Upp å ner i vikt, tubulära består!
Är ny här, har tubulära bröst och alltid lidit av det, men inte vågat mig på att visa mig för NÅGON, inte ens läkare, kirurger.. men nu under sommaren har jag fått fysiska besvär av mina tuber, pga överflödshud efter viktnedgång (först upp 60 kg, sen ner 55 kg, det ni..). Idag får jag komplimang för min kropp, huden har hängt med bra, det är bara tuberna som är i princip likadana som innan, bara lite lösare hud där jag inte har bröst. Svårt att förklara, jag har bilder men kan inte ladda upp som ny tror jag?
Jag har försökt få läkartid ett par månader, men blir helt nervös att ens beskriva mitt problem inför ssk som bokar och har väl därför blivit mer el mindre avfärdad. Men nu får det vara nog, det här livet är inte värdigt. Skavsåren har lämnat små ärr på bröstvårtorna, jag har seriösa bhproblem (måste ha amningsbh för att lägga brösten rätt då och då och vädra när jag får sår, alla sportbh:ar skaver och vanliga ska vi inte tala om (vad skulle jag fylla dem med.. 500 g avlånga bröstvårtor? som vrider sig lite hur de vill?).
Att jag är singel är väl inte så svårt att förstå kanske, ingen fattar varför, förutom jag då..;) (jag är ju den som sett mig själv).
Nu till min fråga: Jag har skrivit ut artikel från läkartidningen 1999 ang unga tjejers lidande av tubulära bröst, tagit foton (jobbigt som jag vet inte vad!!), och skrivit ner min "story" i punktform. Varför jag vill ha remiss till kirurg, via landstinget. För det känns naturligt att vända sig, det är ju ett medicinskt problem för mig, psykiskt samt fysiskt? För saken är den, att jag förmodligen kommer börja tokböla direkt jag kommer in dit, och hur ska jag då framföra mitt ärende? Förstår inte hur jag ska våga visa mig, men inser att jag måste. Men är det en bra el skräpig idé att komma med papper tror ni? Det här är så himla känsligt för mig, blev dåligt behandlad på bb och kunde inte amma trots idoga försök, bvc-barnmorskan var ett stöd då och jag fick träffa kurator men inte ens då kunde jag förmå mig att klämma fram att det faktiskt är ett fysiskt "fel" på mig.
Ja, jag är alltså mamma, separerad, 32 år och med drömmar om att kunna ha ett förhållande, kanske ett till barn i framtiden men det finns ju inte på kartan så som jag lider av detta nu, och har gjort, i alla år. Hoppas på stöd härifrån oavsett om det blir operation via landsting el om jag lyckas spara ihop (gjorde tyvärr ingen bodelning utan bara flyttade till slut, så inga sparpengar utan en skuld på 20 k jag betar av = känns som lång väg till operation, men den SKA ske, hur det än ska gå till!!).
Viktuppgången jag hade var väl ett symptom på att ha gett upp, att jag skiter i allt.. men så blev jag gravid, och insåg att jag vill ha ett liv, vara med i mitt barns liv. Hade bmi 42 vid en ålder av 27-29 och hade förmodligen varit berättigad gastric bypass, men känns som att detta är svårare att få beviljat.. och få till bra? Hade jag kunnat hade jag fixat detta själv också, men är inte så händig med kniven.. ;)
Ursäkta för lite rörigt inlägg, men jag är helt slut efter en dag på djurpark med skavande bröst och behöver bara få höra något ord från någon i samma sits, min sits vet INGEN om. Har funderat på att prata med mina föräldrar om ekonomiskt stöd, men vill verkligen inte få höra att det skulle röra sig om en skönhetsoperation och bemötas utifrån det.
Glömde nämna att jag även har väldigt lite och synlig för ögat bröstkörtelvävnad.. hur fungerar sånt vid korrigering av tubulära bröst? Ffa vill jag ju korrigera det tubulära, men kommer ju bli platt då och så har jag den där körtelvävnaden som syns..
Först och främst, VÄLKOMMEN HIT!!! Du har tagit ett viktigt första steg på vägen mot att bi nöjd med dina bröst, och du kommer säkert att få mycket hjälp och info här av dina "medsystrar". :) Det är nämligen fler som har eller har haft tubulära bröst här, så du är i gott sällskap!
Landstinget bör gå med på att ge dig hjälp, för det klassas som en missbildning, och jag vill ge dig en eloge som lyckats gå ner så mycket i vikt!! Däremot är det inte säkert att du kan påverka operationsförfarandet så mycket genom Landstinget som privat.
Vill du lägga upp egna avklädda bilder i din tråd, och därmed få behörighet att se andras, kan du maila mig dem på [email protected], så fixar vi det. Glöm inte skriva att det är du som är Tubulärnomore, så jag vet varifrån de kommer. :)
Mvh
Marina
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Tack för välkomnandet! :) Och viktnedgången har varit ren befrielse, men jag vet, det låter ju massor, en hel lite person även om det inte direkt känns som att jag förlorat ngt..
Verkar som ett bra forum, kommer läsa och är tacksam för alla tips och råd!
Ska maila dig, tycker det känns bra att det är lite "krångel" innan man ser bilder för vill inte "outa" dem helt, inte visat dem för någon ännu.. :S Ha det gott!
Den känslan förstår jag innerligt väl. Det är precis därför vi krånglar till det - inte för att missunna nån seriöst intresserad, utan för att sålla agnarna från vetet och få bort ev fluktare och bara nyfikna. Och det är därför vi har den här genvägen för den som vill dela med sig av sina egna bilder, just för att man, som jag säger, då spelar på lika villkor.
Jag finns online till och från ikväll och kollar mailen, vi fixar det under kvällen!
Moderator, medlemsansvarig och delägare i POF.
50 år, 164 cm, 72 kg
Ca femton års trasslig brösthistorik som finns beskriven i min profil, som ligger till grund för mitt engagemang i POF.
Missa inte att det är ett nytt POF på gång och att ni behöver ha en aktuell mailadress för att kunna logga in när det är dags (ca senhösten 2023, är prel.planen)!
Har nattat barn och försökt beskära bilderna för att inte bli igenkänd, men nu är de iaf mailade! Stort tack! Svårt att fånga på bild problemet, får fixa skarpare bilder tror jag, har väldigt lite fett just över bröstkorgen, det är i princip hud bara och därför syns bröstkörtlarna som ser ut som natursvamp under huden men det fastnade inte på dessa bilder. Det är ju också en sak, det känns som tomma hudpåsar med knölar i (men tror knappast det skulle kunna vara cancer, ovanligt symmetriska med en liten "natursvamp" som hårda knölar ovanför varje bröstvårta isf..
Huden lurar ju ögat, den stora viktupp och nedgångenen har gjort "tubuläriteten" mindre syndlig så här på kort, men det är som om den bröstvävnad jag har "faller ner" i bröstvårtan, resten överflödshud.
Nu ska jag sluta babbla.. ;)
Jag, precis som du har tubulära bröst och hade inte visat dem för någon innan jag tog av mig dem för läkare. Jag grinade och grinade innan men när bh:n var av vart jag betydligt lugnare. Hon har i sin tur försökt få tag på den som jag förstår ända bröstplastik kirurgen som finns i vår lilla stad och hon har satt mig i kontakt med en kurator.
Jag vart först lite upprörd, då jag precis som du tyckte att de var en fysisk åkomma som gav psykiska symtom och begränsningar. Men de blev bättre, jag tänker genomföra operation vilket som. Men känslan av skam som egentligen saknar grund helt och hållet har blivit mycket mindre.
Gruvsamheten kring de framtida besöken hos kirurger känns mindre och jag har låtit min pojkvän/sambo komma innanför bh:n. Vägrar landstinget skjuta till med pengar kommer jag att be min pappa om hjälp och de känns inte skamligt längre.
Efter ett långt inlägg vill jag bara säga att släpp skammen! Du har ovanliga bröst som du ogillar och de är inget som går jämföra med att vara missnöjd med sin längd eller bröst storlek eller vad de nu kan vara, hellre att sätta i likhet med de kvinnor som måste ta bort brösten vid cancer. Omgivningen har större förståelse än vad man tror.
Testa prata om de, att prata här var en bra början! Kramar
"21 årig småstadstjej med stora drömmar
Tack för ditt svar! Åh, jag önskar att jag hade varit lika modig ang mina bröst i din ålder, önskar dig varmt lycka till hur du än beslutar dig för att göra!
Har faktiskt berättat för min pappa, men han förstår inte riktigt.. Försökte förklara och kom i stunden på en jättekonstig jämförelse, men han förstod iaf ungefär då.. Kan inte låta bli att skaka på huvudet åt det nu, men jämförede med att det var som om han i tonåren blev påtvingad att bära rosa trosor. HAN är inte sämre för det, men omgivningen skulle reagera på det, på mindre bra sätt förmodligen. Han skulle förmodligen undvika vissa situationer, och dölja dem. Beskrev en operation som att få tillfälle att färga de där trosorna svarta, att någon kanske skulle tänkas reagera på att det inte var vanlig kalsongmodell, men att det skulle passera rätt obemärkt.
Har "halvt" sagt det till ett par kompisar också, men vill inte börja få upp hoppet för mycket innan jag vet hur det blir. Eller ja, att det blir operation vet jag. :) Men hur många år det dröjer.. lite så.
Iaf, tack för att du skrev så fint om det, känns lättare men tungt att läsa om andra med samma problem, jätteskönt att höra att du har förstående omgivning iaf - det ger hopp! :) Sköt om dig, kram!
(återbesök den 25e, håll gärna tummarna då!)
Håller tumme och tår!
26 år
konsultation Peter Cosmo citadellkliniken
21 mars 2011 operation
ankarlyft + vårtgårdsplastik + förstoring
580 uhp textuerade bakom muskeln
13,5 cm i bröstbredd
tubulära bröst höger 250 cc vänster 350 cc
Op 2. Korr 24 april 2011
Nytt bröstl
Ville bara säga tack, det där var någonting som jag verkligen behövde höra (eller läsa...). Jag har tubulära bröst som jag vill åtgärda, och min mamma vet om detta. Är däremot livrädd för hur min pappa och syster kommer att reagera när jag berättar för dem om mitt problem. Jag hoppas att de kommer att förstå att mitt missnöje inte har någonting med storleken att göra, utan att min situation nog ligger närmare de kvinnor som opereras efter bröstcancer, snarare än de som "bara" förstorar brösten.
Guldskor:
Tack för tum och tåhållning! Återbesöket gick jättebra, får mina bröst! Heeelt overkligt, så lycklig.. nu får vi bara hoppas resultatet blir så bra det bara kan! De tycker jag är "tunn" och jag hävdar att breda implantat nog är ett måste, för jag förstår inte hur 93 cm bröstkorg kan anses "tunnt".. iofs har jag mätt fettprocent, har 13 % (Kalipermätning, Parillo, 9-punkts) - över brösten 2%. Jag tror för smal diameter på implantatet skulle ge sk "motorväg" emellan, de tror 340-370 cc (mentor) blir lagom - jag är rädd att de blir för smal bas sas.. jag har ju iofs smal bröstbas tror jag, iom tubuläriteten, men jag hoppas det ändå går med breda. Nu kommer det dröja 3-4 månader i runda slängar (givetvis går bröstcancer pat före) men när jag får kallelsen så fick jag komma på ett till besök när vi beställer implantaten. Bad om det för att jag skulle känna mig tryggare, de var snälla att erbjuda det. 3e gången kirurgen klämmer och kollar då, känner mig lite som "jobbig" patient men han har iaf inte antytt det utan vill att jag ska känna mig trygg. Hoppas han är lika duktig som han är snäll, känner iaf stort förtroende för honom!
Niffum:
Det var för mig ett STORT steg att söka för detta, och har i stort blivit respekterad och mkt väl bemött av vården. Första gången klarade jag inte att visa brösten och fick återbesök hos min familjeläkare. Sedan fick jag remiss till kirurg, jag skrev även ett brev dit som de läst i förväg. Har träffat kirurg + ssk 2 ggr, och man får vara beredd på många olika sorters frågor. Jag tyckte faktiskt det var jobbigt, även om de var väldigt trevliga, för det gäller liksom att förklara hur man känner + visa brösten under besöken. För mig har det inte varit ngt jag uttallat högt någon gång tidigare, och eftersom ämnet är känsligt så känns utfrågningen lite extra känslig. Men jag förstår ju att de måste fråga, även om det känns livsviktigt så ÄR det ju inte det i rent medicinskt syfte - däremot så VET ju både du och jag hur stor inverkan det har på livskvalitén. Så på så sätt går det ju inte att jämställa med bröstcancerop, men det förstår jag ju att du inte menade heller.. Men med det sagt så har man ju rätt att bli bemött utifrån hur jobbigt man upplever situationen, och där har jag blivit positivt överraskad. Kirurgen förstår att att det inte är ngn bröstförstorning el att "snygga till", utan jag har låtit det påverka så mycket i mitt liv, vilket är sorgligt. Men nu ÄR det så.
Om du tar mod till dig och genomför detta, kräv - för din egen skull tycker jag, att bli respekterad för hur du känner. När jag berättat för mina få nära jag valt att säga det till, har jag till vissa inte vågat säga vad det är för ngt jag ska opas för - utan sagt att det är en missbildning i brösten, men inte cancer. Bara tanken att de skulle kunna googla "tubulära" och förstå hur jag ser ut skrämmer, så hårt sitter skammen, vilket eg är helt åt skogen. Men min pappa vet vad det är för missbildning, resten bara ATT det är en. Hoppas du får må bra med dina bröst, oavsett hur du väljer att göra!