Bröstförstoring maj 2018 - Citadellkliniken - Landskrona Peter Cosmo - Vårlökar

Dags för min operationsberättelse!

Operationen var torsdagen 24/5. Jag jobbade måndag till onsdag precis som vanligt och varje dag efter jobbet städade jag och tvättade i flera timmar. Sanerade typ hela huset och tvättade typ allt eftersom jag var rädd för infektioner.

Kvällen innan operationen tog jag min första antibiotikatablett, åt en omelett vid niotiden, duschade (ingen special-tvål) och tvättade håret. Fastan skulle börja kl 00:00.
Packade även väskan med mobilladdare, zip-jacka, nötter, antibiotika, proteinbars, 2 par trosor, tandborste, tandkräm, ifyllda hälsopapper, desinfektionsservetter, ansiktskräm, läppbalsam, powerbank, strumpor och hörlurar. Tänkte först packa allt i min snygga handväska, men eftersom den är rätt tung ändrade jag mig i sista sekund och packade allt i en påse istället - vilket jag var tacksam för dagen efter.

Kl 05:00 ringde larmet och jag gick upp och drack ett glas vatten tillsammans med antibiotikan. Duschade, satte upp håret och gick till tågstationen. Jag hade valt att ta ett tåg som kom fram till Landskrona kl 9 trots att jag inte skulle vara på kliniken förrän kl 11. Ville ha lite marginal i fall tåget skulle strula. Men tåget var i tid och kl 9 var jag framme i Landskrona. Fick en härlig morgonpromenad till kliniken. Vädret var underbart och när jag kommit fram till kliniken gick jag ytterligare en stund i parken (?) vid kliniken. Otroligt vackert ställe!

Strax efter kl 10 går jag in och anmäler mig i receptionen. Får sen sitta i väntrummet där jag sitter och läser en massa forumtrådar på POF. Får vänta tills strax efter kl 11 då en sköterska (Åsa?) kommer och hämtar mig och ber mig att följa med en våning upp där hon visar mig till mitt rum (Nr 10). Ett litet rum med ställbar säng, rullbord, toalett med dusch, tv, stol och en fantastisk utsikt. Vi går igenom papperna som jag fyllt i. Jag pratar även med henne om att jag har lätt för att bli illamående, lätt för att blöda och att jag druckit BCAA och proteinpulver fram till dagen innan operation (Det slog mig i väntrummet att detta kanske klassades som kosttillskott som man skulle sluta med 2 veckor innan). Men hon sa att det inte var några problem så länge jag inte tagit något samma dag.

Sköterskan visar mig duschen och instruerar mig om att duscha kroppen från halsen och ner i hibiscruben som fanns i duschen och sen ta på mig rena trosor, morgonrock, strumpor och tofflor. Efter duschen packar jag upp allt, kopplar in mig på WIFI:t och sätter mig och läser menyn. Jag är ständigt sugen på mat så jag satt där och dreglade över all mat när sköterskan åter kommer in med en tablett-cocktail och sätter in dropp på mig. Jag lägger mig i sängen och slår på tv:n. Ironiskt nog så hamnar jag på svenska Hollywood-fruar och ett avsnitt när Åsa W ska plastikoperera sig. Hon och jag tog vår tablett-cocktail samtidigt. Hon blev dock betydligt flummigare än vad jag blev. Jag märkte ingen effekt alls av tabletterna.

Tiden går oväntat snabbt och kl 13:30 hämtar sköterskan mig och visar mig till Peters kontor. Han frågar hur jag mår, tar bilder på mig och ritar på mig. Tror inte jag är inne på hans kontor mer än 3-5 minuter. Därefter får jag gå vidare till operationssalen. Hinner se att det ligger 2 st på uppvak utanför operationssalen. I operationssalen blir jag lämnad tillsammans med narkosläkare och en sköterska. Jag får lägga mig på operationsbordet och vi pratar lite om vädret och varifrån jag kommer och så. Återigen tar jag upp mitt illamående och rädsla för att blöda mycket (bättre en gång för mycket än för lite tänker jag...haha). Narkosläkaren lugnar mig och säger att allt kommer att gå bra. Jag kände mig väldigt trygg med honom. Han säger hela tiden vad han gör och berättar att "nu får du lite champange". Efter det känner jag mycket riktigt att jag blir lite bubblig och lite lagom berusad. Utöver detta känner jag ingen skillnad. Tillslut säger han att det är dags att sova nu och så börjar han blåsa lite med en slang på mig (dvs ingen mask som jag väntat mig). Jag vet att det sista jag tänkte var "jag känner ju inte mig ens lite trött. Detta kommer ju aldrig att få mig att somna"....

Efter vad som känns som en sekund vaknar jag till lite och ser att jag ligger på uppvaket. Jag ser en massa sköterskor springa runt, men orkar inte ha ögonen öppna så stänger dem igen och ligger och lyssnar mest. Men jag tuppar av från och till hela tiden. Jag hör hur sköterskorna säger mitt namn ibland men jag orkar inte svara dem eller öppna ögonen. Är så dåsig. Orkar bara ligga. Känner ingen smärta alls. Jag tänkte inte ens på att kolla mina bröst. Jag känner mig fortfarande lika dåsig när jag känner att min säng blir bortrullad. In i en hiss. I hissen vaknar jag till lite mer och kan öppna ögonen och sköterskan informerar mig om att vi är på väg till mitt rum. När jag kommer in i mitt rum tror jag att jag slocknar igen, men är inte riktigt säker. Kl 15:30 är jag tillräckligt vaken i alla fall för att få iväg ett mess till min pojkvän och titta ner på mina bröst. Ser inte så mycket - men känner mig ändå lugnad av att det ser ut att vara ungefär den storleken jag tänkt mig. Mellan 15:30 och 18:00 slocknar jag från och till. Jag beställer in 2 Coca Cola och 1 mineralvatten under denna tiden för att få i mig socker och vätska. Jag var så torr i munnen! Men jag är inte hungrig. Bara otroligt trött och utmattad. Orkar knappt sträcka mig efter Colan. Tillslut säger sköterskan till mig att jag måste få i mig lite mat och jag beställer in 2 mackor (som var riktigt jobbiga att få ner). Samtidigt som mackorna kommer in får jag även hjälp att gå till toaletten. Denna promenaden till toaletten och mackorna gjorde verkligen underverk! Efter detta piggnade jag till rejält och Peter kommer och hälsar på runt 18:30 och berättar att allt har gått bra, rättade till BH:n, sa åt mig att ta det lugnt och utnyttja personalen. Han informerade om att jag kommer att få klara mig utan Celebra (smärtlindrande) pga min sjukdom och att jag skulle se om jag klarade mig utan annars skulle jag kalla på personal så skulle jag få muskelavslappnande istället.

Enda smärtan jag har denna dagen är att jag tycker det gör ont mellan brösten. På bröstbenet eller vad man ska säg. Lite som ett tryck, men inte som att det sitter en elefant där som jag har sett att andra upplevt det som. Gör inte jätteont dock. Runt 2 på en skala upp till 10.

En stund efter Peter har gått kallar jag på personal för mitt andra toalettbesök. Efter detta toalettbesöket slipper jag droppet i armen och klarar sen av att ta mig till toa själv.
Beställer under kvällen in ännu mer Cola, vatten och en lasagne. Vid 22 får jag mina kvällstabletter och personalen säger åt mig att försöka sova och att jag skulle säga till om jag inte kunde sova så skulle jag få något för att somna. Jag somnar en halvtimme senare. Dock så kommer personalen och kollar till mig hela tiden och varje gång de öppnar dörren så blir det så ljust i rummet så jag vaknar...Och "svensk" som man är så säger man ju inte "jag sover, men du väckte mig" när de undrar om man somnat än, haha...

Dagen efter vaknar jag av mig själv kl halv 6. Kl 6 kommer sköterskan in med frukost som jag beställt kvällen innan (Kalkonmackor, proviva, äppeljuice, mineralvatten). Äter, går på toa, borstar tänderna och börjar packa ihop lite. Får även på mig byxorna själv. Jag känner också att smärtan jag kände i bröstbenet igår har spridit sig från bröstbenet hela vägen under brösten ut till armhålorna. Men jag har fortfarande inte ondare än 2 av 10.

Min pojkvän kommer till kliniken kl 8 för att hämta mig. Men han får vänta i bilen tills jag träffat Peter och blir utskriven.
Peter kommer runt kvart över 8 och rättar till BH:n igen och ritar sträck på tejpen under brösten och visar hur BH:n och bröstband ska sitta. Han ger mig återigen förmaningen om att ta det lugnt i en vecka och inte sträcka mig så att armbågarna hamnar ovanför axlarna, men att det går bra att tvätta håret och duscha när jag kom hem. Dessutom skulle jag försöka röra mig så gott jag kunde. När han tar av BH:n ser vi också varför jag känt att jag haft ont i bröstbenet och under brösten. Halva brösten är blåa av blåmärken. Peter säger att det är helt normalt och kommer att försvinna. När jag ser detta känner jag också att smärtan jag känt känns ju precis som ett blåmärke...bara att jag inte alls har kopplat detta förrän nu.

Efter Peter har gått tar sköterskan bort nålen i armen, hjälper mig på med zip-tröjan (skippade min vanliga tröja) och eftersom jag tycker att min väska känns lite tung hjälper hon mig med den ut. Där väntar min pojkvän som tar över. Jag tackar sköterskan för allt och säger hejdå.

Jag och min pojkvän tar en 20 minuters promenad innan vi sätter oss i bilen hem. Bilresan går bra och jag har inte känt mig illamående någon gång efter operationen.
Omhändertagandet på Citadellkliniken har varit fantastiskt. Allt är så genomtänkt och effektivt och det känns som att man är på ett spa. Trots att man var där ett tag så kände jag att tiden gick snabbt och jag behövde aldrig någon mer underhållning än mobilen. Personalen kom så fort man kallade på dem. Jag behövde inte ha mer ont än nödvändigt. Alla var trevliga och förstående. Som jag förstår det så gör Peter ca 5 operationer samma dag så honom träffar man ju inte så mycket under vistelsen men jag är ändå tacksam för att man fick träffa honom både innan operationen samt på kvällen och morgonen efter. Dock gäller det att man är förberedd om man har några frågor eftersom det går så snabbt :)
Skickade mail till Peter innan operationen. Första mailet fick jag inte svar på och efter 1,5 veckor skickade jag en påminnelse och fick då svar dagen efter.

Veckan efter operationen var jag hemma och träffade ingen förutom min pojkvän som hjälpte mig med mat, dusch och tvätt. Låg i sängen, satt vid datorn och gick kortare promenader. Lät BH och bröstband sitta på hela tiden förutom vid dusch och när jag tog lite bilder för att se utvecklingen. Bröstbandet nålade jag fast i BH:n för att det skulle hålla sig så långt ner som möjligt i ryggen och efter 3-4 dagar spände jag det lite mer än Peter sagt. Jag tyckte det var skönt att ha det lite spänt för det kändes som det höll svullnaden nere.
Dag 4 - 7 jobbade jag 50% hemifrån och var sjukskriven 50%, vilket inte var några problem. Dag 8 var jag tillbaka på jobbet. Det gick bra även om man var lite långsammare i rörelserna än innan.
Min pojkvän duschade mig dag 3. Använde servetter för att fräscha till mig mellan duscharna. Dag 6 kunde jag duscha själv, men min pojkvän fick hjälpa mig med hårtvätt dag 6 och även dag 10. Idag är det dag 13 och jag känner att jag kommer klara av att tvätta håret nu med.
Brösten var väldigt svullna dag 1 till 5. Sen kändes det som att svullnaden försvann över en natt. Jag har tappat känsel i brösten lite från och till på olika ställen, men känns som att jag har full känsel nu dag 13. Brösten har också mjuknat väldigt mycket under senaste veckan.
Min pojkvän fick tvätta lakan och handdukar varannan dag eftersom jag var så rädd för infektioner.
Sov som ett V första veckan med 45 graders lutning i ryggen och 20 graders lutning med benen (ställbar säng), vilket jag inbillar mig har hjälpt mot svullnaden. Efter 9 dagar började jag sänka lutningen och i natt har jag sovit plant på rygg för första gången sen operationen och kände att brösten var lite mer ömma i morse än vanligt.
Jag har aldrig haft ont mer än blåmärkena som jag förövrigt fortfarande har kvar. De har gulnat nu (dag 13), men jag har också fått nya på vänsterbröstet som jag hoppas ska försvinna.
Jag har var extremt försiktig första veckan och använde inte bröstmusklerna alls och höll armbågarna mot kroppen nästan hela tiden eftersom jag var så rädd för att dra upp såren. Efter återbesöket dag 7 så fick jag lov att börja stretcha bröstmusklerna och kände då att jag kanske varit lite "för" försiktig då jag har haft svårt att sträcka ut armar och bröstmusklerna tillräckligt för att få armarna ovanför huvudet. Det tog 6 dagar med mycket stretchning för att få armarna ovanför huvudet igen och känner fortfarande att det drar mycket i musklerna när jag sträcker armarna ovanför huvudet.

Vid återbesöket tyckte Peter att allt såg bra ut och att jag hade valt en bra storlek. Brösten hade redan fått skidbacke och ramlat på plats. Så han sa att jag inte behövde ha bröstbandet utanför hemmet om det ställde till med besvär! Så otroligt skönt! BH:n skulle jag dock ha i 4 veckor.

Idag känner jag mig tillräckligt återställd för att gå tillbaka till vardagen. Dock har mitt vänstra ärr läkt lite konstigt, det är precis som att en sena har fastnat i ärret så det är som en sträng mellan bröstmuskeln och ärret. Förhoppningsvis fixar det till sig, om inte annat så är det bara jag som ser och märker det.
Dessutom känner jag muskelpåverkan i högra bröstet. Så fort jag använder bröstmuskeln så drar det i underkant av implantatet. Känns obehagligt och gör lite ont. Det syns inte speciellt mycket. Både vänstern och högern ser likadana ut när jag spänner bröstmuskeln, men det känns inte obehagligt eller gör ont i vänstern. Jag hoppas verkligen att det försvinner med tiden eller att man vänjer sig.

Utseendemässigt är jag än så länge väldigt nöjd och hoppas på att de håller sig så som de ser ut nu :)
La in Motiva Ergonomics 245 cc (mini profil) bakom muskeln. 11,5 cm bröstbredd. 50cc i egen vävnad enligt Peter.
Hade BH-storlek 70AA/70A innan operation (men använde 75A som inte passade). Efter operation tror jag det kommer att landa på 70C baserat på de mätningar jag gjort hemma. Men vet inte om de fortfarande är svullnad.