Bröstförstoring apr 2014 - Hermelinen Specialistvård - Luleå Olafur Jakobsson - Maksis

Ja då är det väl dags för mig att skriva en op-story, såhär 10 timmar efter op haha.

Började dagen med att duscha den sista descutan duschen, klockan sju på morgonen, skulle vara där runt 10-15 minuter innan optid kl 09. Var förvånansvärt lugn, och inte alls nervös. For dit och var ganska tidig, halv nio satt jag i väntrummet. Gick först till receptionen och fick ett kvitto, sen gick jag en trappa upp och satte mig i väntrummet. Ungefär kvart i nio kom en sköterska ut och sa att "snart får du komma in". 10 min senare kom hon ut och sa samma sak. Sen kanske 09.15 (alltså väntat ca 45 min) kom hon ut IGEN och sa samma sak. Men då tog det inte länge, så fick jag komma in, och hamnade i omklädningsrummet som var precis innanför dörren.

Det kom även ut en patient som opat sig. Hörde att hon frågade "Men nu kan jag väl inte svimma nå mer?" och då tänkte jag, herregud vad har jag gett mig in på. Sen kom hon ut och hon gick ungefär som om någon tejpat ett järnspett på ryggen hennes. Man såg riktigt hur dåligt hon mådde. 

Där iallafall fick jag klä av mig alla kläder förutom trosorna, och ta på mig en morgonrock (jättemjuk) samt tofflor. Vart förvånad över att allt fanns i min storlek, jag tänkte ju att allt skulle vara jättestort. Sen gick jag in till nästa rum där jag fick sätta mig på en brits, så gav sköterskan mig ett armband med mina uppgifter, och frågade hur mycket vi kommit överrens om att sätta in. Sen fick jag svälja 4 tabletter (2 panodil, 1 "morfin" och den sista minns jag ej vad det var) med väldigt lite vatten. 

Ungefär 10-15 minuter senare kom narkosläkaren in och ställde lite frågor och skulle ge mig nålen där dom sedan sätter sövningsmedlet. Jag sa att jag är lite nålrädd så han inte skulle vara så "på", utan ta det lite lugnt, vilket han gjorde. Det gjorde inte såå ont, men efteråt när man bara har plastslangen direkt under huden så vart jag mest "äcklad" av tanken så jag satt där och skägglades för mig själv i kanske 15 minuter till tills Olafur kom in, hehe. Kände aldrig av morfintabletten.

Kan även tillägga att jag tänkte på Linkan här på POF när jag skulle få sprutan och tänkte att hon gärna hade fått sitta bredvid som stöd, haha. Eftersom hon varit sånt stöd innan och svarat på alla mina frågor :)

Då Olafur kom in kollade han av att det var 350cc jag hade ändrat till och sa "det blir nog bra" och så ritade han på mig och sa att "dina bröst är ju inte helt symmetriska, men det kanske du är medveten om? Dom kommer fortfarande vara det efter operationen." Så det kändes ändå bra att han inte sa typ "dom kommer bli helt perfekta" och så blir dom inte det. (Det var jag ju medveten om)

Och så ursäktade han att det tagit så lång tid.

Efter ytterligare 10-15 minuter (nu kanske klockan var runt 10.15 eller nåt?) så kom narkosläkaren in och sa att nu var det dags. Då fick jag gå till operationssalen, och jag fick mig en liten "chock" när jag kom in, då vart det riktigt verkligt! Känslan som kom var litegrann som "men gud, allt det här för lilla mig" och "men herregud, det här händer faktiskt". Väldigt sterilt och kliniskt rum, såg ganska "high-tech" ut. 

Så då fick jag lägga mig på operationssängen och narkosläkaren började sätta in sövningsmedlet ganska snabbt. Jag började skratta som ett tok och skämdes över det, så jag låg där och försökte hämma mina skrattanfall, haha! Sen så hör jag att narkosläkaren säger "Nu är det god natt", så somnade jag inte på kanske 15 sekunder, så då sa jag "Nädu, inte än" och i samma veva får jag tungt som fan att andas och somnar som en stock efter 2 andetag. 

Sen vaknar jag upp (kändes som att jag sovit ett tag ändå) och det första jag frågar är "Är det normalt att skratta sådär som jag gjorde?" Haha, alltså jag hade tydligen inte släppt det där, och det var liksom det FÖRSTA jag tänkte på när jag vaknade.. Men jag frågade iallafall om allt gått bra och det hade det och att det såg jättefint ut. Sen slumrar jag till i kanske 5 min så jag vaknar upp på uppvaket och var jättepigg! Då var klockan ungefär 11.30. Försökte sova men jag var för uppspelt, låg och kollade på brösten hela tiden (trodde jag skulle ha stort bandage men dom var helt fria).

Sen gick sköterskan och hämtade min väska eftersom min mobil låg i den, så då ringde jag lite folk och berättade att jag överlevt. Sen kom det in fika, en macka med massa pålägg, ett glas fil, ett glas mjölk och en liten chokladkaka. Dom frågade vad jag ville ha, så vill man ha något annat är det bara säga det. Jag hade inge ont alls, vilket var grymt skönt. Tyckte synd om tjejen som låg bredvid mig, det lät ungefär som att hon önskar att hon aldrig vaknat den dagen haha :/ "Snälla, ge mig mer smärtstillande" Men hon hade redan fått massor så sköterskan sa nej, stackars flicka!

Sen kom sköterskan med en BH som hon hjälpte mig med att få på, den satt ganska tight, men det var skönt. Eftersom jag var så pigg och alert så kom hon sedan med en påse med en (ny) morgonrock, och några papper osv. Sen kom hon med mina kläder som jag fick klä på mig själv i egen takt, men tog lika kort tid som vanligt. Sedan gick jag ut i väntrummet medans jag väntade på min skjuts, och då kände jag verkligen att jag blev trött och yr, och tyckte det var grymt varmt. 

Etfer ca 30 min så kom min skjuts som hjälpte mig ner till bilen, och jag hade fortfarande inge ont. Det var först kl 17 ca som smärtan började komma och nu gör det ganska ont när jag rör på mig, men jag får se ikväll hur mycket morfintabletten dämpar, som man får med sig. Det gör mest ont i snitten.

Nu vart ju det här en hel novell, men fråga om det är nåt.