Bröstlyft - Ankarlyft feb 2011 - Plastikkirurgene - Oslo Tammy Fiabema (Norge) - girlie_360

Nattbussen avgick kl 02:35 från Göteborg. Det var jag, pojkvännen och lillskrutten, en chihuahua på 3 år som skulle resa till Oslo där jag skulle få mina efterlängtade nya bröst. Det var bara en detalj som störde allt och det var att på just denna buss sitter två nötter till killar. De är runt 20 år och har tydligen inte lärt sig ordningsreglerna på en buss. Så där sitter de och gapar med varandra, blandar drinkar och stör hela bussen där varenda passagerare egentligen vill sova. Till slut, efter 2 timmar på helvetesbussen slänger busschauffören av de två halv-alkisarna vid landsgränsen och hela bussen applåderar. Nu kanske man kunde få sova lite. 45 minuter för att vara exakt.

Vaknar av att pojkvännen ruskar liv i mig, jag som sov så gott.. Vi har nu, kl 06:15 ankommit till Oslo bussterminal och härifrån skulle det enligt våra beräkningar vara 1,3 km till kliniken. Vi börjar gå. Det är kallt, riktigt kallt. Ändå är det "bara" 4 minusgrader och jag har en tjock jacka på mig. Det är väl tröttheten antar jag. Jag hade fått operationstid kl 13:30 så nu rekade vi bara och försökte hitta den bästa och snabbaste vägen till kliniken så att vi inte skulle komma för sent. När vi slutligen hittat den, efter att ha traskat runt lite, så gick vi tillbaka till stationen där vi trodde att det skulle vara varmt och skönt för att där intaga lite frukost. Vi tog ett par mackor, men det var så dragigt av all luft som kom genom dörrarna där så det var inget alternativ att stanna kvar, vi fick gå vidare. Vi hamnade istället på Mc Donalds där jag satt och sov mot pojkvännens axel en dryg timme ungefär innan vi letade reda på ett apotek. Man skulle tydligen ha börjat en antibiotika kur redan dagen före operation, men när vi nu kom till Norge först på operationsdagen så blev det istället att jag påbörjade kuren så fort jag fick ut tabletterna från apoteket.

Fastande. Att komma fastande till operation var viktigt. Mycket viktigt till och med. Jag fick till och med lite skäll för att jag när jag kommit småspringandes till kliniken, Plastikkirurgene, kl 13:15 varit tvungen att dricka en mugg vatten. Inte ens vatten var ok!? Ja, där ser man. När jag så kom till kliniken skulle det varit 15 minuter tills det var min tur på listan, men sjuksystern sa till mig att det skulle dröja lite. Det dröjde 1 timme(!) så jag hade ju egentligen inte behövt småspringa, stressad och obotlig tidsoptimist som man är, till 13:30. Hur som. Under tiden såg jag hur en tjej, nyopererad fick hjälp av en kompis att ta på sig skorna. Jag tänkte: kan det verkligen vara så jobbigt att ta på sig efter en operation som denna? Började bli lite skraj och tänkte allvarliga tankar. Tänk om jag inte klarar det.. Men så tänkte jag genast om. Varför skulle jag INTE göra det?! Jag är ung, frisk och har inga sjukdomar direkt i släkten. Det här fixar sig.

Av sjuksystern fick jag efter en liten stunds väntan en medicinkopp med en massa piller. Det skulle tydligen vara lite antibiotika och annat som jag inte minns vad det var. Tror det var 6 tabletter som jag skulle svälja med minimalt med vatten pga mitt tidigare nästintill "förbjudna" vätskeintag. Haha.. Men det gick ner med en klunk vatten.

Jag fick därefter komma in till kirurgen Tammy Fiabema som ritade upp på mig vad som skulle göras, jag fick möjlighet att ställa lite frågor som jag klurade på. Sedan sa han att jag skulle sätta mig en liten, liten stund innan det var dags.

Så var det äntligen min tur. Sjuksyrran tog mig om axlarna och förde mig med ett vänligt leende bort mot en säng i änden av korridoren. Hon drog för ett skynke och sa till mig att jag skulle ta av mig allt utom trosor och istället ta på mig en kimono och sedan lägga mig i sängen. Hon kom sedan tillbaka och skulle sätta i en nål på ovansidan av handen genom vilken narkosmedlet skulle gå igenom. Det gick på 2 sekunder, och jag som har sådan rädsla för nålar trodde att det skulle göra mer ont, men det gick bra. Så fick jag stiga upp ur sängen igen och följa med syster in i operationsrummet. Det var nu det slog mig. Paniken. De ska fan skära i mig. Här och nu. Jag tror att hon såg det på mig, och hon sa vänligt att det kommer att gå så bra, så bra. Hon virade en filt om min nedre del av kroppen, benen när jag låg på bordet, sängen, eller vad man nu ska kalla det, vad jag låg på. De kopplade på narkosmedlet och berättade för mig att jag mycket snart kommer att sova gott och inte känna någonting alls. Kort därpå var jag i drömmarnas land...

Jag vaknade och har även idag, 2 dagar efter operationen, minnesluckor av vad som egentligen hände och när det hände. Jag minns att jag låg i en säng och redan hade kompresser runt om hela brösten, stöd bh:n var redan påsatt, jag hade kimonon på mig och jag var kolossalt törstig. Jag hade nyss blivit tillsagd att ligga still i sängen ett tag pga av narkosen som börjat släppa. Tror ni att jag kunde hålla mig? Nejdå, jag skuttar upp ur sängen och går 3 meter till handfatet och fyller på vatten. I samma ögonblick kommer syster tillbaka, med pojkvännen i släptåg. Jag blir föst tillbaka till sängen med lite grymtande om att, hon ju hade sagt till mig att ligga ner, och pekade på en bjällra på bordet. Vilken jag för övrigt inte hade sett, men ändå. Hon gick därifrån och min pojkvän tog en första bild på "mästerverket" innan vi skulle ta oss därifrån.

Vi hade dryga 45 minuter till 18:15, då bussen skulle gå tillbaka till Göteborg(!) Tammy sa att han skulle ringa till en taxi, men jag sa att pojkvännen min redan ordnat med transport. Snarare eskort eftersom tanken var att vi skulle promenera till stationen. Jag var så hög att jag inte minns annat än att jag stirrade blint på min killes fotsulor framför mig och försökte hålla samma takt. Vi hann till bussen med en hårsmån. Den hade precis börjat rulla och killen min sprang fram och knackade på rutan. Sådan fantastisk tur! Vi hade annars fått vänta på nästa buss som skulle gå kl 23(!!!)

Resan hem var underbar. Var hungrig, härligt trött, mådde inte alls dåligt, hade inte ett dugg ont och resan gick jättefort.

Kan bara sammanfatta min operationsdag som den bästa jag kan tänka mig att man kan få.