Mini_me1 jag förstår precis. Det var ett envist stirrande de första veckorna. Därför bestämde jag mig för att ta en bild per dag och sen inte titta så mycket. Jag gör samma nu med ärren. Skulle vilja checka vänster bröst då det har haft jobbigare med ärren, men tänker att jag tejpar ett par månader till så de får tillfälle att ljusna mer.
Det fett jag förlorat sitter i klyftan tror jag. Där var det liksom bulligare och nu ser man bröstlinjen tydligare. Jag hoppas att de stannar så här och att det gör det för dig med. Min förändring var kännbar/synbar upp till 10 dagar. Sen planade det ut.
De är fortfarande mjuka utan tillstymmelse till förhårdnader, men jag har ett litet blåmärke kvar vid en blodådra.

Varför jag tvekar?
För att jag sedan jag fick mina små bröst för 30 år sedan har ansträngt mig och jobbat för att tycka om dem och acceptera att det är såhär jag ser ut. Jag är liten och tunn och mina bröst passar väl bra på min kropp men efter totalt fyra års amning är de ännu lite mindre och även lite tomma. Jag har alltid haft svårt att känna mig kvinnlig, jag har så lite former. Jag blir ofta ledsen över att det ser ynkligt och platt ut framtill, ofta avundsjuk.
Men eftersom jag inte vill ha implantat och fram till i somras inte visste om fettransplantation så har ju enda alternativet varit att acceptera dem. Jag har lagt mycket kraft och engagemang på att våga låta bli att dölja eller puffa upp brösten, att gå utan bh och i kläder där det verkligen syns hur små de är. Jag fyller numer inte en a-kupa. Jag är väldigt starkt identifierad med att vara småbröstad. Känner mig som en småbröstsaktivist typ.?
Samtidigt är det ofta sorgligt. Många kläder är jag ful i. Många kläder vill jag bara ha med vadderad bh. I bikini känner jag mig väldigt utsatt.
Ja, det här alternativet med en plastikoperation är både så himla långt från mig (kände mig som ett träsktroll när jag promenerade in på Nordiska för konsultation) och en sådan lockelse: att bara få släppa taget och pusta ut, sluta anstränga mig, bara få vara som en vanlig kvinna och ha bröst. Det skulle vara så underbart.
Men det tar ändå emot. Min omgivning består av lurviga gamla hippies och naturliga kvinnor utan bh med håriga armhålor...en plastikoperation finns inte på kartan här. Jag kan liksom inte stå för det. Vill inte berätta det för NÅGON. Bara min man. Och en väninna pratade jag just med.
Och lite så att jag känner att jag ger upp, kastar bort allt jobb jag lagt ner, går med på ett kvinnoideal som jag på naturlig väg inte passar in i, om jag väljer att operera om min kropp för att passa in i ett ideal.
Svårt.
Även praktiskt som att det är dyrt och det är jobbigt med återhämtningen och det kan bli fel (för stort, för litet, fult, jag kanske kommer på att jag ändå trivs bäst med mina pyttebröst, komplikationer...).
Men just nu lutar jag åt att bara följa min lust och göra det.

Mini_me1
Det kanske är en bra idé att göra som Lillajagigen och fota varje dag så SER du om de verkligen har minskat eller om du bara känner så för att du mer och mer vänjer dig vid deras storlek eller hoppas så mkt att de INTE ska minska.

Åh vad ledsen jag blir. Skrev en lång kommentar och då menar jag lång som sen inte kunde postas. Så irriterande så jag smäller av.

Men bad iaf om ursäkt ifall du tog illa vid dig raja. Menar inte att snoka men blev nyfiken varför du tvekar.

Jag förstår hur du menar. Undrar själv hur mina vänner samt familj som inte vet om det kommer reagera. Implantat har nog inte samma inverkan som just detta ingreppet. Alltså om jag säger att jag fettsugit mig för att få större bröst så kommer det bli stora reaktioner från mina vänner tror jag. Att lilla jag som är så liten och petite har fettsugit mig. Dom kommer inte ens höra att jag gjort det för att brösten skulle bli stora. Och därför vet jag inte om jag ens vill berätta det. Men kommer det märkas så mycket? Kanske. Kanske inte. Men jag vill ju ha dom 250-300 cc stora. Så kanske får göra två gånger som det ser ut. Jag vet att implantat är mer godkänt i min situation och då måste man förklara varför man inte vill ha implantat. Det har aldrig känts rätt för just mig och en bekant till mig blev sjuk av sina så hade heller aldrig vågat. Dessutom är jag rädd för att det inte ska bli naturligt och dessutom så måste dom ju ut eller bytas ut i framtiden. Så får fundera lite på hur man ska bemöta eventuella frågor om varför brösten plötsligt är större eller fylligare. Bor i ett relativt litet samhälle så det hade blivit en snackis om det börjar pratas runt om det. Är inget fän av att bli pratad om så.

Men raja, då vet du inte om du ska göra det eller inte då helt enkelt?

Smulan88
Jag tog absolut inte illa vid mig! Vill gärna berätta hur jag känner. Blev lite långt och ingående kanske...?
Jag känner precis som du om implantat.
Om jag ska berätta för fler så tänker jag nog inte nämna ordet ”fettsugning” av samma orsak som du nämner: att det kommer bli värsta ojandet ”HERREGUD DU SOM ÄR SÅ SMAAAAL!”. Jag tänker i så fall säga ”jag har flyttat fett till brösten” eller så. Så blir brösten i fokus och inte tagställena.
Men jag är helt inne på att ljuga ifall nån skulle se förändringen och fråga. Säga att jag gått upp i vikt, att det är förklimakteriet eller så. Den lilla förstoring jag vill göra kommer ju också att gå lätt att dölja om jag väljer rätt kläder. Tills jag är redo.

Nä jag har inte bestämt mig...eller jag vill gärna men måste tänka lite till. Och prata lite mer med min man.

Raja: Jeg hadde jo egentlig tenkt på implantat. Jeg følte at jeg aldri kom til å bli fornøyd med hvordan jeg ser ut nå, det har alltid plaget meg å være helt flat. Til og med når jeg trener/løper har jeg innlegg i sports bh, jeg vil ikke at noen skal se hvor flat jeg er. Men jeg hadde en veldig dårlig magefølelse rundt det, som deg er det helt uakseptert å gjøre noe med kroppen sin i min omgangskrets. Og jeg tenkte på hvor falskt og lite fint det ville bli på meg. Jeg har jo også en datter og har tenkt masse på henne. Når kirurgen viste meg bilder fra en pasient som hadde transplantert fett var det jo som et lys gikk opp for meg. Hadde aldri hørt om dette før. Men det var kun en liten forskjell- akkurat som jeg ønsket, og helt naturlig. Og brystet så ut som tidligere, bare litt forstørret ikke fake look. Kirurgen mente at en kombinasjon av et lite implantat og fett ville bli best på meg. Men det ønsker jeg ikke selv. Kun helt naturlig og ingen vil noen gang kunne merke noe, jeg er vel mer redd for om det kommer til å bli for lite og at pengene er bortkastet. Så jeg tror man bare må kjenne på magefølelsen. Jeg skal jo operere i morgen, men er helt sikker på at dette er rett for meg ?
Dere som har gjort inngrepet hvordan er det å komme hjem til barn etter inngrepet? Jeg skal hjem etter operasjonen, vi sier at mamma er syk og mannen min tar barna hele helgen. Så har jeg fri fra jobb hele neste uke.
Lillajagigen jeg får ikke sett bilder ?

Raja! Kunde lika bra varit jag som skrivit inlägget! Könner precis som du.
Men av någon anledning har jag hittat denna metod och inser att det kanske skulle få mig att inte må dåligt längre av dessa tomma urammade bröst. Som är små o ändå hänger.
Men jag vill absolut heller INTE att någin annan än mannen får veta. Tänker att det kommer troligtvis inte bli så stor skillnad heller så ingen reagerar väl..iså fall kan man säga finns bra bhar nu....

Venice!
Jag är också mest rädd att man kanskr betalar så mycket i onödan..
Men har ni hört någon här som blivit besviken o ångrat body jet i efterhand?
Jag vill göra mitt snart så det är gjort men jsg har ju ej tillgång till bilder så jag vet ju ej hur det blir...tråkigt !!

Venize!
Önskar jag hade din plats idag och få det gjort!!
Snälla berätta allt sen :)