#1
2011, May 16 - 09:26
Så j*vla nervös!
Nu sitter jag på tåget påväg in till Sthlm och Proforma för en konsultation hos Örjan. Tror aldrig jag har varit såhär nervös förut och jag har varken kunnat äta eller göra något annat.
Jag har aldrig visat mina bröst för någon innan då jag hela livet skämts så otroligt mycket för dem och nu ska jag helt plötsligt göra det. Gud vad jag har ont i magen nu, och dessutom känner ja*g sark ångest. Endast för jag är rädd att visa brösten :( Några tips på hur jag kan känna mig lugn"ae?
Annons
Annons
Annons
Det kommer att gå bra! Tänk på att han har nog sett alla sorts bröst
Kom ihåg att fråga om allt, man glömmer alltid bort saker när man är där
Lycka till!
Gjort bröstförstoring och bukplastik.
Tänk det som att du "bara är en i mängden" av alla bröst läkaren tittar på, för läkaren är det rutin. Jag förstår dig ändå, man känner sig utlämnad, men försök fokusera på VARFÖR du står där med bar överkropp: För att till slut få ett par skitsnygga bröst!!! Det kommer kännas mer naturligt när du väl är på kliniken och träffar Örjan, de är vana vid att man kan känna sig nervös och "obekväm". Det kommer att gå bra!!! Lycka Till!!!
Bröstförstoring den 27 april 2011, Reformedica i Örebro
Mentor CPG 332, Anatomiska 395cc, delvis bakom muskeln.
Ålder: 38
Barn: 2
Längd: 172
Vikt: 63
Mått under byst: 79
Mått över byst: 98
Vad kul att du tar tag i det som stör dig! Tänk på att Örjan träffar kvinnor och män som säkert är betydligt mer vanskapta än dig hela dagarna. Och du åker ju faktiskt dit för att förbättra något eller hur?
Jag tycker du är stark som tänker göra en förändring på något som uppenbarligen stör dig. Lycka till!
Träningstok som ivrigt väntar på dagens korresultat och så fort som möjligt vara på gymmet igen.
Har du tips? Vad kan man göra mer än att promenera och cykla "liggandes" de första veckorna. Cykla liggandes får jag göra först om tre veckor. Har enormt sto
Tack för pushen tjejer! Det behövs verkligen just nu. Jag försöker att inbilla mig att det inte är så farligt ändå, men så fort jag börjar tänka på annat kommer oron tillbaka. Känns så illa att jag vill dra mig ut men det kommer jag naturligtvis inte att göra.
Fast vad är det egentligen jag är rädd för? Finns ju ingen anledning till att vara rädd.
Nu har jag tid om 45 minuter! Sitter och fördriver tiden på tågstationen... ush och fy vad ont i magen jag har.
Starkt gjort av dig att göra det fast du är så nervös!
Tips, om du känner så någon annan gång så finns det en sak som jag har märkt fungerar;
Skådespela att du är någon som inte blir nervös över något.
Ålder: 24 år, Längd: 168cm, Vikt: 58kg
Vill ha: Symmetriska, lagom stora, vackra bröst!
INNAN. 70b
OP.DATUM. 31 Aug
410-440 CC MP Perthese
Klinik/Läkare: Citadellkliniken/Dr Peter Cosmo
Du måste berätta hur det gick sen efteråt :) nyfiken!!
Född: 1988
Längd / Vikt: 163 cm, 65 kg
Storlek innan op: 70B, 76 cm under brösten.
Storlek efter op: 70 F
-Operation, 24 Juli 2010, 375 cc, subfacia
Det gick så bra det kunde gå! Jag är SÅ GLAD nu. Kika på denna länk så kan ni läsa hela "konsultationsberättelsen" haha.
http://missboobie.blogg.se/2011/may/utkast-maj-16-2011.html#comment
Ååh vad bra!! :D Måste kännas så skönt när du trott du haft tubulära så länge!
Jätteglad för din skull!! :D Ska också träffa Örjan och känns så skönt att få läsa lite om honom också :)
ManekiNeko: Ja, det känns hur bra som helst
Jag är liksom glad i hela kroppen! Och inte nog med att jag inte hade tubulära bröst och inte behövde vårtgårdsförminskning så har jag inte heller stor risk att drabbas av DB! Visst KAN det hända sa han, men han trodde inte det.
Men visst skulle du opas idag egentligen från början?