Bukplastik - full - stor

Min operationsberättelse börjar egentligen med en väldigt stor viktiminskning. Man skulle kunna skriva en hel roman om min viktresa, men det är inte den som är viktig här - det är ju operationen.

Efter en lång, lång tid i väntan (jag påbörjade resan redan tre år innan själva operationen blev av) var det slutligen dags den sista maj 2010. Jag hade förberett mig minutiöst, ty jag visste att det skulle bli en lång tid i "invaliditet" (som jag själv uttryckte det).

Tänkte berätta lite om min stora dag när mitt liv förändrades...

Kvällen innan var man oerhört nervös och samtidigt jätte pirrigt... Gick och la mig i någorlunda tid men vaknade kl 05 och kunde inte sova... kl 06.30 gick jag och duschade med dactusan.. och bytte till rena kläder.Kl 7.30 så körde min man mig till kliniken där jag skulle infinna mig kl 08.00.

Den 26 oktober vaknade jag otroligt tidigt och var "lätt" nervös. Nu skulle det äntligen ske... Magen skulle bort!
Jag genomförde den sista "Descutantvätten" tog på mig rena bekväma kläder och tog min lilla väska som var färdigpackad... Helt plötsligt kändes det som om jag var på väg till förlossningen... (o det var 17 år sen sist!).

Min man skjutsade mig till kliniken och sa lycka till... det kommer att gå bra (kvällen innan hade jag sagt till mina stora barn att jag hoppades att min fåfänga inte skulle göra dem moderslösa..) och sen steg jag in på Art Clinic.

Jag skulle inte vara på kliniken förrän kl 11 men jag gick ändå upp med övriga familjen på morgonen och gosade lite extra med barnen. Innan barnen gick ut till bilen kramade jag om dem länge och så fort dörren stängdes bröt jag ihop och grät.  Tänk om det var sista gången som jag kramade dem, jag fick med andra ord en rejäl släng av ångest. Som tur var gick det över rätt snabbt, behövde nog släppa på nervositeten...

Operationen gick jätte bra, den tog ca 2,5 timmar och det var Gabriella på plastikkirurggruppen i stockholm som gjorde den, en vän till mig hade gjort denna op hos henne för 8 år sedan och det blev så fint så nu tog jag mod till mig och gjorde den oxå. Jag har velat göra denna op i 10 år och nu är jag så glad och lycklig.

Åkte hemmifrån tio i sju för att vara på proforma kvart i åtta, mannen med mig för sällskap! Såklart är det höst i Sthlm och efter att tåget fastnat i en minimal uppförsbacke för dom tog sig inte upp då spåret var halt bröt vi oss ut tog en taxi så vi kom precis i tid. ( jag är inte den som klagar på SL men det var varken frost eller minusgrader så hur halkigt kan det bli?)

Klockan 02.55 lämnade bussen ett regnigt Göteborg för sin resa ner genom landet. Två byten och en kort promenad senare så var jag då framme vid Citadellkliniken. Det var lite småblåsigt och kallt ute, men ingen regn så jag var nöjd. Klockan var nu bara ca 6:40 så det var inte öppet ännu. Jag passade på att prata med min man en stund i telefon kanske 10 minuter senare så kom Gärd och började tända upp. Hon såg att jag stod utanför så hon släppte in mig medan hon fortsatte starta upp stället.