Bröstförstoring jun 2013 - Victoriakliniken - Saltsjöbaden Charles Randquist - Sivu

På kliniken: Jag kom stressad lite sent till kliniken på grund av morgontrafiken, så hann i stort sett bara in på rummet, byta om till de otroligt snygga sjukhuskläderna och hälsa på de 2 tjejerna som skulle sova i samma rum som mig, innan det var dags att åka upp till uppvaket.

 

Väl där uppe blev det kanske en timmas nervös väntan innan det blev min tur att träffa Charles för fotografering och så ritade han upp siffror och streck på hela mitt bröst. Han hade tidigare vid konsultationen förklarat för mig att jag är sned i kroppen, och att jag därför inte kommer att få ett perfekt resultat. Mina bröstvårtor går åt sidorna istället för rakt fram, och han rekommenderade mig att göra en flytt av dem så att de hamnar in mot mitten och tittar rakt fram istället. Jag har övervägt det, men tycket att priset är alldeles för högt, så jag avvaktar med det ingreppet tills jag vet hur brösten ser ut och om jag själv tycker att det är nödvändigt. Jag tror jag kan bli nöjd bara med mer volym i brösten, jag tror inte att jag kan få helt perfekta bröst, i alla fall inte till ett pris jag är villig att betala för det. Jag har ju vant mig vid att brösten inte är de fagraste, men storleken har jag svårare att acceptera. Jag uppskattar ändå att Charles informerat mig om det här innan, så att jag har realistiska förväntningar på hur precis jag kan se ut. Vi pratade lite om det och diskuterade även storleken på implantaten, då jag varit i valet och kvalet mellan 315 cc eller 350 cc. Jag valde till slut 355, då 350 inte fanns i den modellen jag skulle ha.

 

Efter det väldigt korta mötet, han kändes lite stressad, så fick jag lägga mig i min säng och vänta. En stund senare kom sköterskan och pratade en stund med mig, vilket var skönt då jag fick möjlighet att ställa lite frågor jag haft. Det kändes som att hon verkligen tog sig tid och småpratade, förklarade saker och svarade på de frågor jag hade, vilket kändes väldigt lugnande. Sedan satte hon in droppvenen i armen på mig och gav mig några tabletter mot illamående. Droppvenen kändes till en början väldigt obehaglig, och det tog en stund innan jag vande mig vid plaströret som gick in i armen. Vid det här laget kurrade magen som aldrig förr och huvudet värkte. Jag är en frukostmänniska och behöver mitt morgonkaffe!

 

Efter det blev det en stunds väntan igen, då jag var operation nummer 4 för dagen. Hade ändå tur, då jag tror att vi var 8 stycken som låg där på uppvaket och väntade på att få bli opererade. Det kändes lite konstigt att ligga i ett rum med främmande människor, och veta att de kommer att vara där när man kommer tillbaka efter operationen, omtöcknad och lite borta. Men det var ju skynken omkring i alla fall, så några hade dragit för skynkena, medan andra låg och pratade med varandra.

 

Strax innan 11 kom en sköterska och sa till mig att gå på toaletten, för snart var det min tur att få komma in. Jag hann inte ens lägga mig igen efter toalettbesöket, innan det var min tur!

Jag gick in i operationssalen (tror jag) och fick lägga mig på en säng med armarna rakt ut, medan två sköterskor ordnade med saker runt omkring. De kollade blodtryck och puls och sen sprutades något in via droppvenen jag hade i armvecket, jag tror att det var smärtstillande. De ställde lite frågor, och sen sa hon att ”innan den här sprutan är tom kommer du ha somnat”. Jag minns att jag sa ”vad kul, ni får skriva upp om jag säger något roligt”, sen minns jag inget mer.

 

Det känns som att jag sov i 5 minuter och helt plötsligt vaknade jag upp och var tillbaka i uppvaket igen. En sköterska var där vid mig och jag tror att hon bad mig dricka lite. Jag drack lite äpplejuice, sen somnade jag om. Därefter är timmarna efteråt lite diffusa, jag minns att jag hade ett väldigt tryck över bröstet,  sov men blev väckt med jämna mellanrum, drack äpplejuice, skulle gå på toaletten och försöka kissa och göra några smärtsamma stretchövningar. Sen skjutsades jag ner till rummet.

 

Jag mådde lite illa, men de ville att jag skulle äta något. Så jag fick välja mellan soppa eller paj. Jag kände inte alls för att äta en torr paj, men valet på soppa var sparris eller tomatsoppa (huu...), så det fick bli en bit torr paj istället. Jag fick i mig en tugga och sedan började jag kräkas. Den smärtan! Kunde ju knappt röra mig pga smärtan innan, och så ska man krampa och spy också… Det var inget vidare. Jag fick lite smärtstillande och medicin mot illamåendet igen och lyckades få i mig några tuggor av pajen innan jag somnade igen. Jag väcktes senare igen för att jag var tvungen att gå på toaletten, hade druckit en del juice och fått i mig en hel del dropp, så de sa att jag måste. Denna gång gick det, fast det tog en bra stund, kroppen ville inte riktigt efter att ha varit sövd.

Sen sov jag igen, och väcktes för att göra stretchövningar igen. Smärtsamt! Men det kändes mycket bättre efteråt, det lättade en del på trycket.

 

Senare kom Charles och en sköterska in för att titta till oss och Charles var väldigt nöjd med mitt resultat, med tanke på vilka förutsättningar jag hade. Jag bad även sköterskan att ta ett kort på mina bröst så att jag kunde se hur de såg ut framifrån. Blev väldigt glad över resultatet, det var över förväntan! Och så kräktes jag igen… Sen somnade jag . På natten jag och lyckades gå på toaletten själv också, så det var ju bra. Det är vad jag minns av den första dagen.

 

Andra dagen vaknade jag tidigt. Fick i mig hela frukosten och mådde äntligen inte illa längre! När det gäller smärtan så hade jag väntat mig värre. Däremot var jag inte förberedd på hur det skulle kännas, trycket över bröstkorgen är svårt att förklara. Det var väldigt svårt att komma upp ur sängen, och när man väl lagt sig så var det i stort sett omöjligt att förflytta sig eftersom att man inte kunde stödja sig pga att brösten spände så fort man satte i armarna. I övrigt mådde jag efter förhållandena bra. Vi tjejer som delade rum satt och pratade om allt möjligt, medan vi väntade in våra skjutsar hemåt. Resan hem gick bra trots att jag inte vågade ha på mig bilbältet över brösten med tanke på hur ont det skulle gjort om det skulle ha blivit en inbromsning.

 

Min vistelse på kliniken var bra, det var riktigt fint och kändes inte som ett sjukhus. Jag upplevde Charles som väldigt proffsig och kunnig, men han kändes lite som att han ville få det undanstökat med prat så att han kunde ta in nästa patient när man väl träffade honom. Sköterskorna däremot, vilka underbara människor! De kändes otroligt omtänksamma, erfarna och var väldigt hjälpsamma.

 

Tiden efter operationen: Väl hemma la jag mig en stund, men redan första dagen var jag uppe en del och umgicks med familjen. Men jag gick och la mig och vilade med jämna mellanrum.

 

Nu har det gått 9 dagar efter operationen, och jag måste säga att det har gått över förväntan. Självklart har det gjort ont, men jag hade räknat med att bara ligga till sängs mest hela tiden den första veckan, och det har verkligen inte behövts! Tredje och fjärde dagen sov jag middag en stund på dagarna, men i övrigt har jag varit uppe och umgåtts och varit med till gäster osv. Jag har inte kunnat röra mig som jag velat förstås, och har inte lyft några tunga saker. Men efter tredje dagen kunde jag ändå kunnat hänga tvätt, klä på mig utan problem osv. Värst har det nog varit på nätterna, då känns det som att brösten har krampat mest och jag har varit väldigt stel. Jag är ovan vid att sova på rygg, och man har inte direkt kunnat lägga sig till rätta som man velat, eftersom att man inte kunnat använda armarna.

 

Jag har inte på mig någon tortyr-bh, då Charles använder en teknik då man inte får ha bh alls de första 3 veckorna, vilket kanske bidrar till att det inte är lika smärtsamt lika länge, vad vet jag. Jag är i alla fall väldigt nöjd än så länge, även om jag hoppas att brösten får en lite mer naturlig form snart. De ser bra ut, men känns lite för stora och runda än så länge. I nuläget sticks och kliar det lite kring tejpen som sitter, men det betyder ju bara att det läker. Jag håller tummarna för att jag slipper komplikationer i framtiden, och njuter nu av mina nya fina bröst!