Bröstförstoring dec 2013 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Nya Meloner

Jag ligger uppallad i soffan med massa kuddar och är lite gosig på morfin, och kan ärligt säga att jag är så förbannat glad och stolt över mig själv. Det har nu gått ca 28 timmar sedan jag vaknade upp från narkosen och fick se mina nya lökar!

Jag har alltid vart platt. Rejält platt. Jag brukade kalla mig för en 10- årig flicka med två myggbett och tankar på bröstförstoring har funnits i 10 år. Nu hade jag lyckats spara ihop pengarna, och tiden var rätt så jag bokade in konsultation. Jag var på två konsultationer i september, första hos Calle på Proforma, och andra hos Patrik på Laser&Estetik. Valet blev ganska enkelt, operation blev inbokad till 12/12 hos Patrik Höijer. Jag plöjde operationsberättelser i timmar här på POF och diverse bloggar, men det fanns inte alls mycket om Laser & Estetik, och därför valde jag nu att bli medlem och bidra med min historia. Jag känner ett flertal personer som opererat sig hos Patrik på L&E och har bara hört positivt om honom.

Den senaste veckan har vart lite knasig. Ena sekunden har jag fått lite panik och undrat vad tusan jag håller på med. Ska lilla fega jag verkligen våga utsätta mig för en plastikoperation, medans i andra sekunden vart så glad och bara längtat efter att få det överstökat så jag kan få känna mig som en kvinna. Jag har läst massor av op-berättelser och visste på ett ungefär hur allting skulle gå till.

Jag hade tid 9.30 för operation, men skulle infinna mig 40 minuter tidigare för att hinna få lugnande. Jag gick upp 7.15 för att hinna dricka en kopp kaffe och lite saft som var ok att dricka fram till 2 timmar innan op och därefter duscha med Descutan en andra gång. Vid det här laget var jag så nervös att jag skakade som ett asplöv. Jag var på plats prick 8.50 och blev 39.000 kr fattigare då jag betalade med kort. Därefter fick jag följa med sköterskan in till ett omklädningsrum där jag fick svälja lugnande, långtidsverkande smärtstillande samt alvedon med minimalt vatten. Självklart lyckades jag sätta alvedonen i halsen så jag fick fuska med ytterligare vatten . Jag fick också byta om till morgonrock och tofflor och låsa in tillhörigheter i ett skåp.

Strax därpå kom Patrik. Jag fick följa med till hans rum där vi pratade igenom storleken och kom även överens om ett sk minilyft. Vid det här laget var jag bra påverkad av den lugnande tabletten och var mest förväntansfull. Patrik ritade en snygg Picassomålning över bröstkorgen på mig och berättade lugnt att det kommer bli jättefint. Därefter kom narkosläkaren Ove. En fantastiskt trevlig herre som jag blev lite småkär i under mitt lugnandetablett-rus. Han berättade kort vad som skulle hända, och jag hade tidigare blivit lovad att bli sövd på gas eftersom jag är så förbannat rädd för nålar. Men jag kände mig så pjoskig och fick Ove att lova att sticka mig i armvecket och inte i handen.. Då bestämde vi att jag skulle sövas genom en infart istället. Jag hade bara en fråga och det var om jag skulle överleva detta..

Sen var det dags. Ove ledde mig in i operationssalen eftersom jag kände mig full. Jag fick en snygg mössa och fick hoppa upp i sängen. I rummet fanns redan Patrik och en sköterska. Jag var vid det här laget helt tillfreds med livet och jag hann knappt känna sticket i armen innan jag sov som en klubbad säl.

Vid 11 tiden blev jag väckt av en gullig sköterska. Då kändes det som att jag sovit hur länge som helst! Det var varmt och gosigt och jag blev pigg otroligt fort. Hade inte ont, men det där trycket på bröstkorgen fanns. Jag bad sköterskan att fälla upp sängen så jag kom upp i sittande läge och sen tjatade jag om mat, haha! Jag var utsvulten! Jag hällde i mig två glas vatten och gick och kissade utan problem. Inget illamående och ingen svimningsrisk, men yr och groggy var jag! Efter toalettbesöket fick jag äntligen mat. Köttbullar med mos, blåbärssoppa, Festis, choklad och en banan. Fick bara i mig halva portionen med köttbullarna, men resten försvann i ett nafs. Sköterskan hämtade min väska i skåpet så jag kunde ringa och smsa min oroliga familj. Efter maten hade jag lite ont så jag fick en morfintablett. Men annars var jag hur pigg som helst. Och glad förstås! Jag var ute och traskade i korridoren och kände mig stoltast i världen.

Det rullades senare in en till tjej på uppvaket som jag sedan låg och pratade med. Supergullig! Kul att ha någon att prata med!

Vid 14 var jag så pass pigg att det var dags för hemgång. Bäste sambon satt och väntade i receptionen, något blek om nosen och orolig. Han såg rätt förvånad ut när jag kom utskuttandes (inte riktigt men nästan) och strålade som en sol.

Smärtan är inte alls så farlig som jag ställt in mig på. Klart det känns. I bröstmusklerna känns det som brutal träningsvärk, jag har tryck över bröstet och i klyftan känns det som någon gått loss med en motorsåg. Men jag är som sagt så förbannat glad så jag välkomnar smärtan. Detta lär jag få äta upp de kommande dagarna dock.

Brösten är superfina! Jag är så nöjd, även om det såklart är ovant. Jag längtar så efter att kunna använda axelbandslösa klänningar, behåar utan tonvis med vaddering och snygga bikinisar.

Jag rekommenderar verkligen Laser & Estetik! Visst kan det tillstöta komplikationer, men det beror ju isåfall på att min kropp inte riktigt är med.

Jag hoppas jag fått med allt. Har ni några frågor så hör av er!