Känner exakt lika. Jag har velat det här så länge men är väldigt nervös nu. Tror det är vanligt.

känner precis samma.. 8 veckor kvar nu, ena stunden super glad, andea stunden så himla rädd.. tänker att man kanske tar i tur med panik känslirna nu så slipper man sen för då ärman klar med oromugheter.. vad vet jag.. :/ usch..

Känner igen mig också. Jag tror helt "enkelt" att man får tampas med sig själv och acceptera att man känner både lycka och sorg/rädsla, det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag kan fortfarande bli förvånad över mitt val och vilka risker jag frivilligt utsatte min kropp för. Å andra sidan har det haft en sådan fantastisk inverkan på min självbild att jag inte skulle vilja ha det ogjort. Är dock fortfarande kluven till (mer eller mindre obefogade) skönhetsoperationer. Men som sagt, det ena behöver inte utesluta det andra. Ser det som en positiv sak att man kan beakta det från olika perspektiv.
All lycka till!
Mvh

Så kände jag också inför min första op. Det kommer gå upp och ner men jag är övertygad om att när du vaknar kommer du känna dig nöjd och glad och stolt över att du gjort det :) det är ytterst ovanligt med komplikationer av narkosen. Känner bara till ett fall. Och nästan alla komplikationer vid bröstförstoringen går i värsta fall att rätta till om man vill. Det går att byta och att ta ut dem. Jag blev mindre nervös när jag tänkte att det faktiskt går att rätta till mycket OM något skulle hända. De flesta klarar sig dock utan komplikationer :) hoppas det känns lite bättre och lycka till :)

Så kände jag oxå till o från innan min operation. Men jag tänkte att jag har tänkt på att göra de så länge och jag kmr ju bara fortsätta tänka att jag vill göra de ifall jag inte gör de!! Nu efter operationen trots smärtan så känns de verkligen som att de kmr vara värt de, :-)

quote..".första natten drömde jag att läk. la fram 2 st liknande fiskfileer...som skulle bli mina bröst..."

*asgarvar*, grymt kul.