Tack snyggbuken!!
Känns så bra att ha det gjort nu och att ha nästan hela första (värsta) veckan bakom sig nu. Är bara lite orolig att jag inte ska känna mig smal ändå. Att min mage av någon anledning inte gick att tajta ihop helt, eller att stygnen gått/går upp... Jag har bestämt mig att inte fundera så mycket över det nu, utan vänta någon månad tills svullnaden gått ner och man kan börja ana slutresultatet.

Hej Coboysarn! Skönt att du tycker det ser bra ut, ja, jag hoppas verkligen jag blir nöjd, men det blir ju bättre än katastrofmagen innan i alla fall!
Intervjun var surreal... Jag hade bara sovit 4 timmar på natten (dag3efter OP), knappt ätit något, stressat för att hinna tvätta håret utan att blöta magen, snygga till mig och knöla in drenagen i mina tajta chinos och stövletter... Kastat mig iväg i en taxi hem till rekryteraren. Jag går sakta och krumt som en 95-åring, så han fick hjälpa mig upp för trapporna och in i huset. Hans fru hade gjort kaffe och hjälpte mig att bulla upp med kuddar i soffan och lägga upp benen. Sedan ville de veta allt om operationen. Han fick mig att känna mig avslappnad, naturlig och bekväm, men jag vet att han är en av landets vassaste chefsrekryterare, så jag kände mig ändå väldigt granskad. Han såg nästan ut att ha lite dåligt samvete som fått mig att komma till honom i detta tillstånd, men han sa också att det var ett stort plus för mig att jag ändå gjorde det och visade att jag var en fighter.
Dessvärre måste jag ha knäppt BHn för hårt eller något, för plötsligt kändes det som jag skulle svimma. Jag förstod inte vad det var för jag kände mig inte nervös. Jag klarade mig igenom intervjun, men i taxin därifrån trodde jag verkligen att jag skulle svimma igen. Jag hade tid bokad hos sköterska på AK kl 13 och åkte dit direkt fast kl bara var 11. Jag tänkte att jag hellre väntar där än hemma i dettavtillstånd, om jag nu hinner fram innan jag svimmar... När jag kom fram rusade receptionisten fram och hjälpte mig in i ett rum på en säng och gav mig cola, juice och en yoghurt. Jag kände mig så dålig rädd och olycklig just då att jag nästan ångrade hela OP..
En sköterska kom in och såg bekymrad ut över att jag var så blek, hon började gräva under mina kläder och fick upp min BH och överdelen på gördeln, DÅ släppte allt! Andnöden och ångesten och mattheten bara försvann och jag kunde pusta ut och tårarna bara rann på mig samtidigt som jag och sköterskan bara skrattade, "en klassiker!", sa hon! Sedan tog hon blodtryck och blodvärdet och de var perfekta. Men jag fick hårda förmaningar om att äta och sova ordentligt och inte utsätta mig för så mycket. Det är bättre att dricka cola och äta godis än att inte äta alls.
Så här efteråt känner jag mig ofantligt korkad som gjorde så här, men man lär sig! :)

Hej Musse!
Du och jag har liknande profiler i ålder, längd, vikt, antal barn, OP tid och klinik!
Jag vet inte vad som varit värst, men inte dränen i alla fall. De märker jag knappt av, mer än att de är lite besvärliga när jag ska dra på byxorna. Fast det ser ju inte så fräscht ut...
Det värsta för mig är absolut inte det jag trodde innan! Det är oron som är det värsta. Min dotter blev sjuk dagen efter min OP och jag hade redan dåligt samvete att jag rest ifrån familjen och när jag fick höra att hon var på sjukhus blev jag så orolig och kände mig så sårbar och maktlös. Hon blev snabbt bättre och nu är allt bra igen, men oron och nojjigheten sitter liksom kvar. Hänger nog ihop med att jag brukar känna mig stark, tuff och självständig, men nu är jag som en hjälplös skalbagge på rygg!
Fysiskt har nog det värsta varit att jag behövt hosta ibland. Det gör vansinnigt ont och är sjukt obehagligt, men framförallt blir jag livrädd att magen förstörs av det! Sedan har jag haft en tendens att få blodtrycksfall och svimningskänsla några gånger vilket verkligen spär på känslan av hjälplöshet.
Det där var som sagt det VÄRSTA, men på det hela taget så har det inte varit så farligt. Inte i närheten så ont som jag trodde, sköna droger och enormt härligt att bli så ompysslad av sköterskor, familj och vänner!
Lycka till - det kommer att bli toppen!

Tack för omtanken lilla flickan och hopp 2013! Jag ska lägga in nya bilder efter i morgon när jag lägger om såren och tar bort dränen.