Bröstförminskning maj 2011 - Addoc Plastikkirurgi - Linköping * - byebyeboobies
Jag hade tid klockan 11.00 men var där redan vid halv 10 pga att jag trodde att jag skulle sitta i köer, men det behövde jag inte. Så jag anmälde mig och en sköterska kom efter ca 20 minuter redan och ropade upp mitt namn och vi började gå i sjukhuskorridoren. Jag var så jävla nervös. När vi kom fram till rummet där jag skulle ligga, som jag delade med en annan patient, visade hon mig min säng och vilka kläder jag skulle ha på mig. En sjukhusskjorta, en morgonrock och strumpor. Bredvid sängen fanns det ett skåp där jag la mina grejer som också gick att låsa.
Jag låg i den där sängen i kanske en kvart, sen kom sköterskan och gav mig dropp. Sen fick jag ligga där i ca 1,5 timme tills jag fick träffa läkarna. Det var två läkare som skulle göra operationen på mig. Bill Adams Ray och Lennart Blomqvist. Bill kom och hämtade mig i sängen och jag gick med honom, vi småpratade och han berättade även att hans son var Daniel Adams-Ray. Där inne ritade Bill på mig och senare kom även Lennart och han ringde till min mamma då jag bara var 18, och presenterade sig osv. Mamma blev nog lugn :). Sedan tog dem några foton och jag fick gå tillbaka till min säng. Läkarna var jättetrevliga och jag kände mig mycket lugnare efter att ha träffat dom.
När jag låg i sängen kom en sköterska och klappa mig på benet och sa, snart är det din tur! Usch vad jag var nervös då. Jag ville nästan gråta, men samtidigt var jag ju så himla förväntansfull.
Kl 13 fick jag gå in och lägga mig på operationsbordet där jag blev fastspänd med armarna rakt ut och på benen fick jag som kalla plattor som det gick slangar ifrån, jag gissar att de skulle mäta värmen eller nåt.
Sen fick jag lugnande i samma väg där jag hade fått dropp tidigare, via armvecket alltså. Då kände jag att jag blev helt borta och det känns som att det bara är en själv som existerar och förstår vad man tänker typ… Sen kom narkosläkaren, men jag minns inte att hon gav mig själva narkosen…
Jag minns inte direkt uppvaket, men när jag börjar minnas på riktigt minns jag de som hänt tidigare som en svag dröm (förstår ni vad jag menar?), så man förstod ändå vad som hade hänt och så. Men jag kommer ihåg att slangen man hade i näsan störde mig och att läkaren kom in och sa att allt gått bra.
Sjuksköterskan väckte mig så jag vaknade på riktigt och jag fick gå på toa och ringa familj och vänner, då var klockan 16.30. Så ungefär 3,5 timmar var jag så pass borta så att jag inte kunde ringa hem eller tänka själv.
Efter mitt toabesök fick vi middag (jag och min rumskamrat, hon hade gjort samma operation) som bestod av soppa och bröd. Sen sov jag två timmar till. Sen på kvällen var vi uppe och fikade och sen sov jag för natten. Jag drack säkert två liter vatten den vatten! Man var väldigt trött och på starka mediciner så minns inte så jättemycket men jag kände mig väldigt trygg hela tiden! Totalt tog de bort 950 cl.
Jag opererades på Kliniken, i anslutning till St Görans sjukhus (vidareskickad från KS) och jag är hur nöjd som helst med deras bemötande. Resultatet är ju långt ifrån klart då det bara gått tre veckor sen jag opererades men av det jag kan se nu är jag nöjd. Håller dock på att få en infektion i T-korsningen så jag ska tillbaka i övermorgon så ska någon kolla på det.
Det var min operationshistoria, hoppas den hjälper någon och det är bara att fråga om ni undrar över något!
Tack! Den hjälper mig :) Hoppas du mår bra och att du är nöjd idag. /Kattis