ju inte bli för alla, är väl de flesta som är väldigt nöjda väldigt länge, men det kan hända. Men jag tror samtidigt att jag kanske också landat i det nu när jag vet hur det är att ha stora tuttar. Så mitt svar på din sista fråga är: jag har aldrig slutat tänkt på att jag gjort en operation. Mina implantat tillhör inte min kropp, jag känner dem när jag ligger på sida eller mage, när jag kramar mina nära och kära, när jag ska prova kläder, när jag känner andras blickar på dem.

Visst kan stora bröst vara snyggt, mina bröst nu är fina, men de är liksom inte mina. Jag är inne på att det kan vara värt att de säckar ihop helt för att jag åtminstone ska känna att hela min kropp är bara min kropp.

Kanske inte är så upplyftande läsning, men det är mitt perspektiv! Lycka till!

Ängelin. Tack så jättemycket för din örliga berättelse!
Antar att det är precis så jag skulle känna det tyvärr...man vill ju ha känslan att de känns som sina i sin kropp.att man ej ska va medveten om dem hela tiden..
Nu har du provat iaf..kan det vara så att du haft annan känsla om du valt mindre implantat tror du?

Jag hade implantat i 15år och kunde alltid känna skillnaden på vad som var mitt bröst och vad som var implantat, detta trots att jag absolut inte hade någon dubbelproblematik. Jag kände mig absolut som mig själv med implantaten och tyckte nog alltid om hur det såg ut med stora bröst…tills jag tog bort implantaten. Redan dag 1 när jag fortfarande var hårt lindad efter min explant och såg helt platt ut så kände jag i hela kroppen att det här är jag och det är så här jag ska se ut! Jag önskar verkligen att jag aldrig hade gjort min bröstförstoring utan istället korrigerat det som jag tyckte såg fult ut, troligtvis hade det blivit ett mindre lyft istället.

Ängelin wrote:

Hej!

Jag har haft mina stora bröst i mer än tre år nu, så jag tänker att jag kan berätta hur det känns för mig :)

Jag hade också väldigt små bröst innan, men var varken särskilt kort eller överdrivet smal, alltså "liten", utan snarare rätt lång och kurvig. Det var därför jag valde att göra dem från början, för att bli proportionerlig. Men också för att jag var fascinerad av stora bröst och jag tror jag tänkte att jag skulle bli sexigare med större bröst och det var viktigt för mig att vara sexig.

Mina mjuknade rejält efter 6 månader, det är idag ingen som ser att jag har gjort en förstoring om jag har kläder på mig och inte ens naken ser de särskilt plastiga ut. Rent objektivt ett gott resultat alltså! Jag upplever att de har glidit ner en del på bröstkorgen och framför allt glider ner på sidorna när jag ligger på rygg, lite töjda fickor typ. Kan därför varmt rekommendera att gå runt med BH eller sportbh tyyyyp hela tiden första året eller något, jag slarvade med det eftersom att jag var så van att gå utan BH när jag hade små tuttar.

Idag ångrar jag att jag gjorde förstoringen. Jag hade alldeles för bråttom. Jag tyckte att jag var klar och hade tänkt på allt och att jag mådde bra nog att fatta det beslutet, men så här i efterhand kan jag se att så var inte fallet. Jag försökte laga något som inte var trasigt. Hade jag istället valt att bearbeta min mentala hälsa och min självbild så hade jag kommit fram till att jag dög precis som jag var.

Jag går nu runt och funderar kring om/när jag ska ta ut dem. Så behöver det ju inte bli för alla, är väl de flesta som är väldigt nöjda väldigt länge, men det kan hända. Men jag tror samtidigt att jag kanske också landat i det nu när jag vet hur det är att ha stora tuttar. Så mitt svar på din sista fråga är: jag har aldrig slutat tänkt på att jag gjort en operation. Mina implantat tillhör inte min kropp, jag känner dem när jag ligger på sida eller mage, när jag kramar mina nära och kära, när jag ska prova kläder, när jag känner andras blickar på dem.

Visst kan stora bröst vara snyggt, mina bröst nu är fina, men de är liksom inte mina. Jag är inne på att det kan vara värt att de säckar ihop helt för att jag åtminstone ska känna att hela min kropp är bara min kropp.

Kanske inte är så upplyftande läsning, men det är mitt perspektiv! Lycka till!

I november 2020 så startade du en tråd där du skrev att du vill ha 1050 ml implantat...

Mina bröst känns som mina opererade bröst. Jag kan inte påstå att de känns som mina äkta bröst.

Trivs med dem gör jag ändå. Det hela är en del av min livshistoria, dvs jag hade små bröst och nu har jag stora opererade bröst. På så vis känns de som mina.

Mrs.Beatrice wrote:

Mina bröst känns som mina opererade bröst. Jag kan inte påstå att de känns som mina äkta bröst.

Trivs med dem gör jag ändå. Det hela är en del av min livshistoria, dvs jag hade små bröst och nu har jag stora opererade bröst. På så vis känns de som mina.

Nu är mina bröst bara 3 veckor men jag kan däremot redan känna att dom är mina och då är resultatet inte ens här.
Mina bröst har förändrats så mycket sen tonåren pga av anorexia och två graviditeter.
Under tonåren och graviditeterna har jag haft stora, och så fort jag gått ner i vikt har jag blivit platt, samt att dom blev som skinnpåsar.
Så för min del känns det som att jag fått tillbaka en del av mig trots att dom är opererade:D