Nu är det bara en dag kvar, och måste skriva av mig lite.

Jag blev otroligt nervös imorse när min sambo som jobbar borta önskade mig lycka till och åkte hemifrån. Jag blev nästan illamående av alla fjärilar som vaknade till liv i min mage. Var jobbigt att veta att han som är min klippa inte kommer hem förens op är över.  Men nu så känner jag mig mycket lugnare.

Jag har varit så rädd och nervös över hur jag skulle klara mig själv första kvällen efter op och hur jag skulle ta mig hem ifrån kliniken. Idag snurrade allt bara runt i huvudet och jag tog upp telefonen och ringde till min mamma och bad om hjälp. Hon och pappa tog ledigt på stört och lovade att åka de 5 mil som de är hem till mig och finnas tillgängliga hela dagen, och stötta, skjutsa  och hjälpa till med allt dom kan. Och de var som om den värsta nervositeten släppte då.

Nu har jag lyckats få in tvätten i maskinen och börjat förbereda allt. Det känns toppen.

Håll tummarna för att jag vaknar med ett leende på onsdag även om det är ett lite halvsnett, halvdrogat, leende :)