Bröstförstoring maj 2014 - Nordiska Kliniken - Stockholm Patrik Höijer - Frisor87

Då har äntligen turen kommit till mig att få skriva av mig lite. Det har endast gått 1 dag sedan OP men jag orkar inte vänta längre, och mycket fokus ligger ju ändå kring själv operationsdagen.

Resan började med att jag bokade tid för konsultation och preliminärt lyft + förstoring på Estetisk Kirurgi hos Eija Olsson i Ockelbo. Efter att ha gått på konsultationen kändes det ok, även om jag i själva verket inte var mycket klokare men jag bestämde mig för att genomföra ett lyft + förstoring hos henne i alla fall. När det började närma sig operationsdatum fick jag silvermedlemsskap här på POF och började leta mer aktivt i alla trådar som handlade om Eija. Det första jag såg verkade bra, men efter att själv ha lagt ut några trådar blev jag skräckslagen. Med cirka 2,5 vecka till kvar till OP blev jag varnad av flera medlemmar att inte göra lyft hos Eija, speciellt inte om jag var rädd förr ärr, då det uppenbarligen inte är hennes melodi. Blev även varnad personligen av några som opererats hos henne. Kollade runt på lyft + förstoringar hon gjort och bestämde mig för att ringa och avboka dagen efter trots att 3-veckors gränsen hade passerat. Jag skyllde på att jag inte gått ner i vikt som jag borde och hon strök min tid och jag bad om att få återkomma i höst.

I några veckor hade jag gått och längtat efter operationen som numera var avblåst, men jag resonerade som så att jag hellre väntar för länge, än går till någon jag inte har förtoende för. Istället påbörjade jag en jakt på en ny läkare och sökandet började här på POF. Ju fler lyft jag tittade på, även av andra läkare, desto mer skräckslagen blev jag - jag är nämligen livrädd för ankarärret man får, speciellt då jag vet att ärr har en tendens att läka dåligt på mig. Därför sökte jag efter en läkare som trodde sig kunna fixa mina hängiga bröst utan lyft.

Jag kollade in andra medlemmars bilder och mailade de kliniker jag sett gjort fina resultat, och Patrik Höijer på Laser & Estetik var först att svara mig. Han sa direkt att han skulle kunna ge mig ett "lyft" genom att lägga in stora inplantat runt 650cc. Jag resonerade som så att - hellre stora inplantat än en massa ärr överallt. Kruxet var dock att han inte hade någon passande tid förrän i juli, och jag hade ju redan tagit ledigt 2 veckor i maj. Min enda förhoppning var att någon skulle avboka sin tid...

Andra läkare svarade också, bland annat från KKAB, men ju mer jag kollat in Patriks runda och fina resultat desto mer ville jag gå till enbart honom. Trots att 2 andra kirurger erbjöd mig tid den 21 maj, precis som tidigare planerat hos Eija - så bestämde jag mig för att vänta på den läkare jag ansåg gjort bäst resultat här på forumet dvs Patrik.

Konsultation bokades till den 17:e maj, alltså för mindre än en vecka sedan och snacka om skillnad jämfört med Eijas konsultation. Här möttes jag av en proffessionell kirurg som lugnt och sansat berättade hur en bröstförstoring går till detaljerat och som verkligen lyssnade på MINA önskemål. Genom 3D kameran såg man direkt min egna vävnad, mitt häng och allt annat som jag inte haft en aning om efter min första konsultation i Ockelbo. Jag fick även testa inplantat i bh-n även om fokus lades mest vid datorn och 3D-bilderna. Genom att mäta mitt bröstmått kom vi fram till att man som lägst kan lägga 600cc på mig, men Patrik rekommenderade 650cc för optimalt resultat - jag litade på honom.

När konsultationen började lida mot sitt slut skulle vi ändra min redan inbokade tid i juli som inte passade och jag förklarade för honom att jag redan tagit ledigt 2 veckor i maj. Vet ni vad karln gör då? Han erbjuder sig att jobba över för att jag ska få mina bröst fixade innan sommaren, och som om jag inte redan var nöjd med honom - det här var verkligen pricken över i:et.

Jag fick en sen tid onsdagen den 21:a maj klockan 16:15, men 2 dagar innan ringde dem och frågade om jag kunde komma redan 11.15 istället - javisst, ju förr desto bättre!

Jag var inte ett dugg nervös inför operationen, varken sövning eller förväntat resultat. Har sövits tidigare och hade fullt förtroende för Patrik. 

Natten till OP kunde jag sova hyfsat bra och klockan var ställd på 05:30. När jag vaknade 04:00 av mig själv var det dock ingen ide att sova längre. Jag surfade lite på mobilen och gick upp för att duscha en sista gång med destucan i lugn och ro. Jag lämnade min dotter klockan 07:30 och sedan begav vi oss mot Stockholm. Jag hade min sambo som sällskap.

Vi kom fram i god tid så att vi hann in på apoteket och hämta ut mina receptbelagda tabletter innan det var dags att befinna sig på plats. Väl på plats fick jag betala för en bh + ett bröstband á 550:- och så köpte jag till en 3-årig bröstgaranti också för 3500:-. 

Jag fick gå och byta om och sedan kom en sköterska för att berätta att jag skulle träffa henne efter uppvaket. Sedan blev jag hämtad av Patrik som ritade på mig, vilket gick ganska snabbt och sen fick jag prata med narkosläkaren. Sedan fick jag säga hej då till min sambo och sen gick vi in i operationssalen.

Därefter gick allt väldigt fort. Narkosläkaren satte en nål på mig samtidigt som en sköterska mätte mitt blodtryck på andra armen. Sedan höll narkosläkaren syrgasmasken nära näsan på mig samtidigt som han sa att han sprutade in lite sömnmedel genom armen - jag visste inte då att dom redan skulle söva mig, det var jag inte alls beredd på, haha. Sedan hann jag säga att jag blev yr och sen somnade jag. Allt som allt var jag vaken i max 4 minuter i operationssalen innan dom började operera.

Jag minns att jag vaknade med patrik över mig, förmodligen där i operationssalen och det första jag frågade var om jag fick titta hur mina vårtor satt. Han drog ner bh-n lite på mig och jag sa "vad långt ner dom sitter", och sedan sa han att dom kommer att ändra sig sen. Sedan måste jag ha somnat om igen. Andra gången jag vaknade var jag i uppvakningsrummet, och då bad jag en sköterska om mobilen, men hon sa att jag fick vänta lite på den. När nästa sköterska kom så bad jag om mobilen igen och han gav mig den. Skickade sms till alla jag kände och fotade bilder. La även ut bilder här på POF i samma veva.

Efter ett tag fick jag mackor, blåbärssoppa, och kexchoklad men jag vågade bara äta en macka utifall jag skulle spy, brukar ha ganska så lätt för det. Egentligen mådde jag inte ens dåligt även om jag kände att huvudet inte riktigt hängde med. Ville helst av allt åka hem på en gång medan jag fortfarande mådde bra. Dom sa att jag skulle få träffa Patrik först så jag fick vänta ett tag till. Surfade på mobilen och lyssnade på tjejen bredvid mig som var fruktansvärt jobbig, stackarn. Sköterskan kom till henne och hon bad om mat, dom sa åt henne att hon måste vänta en timme och så fort dom gått så ropade hon hallå igen, och sådär fortsatte det konstant i 1 timme. Själv låg jag och väntade på att få åka hem och skrev i trådar här på forumet.

Jag frågade sköterskorna 3 gånger om inte Patrik var på väg snart och till slut säger en sköterska att han tyvärr hann gå in till nästa 1-timmes operation innan hon hann haffa honom. Då bad jag om att få åka hem utan att träffa han. Då var klockan kanske runt halv 4. Operationen var nog klar 12 skulle jag tro. Själv hade jag varit klarvaken sedan 1-tiden. Den manliga sköterskan följde med mig till en spegel för att visa hur man skulle sätta på bh och bröstband och jag fick kika på mina nyskapta varelser - gissa om jag var nöjd?! Från att i hela mitt liv haft hängig byst, och det senaste året hängigare än någonsin efter 16 kilos viktförlust så satt äntligen brösten där dom borde. För att inte ha gjort något lyft så tycker jag att resultatet är perfekt. Har de senaste åren varit missnöjd över att mina vårtgårdar är så stora men det visste jag ju att dom även skulle vara efter operationen. Hellre det än en massa ärr runt vårtgårdarna.

Efter titten beslutade jag mig för att köpa med mig en vit bh hem också, då jag har en bit till stockholm och sedan var vi klara för dagen.

Vi satte oss i bilen och åkte hem. Gick in en snabbis på Ica efter den ca 2,5h långa resan och sedan lagade vi grillat när vi kom innanför dörren. Gissa om det var gott? =D

På operationsdagen hade jag inge ont alls, och jag kunde resa mig upp själv och så men jag väntade mig det värsta på natten. Lade mig ner på rygg och sov ända till 5 faktiskt, och sen kunde jag inte sova nå mer. Fipplade med mobilen till 7 och sedan somnade jag om till 9-10 snåret. Då fick jag ta hjälp av min sambo att ta mig upp ur sängen, inte för att jag hade ont utan mest för att jag var rädd att mina ärr skulle spricka upp. Sedan har denna dag också gått över förväntan. Visst, det känns lite när jag reser mig upp, men det är också bara då - och i ärlighetens namn så är det inte ens någon nämnvärd smärta att gnälla över.

I det stora hela kan jag bara säga att jag haft en sådan förbaskad tur hittills med allt. Hittade den bästa kirurgen, fick en bra operationstid, ett fantastisk resultat över förväntan samt ingen smärta att gnälla över. En drömoperation helt enkelt. Dock vågar man ju inte ta ut segern i förskott för mer saker kan ju hända, men att jag får ondare känns ganska tveksamt. 

Och med detta inlägg vill jag rekommendera alla att operera sig hos Patrik, bättre kirurg är svårt att hitta!

Kram på er! =)