Bröstförminskning sep 2013 - S:t Görans Sjukhus (Capio) - Stockholm * - MissQ
Behandling:
Kliniken:
Läkare Terapeut:
OP-datum:
Friday, 13 September, 2013
Innan operationen
Vaknade klockan 7 och tog den sista descutan duschen, klädde på mig och fick skjuts av min kille till sjukhuset. När vi kom till avdelningen stod det på en massa skyltar att anhöriga inte fick vänta där inne men vi fick sätta oss ner ändå (inte i väntrummet, lite utanför) och han fick vara där tills jag skulle in på operation om han ville.
Började med att byta om och låsa in mina grejer i ett skåp och ta lite tabletter mot illamående och smärta, sedan fick jag komma in till en sköterska som skulle sätta nålen. Jag är livrädd för nålar och svimmar ofta när jag får sprutor och så och jag sa till henne att det tidigare har varit problem med att sätta nålen i min hand då jag blir så rädd, tycker inte att hon direkt lyssnade utan hon skulle prova i handen ändå. Fick lägga mig ner efter att jag frågat ett par gånger och så försökte hon sticka, det gick såklart inte. Slutade med att det blev i armen och jag är fortfarande (om inte mer) rädd för nålar.
Sedan gick det ett tag och min kille fick lov att åka till jobbet och jag gick och pratade snabbt med narkosläkaren. Efter det så skulle kirurgerna rita upp hur dom skulle skära och det låter ju hur simpelt som helst och det var det från början men efter kanske 5 minuter då jag ställt en massa frågor så kände jag mig helt vimmelkantig och det svartnade för ögonen så jag fick lägga mig ner ett tag. Superkonstigt tyckte jag med dom verkade vara vana. Vet inte om det berodde på hela sprutgrejen tidigare och att jag kunde känna den i armen eller om det var att jag fattade vad som skulle göras.
I operationsrummet
Efter att det var klart så fick jag rätt snabbt komma in till operationsrummet där alla var otroligt gulliga, dom ställde frågor och svarade på mina, fixade så att jag låg rätt och bekvämt och jag fick efter ett tag smärtstillande genom nålen, narkossköterskan förklarade hela tiden vad som hände och sa att jag skulle känna mig lite snurrig men att det inte var någon fara. Rätt snabbt börjar det snurra och jag har alltid tyckt att det är hemskt obehagligt och det var inget undantag nu. Sedan fick jag syrgas och sköterskan berättade att hon strax skulle ge mig narkosmedlet och att det kan göra ganska ont men att det heller inte var några problem för snart skulle jag sova. Tror att jag somnade innan jag fick det för jag kände inte av någonting och två sekunder senare när jag öppnade ögonen så var allt klart och jag låg på uppvak.
Efter operationen
Jag vet inte riktigt hur lång tid operationen tog men dom började innan tio någon gång och första gången jag var vaken nog att kolla på klockan så var den två. Var så sjukt groggy och kunde inte hålla ögonen öppna mer än ett par minuter åt gången och sov mer eller mindre konstant till klockan var halv fyra. Läkarna kom förbi och pratade lite och berättade om mediciner och sånt men jag var för trött för att ställa frågor. Dom sa att avdelningen jag låg på stängde fyra och att jag kunde få läggas in på en annan avdelning där jag kunde sova över om jag ville (det ville jag inte). Vet inte om det var ett dumt beslut men kände att jag lika gärna kunde sova hemma om det bara var det som var problemet.
Dom andra som låg på uppvak med mig försvann och efter ett tag var det bara jag kvar i rummet, sköterskan tittade förbi ibland men kände mig ganska ensam. Frågade om jag kunde gå på toaletten och då kopplade hon bort droppet så att jag kunde resa mig. Efter det fick jag lite mat men kunde inte förmå mig att äta på en gång, sov lite till och vaknade och tvingade i mig mackan och den äckelsöta saften samt tekoppen jag fått med massa socker. Sköterskan hämtade mina grejer så att jag kunde ringa min kille som skulle hämta mig och jag började klä på mig själv. Efter ett litet tag så kände jag att jag verkligen måste spy, fanns dock inget i närheten och jag kunde inte direkt springa till toaletten då jag fortfarande var groggy, fanns inte heller någon personal som jag kunde signalera utan det hela slutade med att jag spydde på hela mig (som tur är hade jag inte hunnit klä på mig mina kläder än). Sedan dröjde det ännu lite innan hon kom förbi och såg vad som hänt och hjälpte mig av med kläderna och till toaletten med en handduk så att jag kunde tvätta av mig, fick kasta bh:n jag hade på mig och fick en ny och sköterskan bytte dom delar av förbanden som behövdes bytas - bara yttre som tur var.
Just då kom min kille för att hämta mig och jag bytte om helt och hållet, frågade om det var okej att åka hem fastän jag mådde dålig och hon sa att det inte var någon fara. Fick ett par spypåsar med mig och fick användning för en innan jag ställt mig upp ur sängen och åkte sedan hem, kraschade i sängen och sov sedan mer eller mindre resten av kvällen och natten.
Dagen efter
Dagen efter mådde jag oförskämt bra, hade lite besök och åt en ordentlig middag samt alla tabletter som jag skulle äta - även morfintabletterna. En halvtimme senare låg jag över toaletten tills det inte fanns något kvar, samma nästa morgon. Efter att ha hört med lite olika människor sa dom flesta att det förmodligen var morfintabletternas fel att jag mådde dåligt så jag tog min sista den morgonen samt en tablett mot illamående och sedan dess har jag mått mycket, mycket bättre!
Mitt tips till er som ska opereras, säg till om ni är känsliga! Både mot svimningar och illamående. Jag är egentligen inte jättekänslig så jag skrev att jag inte är det. Tycker även att man ska berätta hur det känns på riktigt på uppvak, jag försökte nog verka lite bättre än jag var eftersom jag ville åka hem och hade jag sagt att jag var yr och mådde lite illa så hade säkert allt det jobbigaste kunnat undvikas.
Annons
Annons
Tack för berättelsen! Jag har precis genomgått en bröstoperation med lokalbefövning, vaken, utan annat smärtstillande än alvedon,. perfekt! Inget illamående ingen groggy-känsla! Rekommenderas varmt! Mycket enklare,. :)
Jag gjorde en bröstförstoring, men det skulle funkat även med lyft,. diskuterade det på konsultationen. :)
Sköterskorna och läkaren tyckte nog att jag borde ta lugnande och diklofenak innan, men jag insisterade på att klara mig utan. Det gick alldeles utmärkt,. det som skulle gjort mig nervös var att vara "nerdogad" under ingreppet, vilket jag nu slapp. ;)
Det gör ju inte ont,. lokalbedövningen täcker ju all smärta under operationen,.
Jag kände ju givetvis när det bökades men det var skönt att vara närvarande.
Efteråt reste jag på mig och kände mig helt ok,. lite spänd och frusen, men lugn och nöjd.
Fick ligga kvar ett par timmar för att se att allt var som det skulle.
Sedan gick jag raka vägen till frissan och tvättade håret och fixade till mig lite för att inte ha "descutanrufsigt" hår i en vecka.
Har inte tagit något smärtstillande efter ingreppet heller, vill hellre känna in min kropp och veta hur ont jag har,.
Nu är det tredje dagen och det funkar.
Efter lyft har man kanske mer ont efteråt och behöver kanske Alvedon i några dagar,. men för mig känns det inte nödvändigt.
Tycker det är kanon att kunna begränsa påfrestningar på kroppen vid en bröstoperation,. tror att många fastnar vid tanken om att narkos är nödvändigt,.
Lycka till med din operation,. Det kommer att gå jättebra!
Tack för att du delat med dig! Läser igenom allt jag kan hitta om bröstförminskningar just nu och det hjälper SÅ mycket att läsa om alla era operationer!! :)