Bröstförstoring sep 2014 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Nsahlin

Vaknade upp i panik av en dröm där jag hade försovit mig. Kollade klockan och den var bara 05.00 och skulle upp tjugo minuter senare. Jag kunde sova hela natten och var helt lugn.
Jag gick upp och klädde på mig, borstade tänderna och packade ner det sista som jag skulle ha med mig. Nu skulle det verkligen hända, nu var det på riktigt. Jag kunde inte vara mer redo för min resa.
Jag och sambon satte oss i bilen och körde mot Landskrona lite i sex. Jag var helt lugn hela vägen, ingen nervositet alls. Vi var framme tjugo över 6 och jag skulle checka in kl 7, men skönt att inte komma med andan i halsen så vi parkerade bilen och tog en runda runt citadellet, så otroligt fint och därför man fortfarande kunde vara så lugn. När klockan var tjugo i 7 gick vi in, fick direkt tid för återbesök som ska ske om en vecka fast då i Malmö. Blev först lite nervös när jag kom in och hon i receptionen sa: kan du komma på tisdag kl 12? Tänkte bara är du dum eller, jag ska ha min operation nu. Men hejdade mig och sa: för återbesöket eller? Hon bara: ja haha... Så den tiden tog jag, sen gick vi upp och väntade på andra våningen och jag passade på att kissa och under tiden kallade dom in mig. Så jag och sambon gick upp på tredje våningen och sköterskan visade mig in till mitt fina rum. Havsutsikt och allt, helt underbart. Vi gick igenom min hälsodeklaration och allt var ok. Jag fick ta ut min navelpiercing och ta och duscha i den hibiscruben, man blev väldigt torr av den så tur man inte behövde tvätta ansiktet och håret. Sköterskan kom in och jag fick prova ut tortyrbhn, storlek 65F. Efter det tog jag på den fina badrocken, strumporna och tofflorna. Strax innan halv åtta kom sköterskan och sa att Peter var redo för mig så sa hejdå till min sambo och gick ner för alla trappor och in i Peters rum där han började fota mig framifrån och från sidan. Sedan ritade han på mig och sedan gick allt på två sekunder.

I operationssalen var där så otroligt fint. Man glömde att man skulle opereras faktiskt. Peter sa: mentor, 500 hög profil bakom muskeln stämmer? Japp. Sedan sa han bara att han kommer tillbaka när jag somnat: sov så gott!

Jag pratade väldigt mkt med narkosläkaren och en väldigt gullig sköterska, dom frågade hela tiden om det kändes bra och det gjorde det verkligen. Kan inte fatta varför man var nervös över detta innan.
Narkosläkaren satte för slangen en bit från ansiktet och han sa att dom flesta tjejer brukar skratta nu och det gjorde jag också. Han bara: ja precis så! Och sen är jag borta...

Vaknar upp på uppvaket, sköterskorna märker att jag vaknat,
Är du redan vaken? Vaknade jätte snabbt efter narkosen, typ 5 minuter. Lite läskigt... Men mådde super och såg ner på mina bröst att dom var på plats. Skönt för man kände inte sina armhålor eller bröst alls. Bara ett sjukt tryck över bröstkorgen men trodde det skulle vara värre så detta var super. Dom rullade in sängen i mitt rum där sambon hade väntat på mig. Jag var så glad att det var över. Samtidigt kändes det lite tråkigt för man har väntat på detta så länge så känns som resan är över, fast den har ju egentligen bara börjat.
Jag var för trött för att berätta för omvärlden att jag vaknat så det gjorde pojkvännen åt mig. Han var verkligen en klippa, han gjorde allt för mig där och då, blev helt tårögd för att han var så gullig. Känns som jag inte hade klarar det utan honom.

Nu till det jobbigaste, att kissa. Jag var väldigt kissig och skulle försöka resa mig, vilket var ett rent helvete. Sköterskan hjälpte mig och fick hjälpa mig ta av mina trosor. Satte mig ner och där fick jag sitta i 10 min. Kunde absolut inte kissa, var svårt att slappna av pga alla mediciner. Sköterskan sa till mig att gå och lägg dig igen och prova sen igen när medicinerna ger med sig. Pojkvännen hjälpte mig ner i sängen igen och jag fick in min frukost. Äntligen fick jag mitt kaffe. Min hals var så otroligt torr efter den slangen man får ner i halsen under operationen så tog en tugga på mackan men den fastnade i halsen... Så svalde med vatten och sen åt jag min yoggi istället. Mycket enklare.
Nu var jag verkligen kissig, så pojkvännen hjälpte mig upp ur sängen och jag satte mig på toaletten och äntligen kunde jag kissa! Tack för det.
Pojkvännen var jätte trött och jag också så han begav sig hemåt vid 2 tiden, vi har en hund så han behövde hem till honom också. Det blev så jobbigt för blev så ledsen när han gick, smärtan var så intensiv och visste att när han hade gått hade jag inte lika mkt hjälp med allt. Kändes dumt att ringa på klockan hela tiden för småsaker, men det fick ju lösa sig. Jag lyckades sova till kl 3 sen hade jag fruktansvärt ont i ryggen, nästan mer ont i ryggen än brösten. Ringde på klockan och en jätte gullig sköterska kom in och satte mig upp och masserade ryggen lite. Kändes mycket bättre. Dom är verkligen helt underbara, dom försöker göra allt för att man ska må så bra som möjligt.
Det blev rätt så mkt tv-tittande under tiden jag väntade på att Peter skulle komma och säga hur operationen gick. Han kom inte förrän kl 8 på kvällen, han hade haft fullt upp hela dagen. Men han sa att allt hade gått jätte bra och brösten såg jätte fina ut, skönt och höra. Sen ringde jag på klockan för smärtstillande så den kunde verka innan jag skulle äta. Beställde in soppa för hade fortfarande ont i halsen. Det var super gott. Sen gick timmarna rätt så fort, kollade lite på idol osv.
Tidningar och sånt orkade jag inte kolla i. Jag lyssnade lite på musik för att fördriva tiden, ringde mina föräldrar via headsetet, svårt och hålla upp mobilen annars.
Kl 11 försökte jag lägga mig till rätta och skulle sova men det gick verkligen inte. Ringde på klockan, hade jätte ont i brösten, sköterskan kom in och kollade till brösten, tortyren satt lite fel så hon ändrade den och det kändes mycket bättre. Fick en lugnande tablett men vaknade upp hela tiden. Kändes hopplöst. Tog fram min dator och kollade på lite tv serier till kl 3 på natten. Sedan sov jag till kl 6 på morgonen och ringde på klockan för smärtstillande och frukost. Kunde resa mig själv utan problem fast såklart inte smärtfritt. Fick i mig en macka och lite yoghurt. Kort därefter kom sambon igen, blev så glad att han äntligen var här. Det var minst 2,5 år sen vi sov var för sig. Han sov ungefär lika dåligt som mig.
Peter kom lite i 8 och frågade hur natten varit, han tog fram mig till spegeln, tog av bhn, satte ny tejp och ritade två nya sträck där bygeln skulle sitta. Nu fick jag se dom, Gud vad stora dom var! Men fina, inga blåmärken eller bristningar än. Men den kändes väldigt obehagligt att ta av bhn, kändes som dom skulle trilla av. Tortyrbhn satt sjukt tight så dom knäppte istället på det yttersta och släppte lite på bröstbandet. Det gjorde mer ont nu när dom varit där och pillat. Jag fick mitt sjukintyg och Peter sa att det var bara att ringa, smsa eller mejla om det är något jag undrar efter. Fick med mig alla tabletter så det var super bra, man hade ju aldrig orkat hämta ut det.
Usch och fy, ta sig in i bilen var hemskt. Och vägen hem var ännu värre, alla gupp och ojämn väg vad ohanterbart. Tog ca 40 min hem så det var rätt så drygt. Men kom hem till slut och sambon fixade till i soffan så jag kunde ha stöd mot ryggen med alla kuddarna. Tog tabletter och somnade.

Är så glad att jag gjorde min bröstoperation på citadellkliniken. Hade inte velat göra den någon annanstans. Dom är verkligen helt underbara och Peter är ju bara bäst. Är så nöjd än så länge.