Bröstförstoring jan 2017 - Reformedica - Örebro Per-Erik Janson - anonym
Jag duschade med descutan runt 21:30 och gick och la mig runt 22-tiden och försökte slappna av. Jag kunde dessvärre inte infinna mig i någon sömn utan blev stressad av att jag inte sov och låg vaken och blunda. 5:30 beslöt jag mig för att ge upp och började spela Word Feud. Efter ungefär 1h-1h 20 min så kände jag mig lite dåsig så jag la ifrån mig telefonen och blundade. Vaknade av att kl ringde vid 8.00 och var ändå glad över att jag fått ca 40 min sömn.
Tog sista duschen med descutan och tog på mig rena kläder, var inte direkt snygg i mjukisbyxor, en enorm svart skjorta, uggs, glasögon och en sjal runt huvet men det fick duga.
09:00 hoppade jag och mamma in i bilen, jag hade svårt att förstå vad som skulle ske och att dett skulle ske, 09:45 hade vi avsatt tid och vi kom inte till mottagningen halv.
Receptionisten sa att Per-Erik fortfarande var i OP så vi skulle få vänta en liten stund, jag gick fram och betalde och mamma gav mig en kram och en puss på kinden innan hon gav sig iväg.
Receptionisten förde in mig i ett rum och sa att jag skulle duscha, ta på mig ombyte och vänta medans PE och hans sjuksköterskor fikade. Innan jag hann byta om såg jag två sjuksköterskor gå med en ung blond tjej med håret hängandes över ansiktet som hon i "The ring", jag blev livrädd, hon såg ut som en Zombie, jag skulle sedan lära mig att det är den typiska operations-walken man får efter en OP. Duschade kropp och hår och bytte om, blev dock osäker då det inte fanns med några trosor i ombytet. La mig på sängen och tog min för-cocktail av smärtstillande preparat. Lyssnade på ett nedladdat Morgonpasset-avsnitt på min iphone när PE kom in och talade om att han var redo. Jag frågade om jag fick ha trosor på mig och PE sa ja lol.
11:40 gick vi in i ett av rummen och PE ritade på mig. Jag frågade honom flera gånger om han var helt säker på att under var det bästa alternativet för mig då jag hade såpass mycket häng och dessutom tränar mycket, han sa att han tyckte det var bäst då jag inte hade så mycket fett under huden. Efter ritningen kom en sjuksköterska som förde in mig till OP-salen. Jag blev jätte rädd, började skaka och gråta smått, sjuksköterskorna var jätte gulliga och frågade vad det var jag var nervös över. Jag sa; allt! Att han ska skära i mig, det är jätte äckligt, att jag ska ha ont efteråt, att jag kommer känna allt under narkosen, att jag kommer bli konstig av narkosen, att resultatet inte blir bra! Sjuksköterskorna försäkrade mig om deras och PE kompetens och bad mig att träda i en minimal gördel och dra upp den till midjan. Jag fick lägga mig på OP-bordet och sjuksköterskan kom och satte en nål i min arm, jag tjöt till lite av sticket och tänkte att om jag får så ont av ett nålstick bådar det inte gott. bara nån sekund efter sticket talade hon om att hon skulle ge mig något lugnande, jag svarade jakande och efter någon sekund kändes allt lojt och skönt i kroppen, jag började skratta precis som många andra beskrivit att dem gör, efter det minns jag inget mer.
Minnena från uppvaknandet var ett virrvarr, jag har minnen av hur jag med ens vaknar och gråter, inte av smärta utan av den oerhörda lättnaden att det var över, nervositeten, jag blev förd till mitt rum och stortjuter men säger gång på gång till sjuksköterskorna att jag inte gråter av smärta utan av lättnad. Jag blev skrämd av tjejen jag såg innan, den som sett mig måste ha blivit helt vettskrämd!
Jag vaknade i sängen på mitt rum och hörde Martina, Hanna och Kodjo skrika ur min iphone, jag tänkte vafan? hur har det där gått till? vem har satt på min SR app och satt på morgonpasset, efter en stund kom en sjuksköterska in och frågade; ska jag stänga av? jag sa nej, var riktigt yr i bollen, efter ytterliggare en stund kom PE in och titta till mig, jag tyckte vid det laget att radionsvolym var överväldigande så jag bad honom sänka. En sjuksköterska ringde min mamma och efter ett tag kom hon in. sjuksköterskan förklarade att uppvaknandet skulle ta lite tid, kl var 15:00 och det var ingen brådska, fick frukost, saftsoppa, en smörgås och juice. Hade väldigt svårt att äta då jag inte hade någon aptit. plötsligt började jag känna en brännande smärta och sjuksköterskan kom och sköt in morfin i armen. Jag flöt iväg igen, mellan 15:00-17:00 kom sjuksköterskan in och förklarade hur jag skulle fortsätta med medicineringen hemma samt hur jag skulle avlägsna pumpen, även PE kom in snabbt och klämde lite. 17:00 hade jag fått på mig mina egna kläder igen och vi tog oss till bilen. Varje gång jag stod upp så blev jag väldigt illamående så jag var tvungen att gå med en spypåse. Bilfärden hem blev långsam då varenda gupp vi körde över skakade brösten så att det gjorde väldigt ont. väl hemma blev jag förd till sängen och sov sedan timmvis och var vaken timmvis. Dagen efter OP var jag fortfarande väldigt påverkad av drogerna så det var svårt att äta, fick mycket hjälp av min mamma och även besök av min lillasyster som såg vettskrämd ut när jag skulle ta mig upp ur sängen. Idag är det tre dagar sedan OP:en och det börjar bli lite lättare, har ont så det är svårt att göra något men sitter inte och gråter av smärta, dock börjar jag inse att den jäkla gördeln/kroppsstrumpan dem lagt över brösten gör mer ont än själva brösten, gördeln spänner åt på samma ställe så hårt att jag har svårt att andas samt får väldigt ont i magen. magen är också svullen, även hals och ansikte är svullet med bubblor under huden som många andra. Hoppas att jag kan röra mig mer snart, fram för allt vill jag bli av med gördeln! ska på uppföljning den 28:de då vi ska lägga om bandaget. skriver mer då. tja tja!
Oj vad olika man upplever denna karusell ;)
hihi ja den där hemska kroppstuben är pest. men väldigt effektiv och bra: förstår precis vad du skriver, jag fick ingen luft så de fick klippa upp tuben och sen fick jag ha enkel på mig, hade aldrig i livet klarat att ha den 1 en hel vecka. lättare med ett lager tyckte jag. kul att läsa din berättelse. hoppas på bilder så fort det funkar
va rädd om dig nu tjejen
försiktig kram