Jag är helt öppen med att jag ska operera mig i år, och ingen har än så länge kommit med något negativt! Några har frågat hur stora jag ska göra bara..

Min sambo sade bara att jag verkligen skulle tänka igenom det noga (Vilket jag gjort i över 10 år), att han stöttar mig i vad jag än vill göra och att han älskar mig mest av allt oavsett vilket. Utan honom "kan" jag inte göra operationen, då han kommer att behöva ta huvudansvar över både hem, barn och hundar medan jag läker precis i början. Vi har flera stycken mycket starka hundar, och OM dom skulle få tokspel i koppel eller börja dra så vill jag inte stå där och hålla i känner jag.. 

Så, om jag gör operationen innan han börjar jobba efter pappaledigheten igen så är ju allt rätt så enkelt. Om han börjat jobba så får han helt enkelt ta ut några veckors ledighet då också.

Jag har varit helt öppen mot alla! Har berättat för alla och vissa av mina vänner är nyfikna & sagt att dom både vill titta & känna på mina bröst efter op'n..
Pappa sa bara att han tyckte jag skulle acceptera mig som jag är/blivit efter graviditet och amning. Medans mamma förstod mig till 100% och så undrade hur jag kunde ha så liten byst när "alla andra" i släkten har stor..

Jag har bemötts med stor positivitet gällande min Bröstförstoring & dom flesta har varit väldigt förstående & vissa avis (men det har dom själva sagt att dom är).. ;)

Jag tycker det känns bäst att berätta! För på mig kommer det synas, vare sig jag försöker dölja det väl eller inte.. ;)

Jag är mest orolig för att berätta för mamma faktiskt. Jag kommer absolut vänta tills efter operationen med att berätta för henne, annars vet jag att hon kommer tjata på mig för att få mig att ändra mig. Mina närmaste vänner vet redan att jag har tänkt operera mig och på jobbet kommer jag hålla tyst om det så länge ingen kommenterar.

Jag har berättat bara för min man, dotter, min pappa och min bästa vän. De alla har tagit det fint. Min man var först emot det, men efter flera års tjatande så gav han upp :)

De som jag har berättat för förstår mig. Jag ville inte ha stooooora bröst, ville bara ha ett par normala bröst. Det var inte så snyggt när man kunde se revbenen genom mina tomma bröst ;) Jag förklarade att jag är vuxen, har tänkt om det väldigt länge och jag gör det bara för mig själv.

Har bestämt att inte berätta för "alla", men om någon frågar så tänker jag inte ljuga. Men jag tror att inte så många kommer att märka för jag inte tog så stora implantat och har använt vadderad push-up före :D

Har berättat för de flesta jag känner! :) Tycker att de ska acceptera om jag gör något jag mår bra över:) De flesta har blivit överraskade & glada för min skull :)

Märker föräldrar nåt, ni som inte sagt? Jag hade faktiskt inte tänkt berätta men sen kom mitt ex förbi mig igår och han skrattade och undrade om jag på fullaste allvar trodde att mina föräldrar inte skulle märka det.
Men han som kille kanske är mer uppmärksam på såna detaljer än vad ens föräldrar är?

Fasen... Man kanske bara skulle berätta ändå. Gjort är ju gjort nu.

Jag har varit väldigt öppen med att jag skulle op:a mig. Berättat för närmsta släkten, vänner och arbetskamrater. Pappa var väl lite tveksam, men gillade liksom läget ändå eftersom jag faktiskt är vuxen. I övrigt har jag bara mötts av nyfikenhet och fascination, inga konstiga kommentarer.

Mina föräldrar gillar de inte alls och håller på: du är fin som du är varför hålla på ... Lalala! Sjuuukt jobbigt och de har inte sagt att de stöttar mig eller så, så fort de kommer på tal så verkar de irriterade. Det är jättejobbigt eftersom jag ska opereras om typ 3 veckor :( men jag känner liksom nu efter responsen jag fått att jag inte söker stöd hos dem heller. För resten av de som vet är väldigt glada för min skull och mer förstående!

Fast aa, jag är ju bara 18, de är mest oroliga antar jag. Men de förstår inte hur mycket jag vill då jag sparat ihop pengarna själv och slitit som fan utanför skolan! Men men, hoppas det går bättre för dig:/