Bröstförstoring okt 2011 - Proforma Clinic - Stockholm Carl-Johan "Calle" Gustafson - Tösan

Jaha då kan man äntligen sälla sig till dem som får skriva sin operationsberättelse och känner jag mig själv rätt så blir den lååång.

I går morse klev jag upp 04:45 för en andra descutandusch. Håret blev bedrövligt och jag hade förberett mig på att få stå och kamma ut det i evigheter (därav klev jag upp extra tidigt). Det gick dock över förväntan och gick snabbare än jag trodde. Ändå kom vi iväg senare än planerat som vanligt... Vi visste inte hur mycket bilköer det skulle vara inne i Stockholm så vi åkte i god tid vilket resulterade i att jag och maken var framme ca 50 minuter innan avtalad tid så vi gick och satte oss på ett café så maken kunde ta en kopp kaffe och en macka. Aldrig har väl kaffe luktat så gott som när man själv inte får dricka något.

Kl 08:30 klev vi in på proforma (skulle vara där 08:45). Calle var redan där och jag fick följa med honom direkt in på hans rum så han kunde rita på mig. Han tittade på mig och sa att då kör vi på 700 cc som vi sa då. Öh va, sa jag men fann mig snabbt sen och sa att ja visst det kör vi på, alltid har jag väl någon sopsäck liggande därhemma som jag kan ha på mig för att dölja brösten med sen. Därefter fortsatte han i samma skojsamma stil genom att säga att jag skulle ha bakom bröstmuskeln men då protesterade jag rejält för det var inget jag hade lust att skoja om... Var tvungen att dubbelkolla sen och det stod SG på mig så jag kunde slappna av.

När Calle var klar med ritandet fick jag gå ut till receptionen igen och där satt jag nog ca 5-10 minuter innan en tjej kom och visade mig till mitt rum. Fick först säga hej då till maken som tyvärr inte fick följa med in på rummet men med tanke på den rasande fart allt gick i sen så var det väl lika bra.

Väl inne på rummet fick jag byta om till morgonrock och tofflor och fylla i armbandet som jag skulle ha på mig samt hälsodeklarationen. Sa ett snabbt hej till min rumskamrat som senare visade sig vara en väldigt pigg, glad och skojfrisk tjej så hon förgyllde verkligen min tid på rummet. Hann knappt klart innan man kom in med en mugg med en himla massa tabletter som jag fick svälja ner och sen var det direkt in på operation. Fick lägga mig på oberationsbordet, blev stucken i armen och så sprutade de in fördrinken eller vad tjejen nu kallade det för. Taket började snurra och jag undrade om det var fel på mig eller om det var fullt normalt men fick höra att det kunde bli så varvid jag slappnade av och somnade.

Vaknade upp runt 11.00 (gissar att jag kom in för operation runt 09:15-09:30 eller nåt sånt) och var hungrig och törstig och behövde gå på toa, var kissnödig redan när jag gick in till operationsrummet men allt gick ju så snabbt så jag hann inte riktigt påpeka det. Fick dock inte dricka något direkt (eller gå upp och gå på toa) utan blev inkörd på mitt rum med order om att vänta tills droppen hade tagit slut. Satte mig och skrev SMS till nära och kära om att allt var klart och hade gått bra. Böjde då armen så pass så droppslangen blev dubbelvikt så droppen tog ju aldrig slut... Efter många om och men kom det i alla fall in cola och vatten och guuud vad gott det smakade, var som jag hade sandpapper i munnen innan jag fick något att dricka. Fick ett rejält yrselanfall som varade i något som kändes som en evighet. Var tydligen likblek så toabesöket som jag hade tjatat om sen jag vaknade upp fick vänta säkert 30 minuter till innan de vågade låta mig ställa mig upp så jag kunde gå på toa. Efter yrselanfallet har jag mått hur bra som helst. Visst ömmar det och känns i revbenen när värktabletterna går ur kroppen men över lag så mår jag väldigt bra och kan inte påstå att jag har speciellt ont.

Personalen har varit hur bra som helst, har inte behövt speciellt mycket hjälp eftersom jag har mått så bra men det jag har sett av dem har verkligen varit toppen! Nattsköterskan var något utöver det vanliga, vilken otroligt varm och omtänksam kvinna hon fick en verkligen att känna sig speciell!!

Sov rätt dåligt då jag har stora problem att sova på rygg men några timmar blev det i alla fall. I morse blev det en macka och lite kaffe till frukost innan vi fick en genomgång av en sköterska hur de nya brösten ska skötas om. Calle hade försovit sig så honom träffade vi bara några minuter precis innan vi åkte hem. När jag fick lappen om vad jag hade fått visade det sig att jag hade fått hög profil på implantaten i stället för moderate plus som jag först hade tänkt mig. Vet inte riktigt hur det blev så, men gissar att det beror på att jag sista gången jag pratade med Calle sa att han fick fria händer att välja det han tyckte blev snyggast inom de storlekar jag kunde tänka mig (vilket jag på operationsdagen heeelt hade glömt bort att jag hade sagt förvirrad som jag är).

I dag mår jag fortfarande oförskämt bra, kunde tom köra hem bilen då vi stannade och hämtade makens bil från verkstaden så jag är helt klart i bättre skick än många andra och det är jag så klart väldigt tacksam för!!!

Brösten då, ja när jag vaknade tyckte jag att de var för små (fortfarande förvirrad av narkosen kanske)... Sen när jag hade sett dem i spegeln tyckte jag de var för stora för att nu ha landat på att de blev större än jag hade tänkt mig men jag har redan börjat vänja mig och är övertygad om att jag kommer trivas med dem väldigt bra!!