Bröstförstoring jan 2014 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - Zinya
17 år har gått sedan jag stod framför spegeln med mjölkstinna bröst. Total förundran över att de var Universums vackraste. Då och där föddes en tanke. Lång tid. Många funderingar. Längtan. Nu är jag här. Snart bärandes Universums vackraste bröst igen.
Övernattning på hotell på Östermalm. Kallt rum. Dubbla täcken för att värma mig, men sömnen ändå bristfällig. Dock ingen oro. Bara förundran. Jag har gjort mitt val. Det är min tur nu.
Väckning kl. 05:00 för att hinna avnjuta kaffe. Dusch, liksom i går kväll, med Descutan. Föreställning om att det skulle lukta illa, och svida i min hud. Lättnad att inget av det stämde. Fortfarande kallt i rummet. Trötthet och kyla = duschen allt annat än angenäm. Magen som alltid vill ha frukost direkt efter sömn muttrar besviket. Och ändå - total glädje! Ingen som helst oro eller nervositet.
Kylig promenad till T-banan, kallaste dagen denna vinter, men dunjackan värmer skönt. Framme vid kliniken kl. 07:20. Varmt välkomnande av trevlig sköterska på avdelningen. Blir visad till mitt rum. Utprovning av sportbh, som förvisas till midjan. Där får den vila tills brösten är på plats. Drar på mig nyinköpta sköna knästrumpor, och till det en mjuk och praktisk operationsskjorta med öppning framtill. Huden torr och stretande i avsaknad av mjukgörande lotion. Hungrig! Men vad gör väl det? Universums vackraste bröst är snart ett faktum!
Kl. 07:45 knackar doktor Paolo Montemurro på dörren, kliver in med ett glatt leende. Mitt svarsleende är minst lika glatt som hans. Paolo intar rollen som Picasso och förärar min bröstkorg med svarta streck, bokstäver och siffror. Snyggt? Allt annat än den vackraste målning jag sett... Men snart - snart! - kommer där att finnas två vackra skapelser. Målandet avslutas med informationen - operation om ca 1,5 timme. Lycka!
Tillbaka på rummet. Trött. Ingen som helst oro. Lägger mig i sängen under dubbla filtar, somnar skönt. Ny knackning på dörren kl. 08:25. Universums sötaste och raraste narkosläkare, Olle, sätter sig tillrätta intill min säng. Generöst erbjuder han specialmedikamenter för att motverka illamående. Tidigare operationer har serverat mig kräkningar efteråt, tar tacksamt emot hans erbjudande! Olle avlägsnar sig med orden: Vi ses snart! Lägger mig i sängen. Blundar, och går på ny dejt med John Blund.
Knackning på dörren. Tittar yrvaket upp, klockan är 09:20. Sköterskan stegar in, dags för premedicinering i form av antiinflammatoriska och smärtlindrande tabletter. Tack, tack! Fortfarande trött, ska nog vila lite till.
Vaknar av ny knackning, och där uppenbarar sig narkossköterska med lika glatt leende som Paolo. Det är dags! Fortfarande ett varmt lugn inombords. Förväntan! Kort promenad till operationssalen. Får lägga mig på en brits med armarna utfällda åt sidorna. Småpratar med narkossköterskan. Fortfarande kolugn, frågar henne om jag fått något lugnande medel. Oh nej! Känns skönt, glad över detta varma lugn och trygghetskänsla i mig utan hjälp av kemiska preparat! Sköterskan sätter proffsigt kanyl i armvecket, inte någon smärta att snacka om. Medicin sprutas in i kanylen. Börjar känna en lätt berusande vimsighet. Hinner själv märka att jag pratar lite konstigt, och där försvinner jag i narkosens diffusa värld...
Vaknar upp kl. 11:45, operationen avklarad! Mår jag illa? Inte det minsta! Gör det ont? Näej. Eller jo förresten, min vänstra näsborre ömmar och känns irriterad! Ber sköterskan ta bort det som skaver i min näsa. Förvånad hör jag henne säga: Du har inget i din näsa. Känner en tryckkänsla, spänner över bröstkorgen. Och där försvinner jag in i sömnens värld igen.
Väcks av sköterska kl. 14:00. Ligger i mitt rum. Som jag har sovit skönt! På lätt darrande ben, i sällskap av sköterska tar jag mig till toaletten. Att kissa går hur fint som helst. Tillbaka på rummet erbjuder hon sig att hämta kaffe, smörgås och yoghurt med bär. Får lust att ge henne en puss av tacksamhet! Hejdar mig. När hon lämnar rummet tar jag en första uppmärksam blick ner över bröstkorgen. Hallelluja, jag har gått och blivit med bröst! Trycker, spänner och ömmar lite, men ingen direkt smärta.
Paolo förärar mig med nytt besök. Lika glatt leendes som i morse. Allt har gått bra, operationen lyckad. Önskar mig lycka till, och får mig att lova att höra av mig närhelst jag så känner att jag det behöver. Får lista över telefonnummer till såväl honom som klinikens alla kirurger, samt sköterska. Allt för att snabbt kunna få hjälp om något kritiskt inträffar de första dygnen. Total trygghetskänsla! Total omtanke!
Kl. 15:45 intag av Alvedon. Vilar. Förundras. Njuter av att vara smärtfri. Älskar redan mina bröst som ligger i tryggt förvar i min sportbh. Minns inte så mycket mer av vad som händer fram till kl. 17:00. Erbjuds då kaffe och smörgås igen, innan dags för avfärd till hotellet. Tackar ödmjukast! Äter och njuter av att inte må illa.
Kl. 17:30 svidar jag om till mina egna kläder. Niger fint, och tackar sköterskorna av hela mitt hjärta för varm och fin omvårdnad. Oändligt tacksam! Går ut i vintermörkret där förbeställd taxi redan står och väntar. Nu börjar mitt nya liv. Mitt liv med Universums vackraste bröst. Äntligen!
Härligt! O stort grattis till dina nya vänner. Jag har inte heller någon smärta att tala om, hoppas att det håller i sig så framöver oxå :)
Tack för dina fina ord! Vad kul att se dig skriva här på självaste op-dagen, och skönt att du inte har ont : ) ! Hur tycker du dagen har varit?
Tack, jag är en rastlös själ ;) Tycker dagen varit över förväntan faktiskt. Hade en del skakningarn o syresatte lite dåligt efter op men inget som inte va hanterbart. Sen kräktes jag när jag skulle gå till bilen, annars har jag bara mest sovit till o från o har som ett tryck över bröstet men inte värre än lunginflammationen jag hade förra året. Hoppas det håller i sig så, men sån tur har jag nog inte. Är jättenöjd med hanteringen o bemötande på kliniken, trots en viss stress från deras sidan skötte dom det snyggt
Härligt att du är så nöjd med hantering och bemötande på kliniken, och att det ändå gått hyfsat bra för dig trots kräkningar och dålig syresättning. Krya på dig nu, och hoppas du får ok nattsömn. Och du - G R A T T I S till dina nya tuttar : ) !
Vilken härlig berättelse! Jag ska operera mig den 12 mars och är inte det minsta nervös, bara förväntansfull. Nervositeten lär komma smygande men det känns lugnande att läsa om hur bra du hade det. Hoppas du är lika nöjd nu ett tag efter operationen :)
Härlig berättelse verkligen!! Hoppas det kommer va likadant för mig den dagen :))
Tack Lisa-lotta för dina vänliga ord! Vad skönt att du inte känner dig nervös än så länge, och jag hoppas förstås att lugnet håller i sig ända fram till operationen. Jag kan helt ärligt säga att bröstförstoringen gick så mycket lindrigare än jag hade trott, och resultatet blev så mycket bättre än jag vågade tro. Jag är så lycklig över mina vackra bröst, de passar så oerhört fint till min i övrigt slanka kropp.
Önskar dig lycka till med din op och att du kommer bli minst lika nöjd som jag
!
Stort tack även till dig "störrebröst 2014"! Precis som du själv hoppas på, är det min önskan att du kommer känna lika stor glädje som jag
. Lycka till!
Hej Z!
Äntligen hittar jag en kvinna som lagt in proportionella inplantat. Du har blivit superfin och det är precis det slags utseende som jag själv hoppas få om två veckor!
Jättefina bilder och jag kan hålla med om att du nu fått Universums finaste... konkurrerande med mina kommande, hahah!
Mår du fortfarande bra?
Märker andra att du gjort plastiken?
Hur lång tid tyckte du att det tog innan du helt var besvärsfri?
Vad sa barnen?
Oops, många frågor men tacksam för ett svar ;-)
Hej Lotus, och tack för dina fina ord!
Jag mår hur bra som helst, och har även kommit igång med träningen utan några som helst problem vilket jag är så otroligt tacksam för!
Besvärsfri - när blev jag det? Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska svara på det eftersom jag inte upplevt att jag haft någon nämnvärd smärta. Det jag tyckte var mest påtagligt var stelheten i armar och överkropp de första veckorna - att inte vara lika rörlig som tidigare. Nu efter att ha kommit igång med träningen känns mina bröst lite mer ömma igen ibland, men det är absolut inget som stör. Bröstmusklerna har ju legat i vila några månader så jag ser det som fullt normalt (tränar simning + bodybalance vilket är en blandning av yoga, pilates och tai chi).
Jag har en dotter som fyller 17 år denna månad, och jag valde att berätta för henne några månader innan op eftersom jag visste att det inte skulle kunna gå henne förbi. Hon tog det hela väldigt lugnt, och på själva op-dagen när jag messade henne att jag vaknat och att allt gått bra svarade hon typ: "Vad skönt mamma! Jag är så glad att du gjorde det här för din skull". Kan ju ärligt säga att jag tänkt på min dotter flera gånger om vad gäller den här operationen. Vill ju att hon ska känna sig vacker för den hon är, inte för hur hon ser ut. Men samtidigt var denna min önskan för stor. Och jag tror att det viktigaste är att man förklarar varför. Dessutom är det ju inte megameloner jag fått (hon har större bröst än jag dessutom) och jag går verkligen inte runt och visar upp dem. Är övertygad om att det hade varit en helt annan sak om jag lagt in stora, klotiga implantat med "fejkutseende" som resultat. Det hade nog kunnat bli genant för henne.
Och så till sist: Märker andra att jag gjort en bröstförstoring? Jag tror nog att det finns flera som misstänker det. Jag har ALLTID använt vadderad bh så fort jag gått hemifrån, så skillnaden är inte uppseendeväckande precis. Men nu kan jag ÄNTLIGEN använda bh utan vare sig stoppning eller bygel, och på något sätt tycker jag det syns skillnad i och med det. Man ser liksom att det är bröst som fyller ut bh:n, och dessutom finns inte längre någon synbar "bullig" kant, som ligger mot en platt bröstkorg, upptill på bh:n. Alltså att det inte är någon markant övergång som det ibland kunde bli tidigare. Och som jag tyckte så illa om!
Önskar dig lycka till med din bröstförstoring, och hoppas du kommer känna dig lika nöjd och lycklig med dina nya bröst som jag! Ser förresten att du har bröstförstoringen inplanerad på min dotters födelsedag :). Ska bli intressant att följa dig efteråt, och se ditt resultat. Allt gott till dig
Super tack för ditt svar!
Ja jag har ju en 7-årig flicka och en 5-årig pojke som älskar att gosa in sig hos mamma på alla möjliga och omöjliga sätt..! Lite oroande över hur jag ska kunna förklara detta så att det inte blir veckans nyhet på skola och dagis och hos släkten! Men en 17-årig dotter måste ju nästan vara ännu tuffare att berätta för. Då är ju utseendet så oändligt viktigt och ändå inte färdigt.
Just det där med att ha bröst som fyller ut bh:n är det jag längtar efter. Efter amningarna är det väldiga luftfickor innanför.
Maken som ännu är mycket skeptisk till detta sa imorse att han fattade inte hur jag vågade göra detta ingrepp. Berättade för honom om att jag är så less på att se mina små tomma bröst hänga när jag böjer mig fram och då kunde han ju bara hålla med ;-))
Tack Z, jag hoppas innerligt på att få ett lika fint resultat som du har fått!