Ja men jag såg på den bilden från nordiska kliniken på Instagram att detta ingreppet kostar från 39 tusen. Patrik sa att Mattias är dyrare. Så det beror väl också vem man går till.

Har ej instagram så kan ej se tyvärr.
Men visst finns bara denna metod, body jet fettförstoring,?
Ingen annan med annat namn? Magnus var ju förvirrande när ha sa att de brukar används annan metod. Jag hörde aldrig namnet på den fast fråga flera ggr.

Nu kom jag på att Magnus sa 65 000:- och sedan ca 35 000:- för påfyllning. Men jag har verkligen inga planer på påfyllning. Gör detta bara en gång om det nu blir av.

Smulan88
Jag kan inte nåt om träning och sånt men tycker det låter klokt som de andra säger att operera nu, inte gå ner i vikt först. Du har ju inte mkt fett. Och det fett du vill ska försvinna kommer han kanske att suga ut så att det bara är att styrketräna OCH äta ordentligt sedan för att komma dit du vill.

Raja wrote:

Varför jag tvekar?
För att jag sedan jag fick mina små bröst för 30 år sedan har ansträngt mig och jobbat för att tycka om dem och acceptera att det är såhär jag ser ut. Jag är liten och tunn och mina bröst passar väl bra på min kropp men efter totalt fyra års amning är de ännu lite mindre och även lite tomma. Jag har alltid haft svårt att känna mig kvinnlig, jag har så lite former. Jag blir ofta ledsen över att det ser ynkligt och platt ut framtill, ofta avundsjuk.
Men eftersom jag inte vill ha implantat och fram till i somras inte visste om fettransplantation så har ju enda alternativet varit att acceptera dem. Jag har lagt mycket kraft och engagemang på att våga låta bli att dölja eller puffa upp brösten, att gå utan bh och i kläder där det verkligen syns hur små de är. Jag fyller numer inte en a-kupa. Jag är väldigt starkt identifierad med att vara småbröstad. Känner mig som en småbröstsaktivist typ.?
Samtidigt är det ofta sorgligt. Många kläder är jag ful i. Många kläder vill jag bara ha med vadderad bh. I bikini känner jag mig väldigt utsatt.
Ja, det här alternativet med en plastikoperation är både så himla långt från mig (kände mig som ett träsktroll när jag promenerade in på Nordiska för konsultation) och en sådan lockelse: att bara få släppa taget och pusta ut, sluta anstränga mig, bara få vara som en vanlig kvinna och ha bröst. Det skulle vara så underbart.
Men det tar ändå emot. Min omgivning består av lurviga gamla hippies och naturliga kvinnor utan bh med håriga armhålor...en plastikoperation finns inte på kartan här. Jag kan liksom inte stå för det. Vill inte berätta det för NÅGON. Bara min man. Och en väninna pratade jag just med.
Och lite så att jag känner att jag ger upp, kastar bort allt jobb jag lagt ner, går med på ett kvinnoideal som jag på naturlig väg inte passar in i, om jag väljer att operera om min kropp för att passa in i ett ideal.
Svårt.
Även praktiskt som att det är dyrt och det är jobbigt med återhämtningen och det kan bli fel (för stort, för litet, fult, jag kanske kommer på att jag ändå trivs bäst med mina pyttebröst, komplikationer...).
Men just nu lutar jag åt att bara följa min lust och göra det.

Känner så igen mig i ambivalensen! Hade op bokad 23/12, var inne på att byta från implantat till fettransplantation... Men allt har slutat med attjag avbokade allt.

Det stack så i pris. Kändes som en stor risk för mig, min inkomst är beroende av att jag kan utföra fysiskt arbete, min hälsa är beroende av att jag kan få träna och ha en aktiv livsstil...

Jag har arbetat så med att försöka acceptera den JAG är. Klär mig i det som passar min kropp och min stil. Tänker lite att om jag hade haft jättekorta ben så hade maxiklänningar kanske inte varit ett alternativ för mig.

Och å andra sidan är det ju så fint med en klyfta, kunna fylla ut en snygg bh eller urringning (på andra?).

I och med att det finns flera kvinnor som har små bröst, eller som får det av amning -då borde det ju egentligen vara väldigt kvinnlig att ha små bröst också :3

bumble_bee wrote:

Raja skrev:

Varför jag tvekar?
För att jag sedan jag fick mina små bröst för 30 år sedan har ansträngt mig och jobbat för att tycka om dem och acceptera att det är såhär jag ser ut. Jag är liten och tunn och mina bröst passar väl bra på min kropp men efter totalt fyra års amning är de ännu lite mindre och även lite tomma. Jag har alltid haft svårt att känna mig kvinnlig, jag har så lite former. Jag blir ofta ledsen över att det ser ynkligt och platt ut framtill, ofta avundsjuk.
Men eftersom jag inte vill ha implantat och fram till i somras inte visste om fettransplantation så har ju enda alternativet varit att acceptera dem. Jag har lagt mycket kraft och engagemang på att våga låta bli att dölja eller puffa upp brösten, att gå utan bh och i kläder där det verkligen syns hur små de är. Jag fyller numer inte en a-kupa. Jag är väldigt starkt identifierad med att vara småbröstad. Känner mig som en småbröstsaktivist typ.?
Samtidigt är det ofta sorgligt. Många kläder är jag ful i. Många kläder vill jag bara ha med vadderad bh. I bikini känner jag mig väldigt utsatt.
Ja, det här alternativet med en plastikoperation är både så himla långt från mig (kände mig som ett träsktroll när jag promenerade in på Nordiska för konsultation) och en sådan lockelse: att bara få släppa taget och pusta ut, sluta anstränga mig, bara få vara som en vanlig kvinna och ha bröst. Det skulle vara så underbart.
Men det tar ändå emot. Min omgivning består av lurviga gamla hippies och naturliga kvinnor utan bh med håriga armhålor...en plastikoperation finns inte på kartan här. Jag kan liksom inte stå för det. Vill inte berätta det för NÅGON. Bara min man. Och en väninna pratade jag just med.
Och lite så att jag känner att jag ger upp, kastar bort allt jobb jag lagt ner, går med på ett kvinnoideal som jag på naturlig väg inte passar in i, om jag väljer att operera om min kropp för att passa in i ett ideal.
Svårt.
Även praktiskt som att det är dyrt och det är jobbigt med återhämtningen och det kan bli fel (för stort, för litet, fult, jag kanske kommer på att jag ändå trivs bäst med mina pyttebröst, komplikationer...).
Men just nu lutar jag åt att bara följa min lust och göra det.

Känner så igen mig i ambivalensen! Hade op bokad 23/12, var inne på att byta från implantat till fettransplantation... Men allt har slutat med attjag avbokade allt.

Det stack så i pris. Kändes som en stor risk för mig, min inkomst är beroende av att jag kan utföra fysiskt arbete, min hälsa är beroende av att jag kan få träna och ha en aktiv livsstil...

Jag har arbetat så med att försöka acceptera den JAG är. Klär mig i det som passar min kropp och min stil. Tänker lite att om jag hade haft jättekorta ben så hade maxiklänningar kanske inte varit ett alternativ för mig.

Och å andra sidan är det ju så fint med en klyfta, kunna fylla ut en snygg bh eller urringning (på andra?).

I och med att det finns flera kvinnor som har små bröst, eller som får det av amning -då borde det ju egentligen vara väldigt kvinnlig att ha små bröst också :3

Jag håller verkligen med! Visst är det kvinnligt med små bröst. Jag ÄR inte mindre kvinna än de som är yppiga. Men jag längtar efter bröst! Just det där: tänk om jag också ska få ha bröst!

Knasen wrote:

Har ej instagram så kan ej se tyvärr.
Men visst finns bara denna metod, body jet fettförstoring,?
Ingen annan med annat namn? Magnus var ju förvirrande när ha sa att de brukar används annan metod. Jag hörde aldrig namnet på den fast fråga flera ggr.

Det finns en annan metod också. Tror det är laser. Vet att per nämnde det på AC. Att den är skonsamma för ”mig men även dig” men jag har läst så mycket om just body jet. att den är allra bäst vid transplantation med fett och att det är kortast återhämtning och skada på kroppen. Så jag frågade Patrik om vi kunde köra det och han sa ja. 45+45 kommer det kosta mig. Så 10.000 mindre än Magnus då.

Jag förstår vad ni menar med att bara acceptera och nöja sig med den kropp och de bröst man har men jag har så svårt för det. Gillar min kropp för övrigt men just brösten är så viktiga för mig för min kvinnlighet. Dom behöver inte vara bomber men just fylliga och inte så urammade känns prio för mig. Och att slippa göra om det om man hade gjort implantat känns så skönt och värt det. Dessutom kanske min kropp reagerar på silikonhöljet som för hundratusentals andra och det vill eller vågar jag inte riskera.

Förresten, om man tar kärlekshandtagen, blir det så det går typ inåt? Och om jag går upp sen, kommer man få värsta magen som syns och går ut och sen helt platt i ryggen? Kommer ju typ se gravid ut då eller? ?

Hej på er!

Jag gjorde en förstoring med eget fett men sen la jag även in implantat kort efter :)

Nu funderar jag på att fylla på överpolen något mer eget fett i samband med en fettsugning.

Men lite orolig för att det kan bli ojämnt, att tex mer stannar i ena bröstet? Ngt råd där? Är egentligen nöjd nu men vore kul med lite mer överpol bara:)

Villrådig , alla tankar tips är uppskattade!