Nu är Fråga Kirurgen-sektionen live! Välkommen med frågor!
Logga in
TyTy profilbild

TyTy

Kvinna ·

04 feb, 2019

Berätta eller ej på jobbet, hur gjorde ni?

Bröstförstoring

Hej! Har bokat bröstförstoring om två månader och i helgen rev jag av plåstret och berättade för min familj i vår gemensamma familjetråd på Messenger, så himla smidigt! MEN! Så var det hur man ska göra med kollegorna på jobbet... Det kommer knappast gå att dölja att jag plötsligt fått mer än dubbelt så stora bröst, så det kommer ju bli elefanten i rummet om jag inte säger något innan. Vi är dessutom i relativt liten arbetsplats så man är långt ifrån anonym här. Hur har ni andra gjort? Och hur tänker ni som inte opererats än? Jag funderar på att skicka ut ett mail i samband med att jag går på den semester jag tar ut i samband med operationen och säga något i stil med: "Nu går jag på semester i x dagar, och under den semestern kommer jag även att genomgå en bröstförstoring. För mig är detta inte på något sätt ett känsligt ämne så har ni frågor är det bara att fråga, trevlig helg och syns den x:e!"

102

Sortera efter

Apelsin

Kvinna ·

20 apr, 2019

Uselessfuck, Pepparkakan77! Berättar gör man om man vill annars så låter man bli. Berättar man så får man vara beredd på omgivningen och deras reaktion, berättar man inte så äger du vetskapen själv. Inget konstigt med det. Ni berättar väl inte allt för barn, kollegor, vänner, syskon, föräldrar!? Jag menar vad som händer hos tandläkare, hårfrissan, hur menstrationen var den här gången eller egentligen vad som helst. Du behöver inte berätta ett enda dugg!! Det kallas integritet och den bestämmer du själv! Finns inga fel, finns inga rätt. Skulle du ändra dig senare, tja det är inte svårare än att då har du bestämt dig för det. Om någon frågar, tja, jag har själv gjort så att innan operation så har jag gått på jobb med mer och mer fyllda BH:s, de har fått vänja sig. Värre för mig är när jag träffar vänner i min egna ålder....de är väldigt krävande på information och de är väldigt högljudda. Någon stackare underlät att svara och då bestämde sig de mer dominanta att deklarera för alla att eftersom vederbörande inte svarade så har hon opererat sig. Inte snällt! Jag har än så länge gått under radarn. När jag får frågan så hoppas jag att jag finner mig väl i det mentalt. Jag kanske svarar att det finns bra pushup-BH´s att köpa i välsorterade butiker," du borde besöka Victoria Secret själv lite oftare" (de har aldrig varit där), jag kanske säger "nämen, det är väl en lite för fräck fråga att ställa vad jag har under min BH. Skärpning!" (tantvarianten). Kanske slår in på spåret att "ah, njae, tack för komplimangen men det är nog egentligen bara förhållandena som gör utseendet, jag har tränat mycket mage och rumpa under våren så jag har plattat till mig där lite" (de har inget gymkort så de vet inte vad jag pratar om), kanske kör "köpte lite nya kläder, de sitter som en smäck, prova nelly", eller något ditåt. En variant jag brukar köra mot män är att vända frågan (jag jobbar med bara män) och säga typ "är det mitt förslag som jag lämnade på mötet förra veckan som du har kört igång och jobbat med nu?? Bra, då kan jag ta över det " och med boobs då om en tjej skulle fråga mig så skulle jag försöka vända tillbaks fråga, kanske "frågade du mig precis hur mina bröst ser ut? är det inte lite konstigt att ställa en sådan fråga, hade jag velat visa omvärlden hur mina bröst ser ut så hade jag gått utan BH och tröja men det går bort enligt de sociala koderna och det gör din fråga också. Lägg ner ditt intresse för mig på det området, det är inte besvarat". Tja, inte så lätt när det väl händer men det är bättre att ha tänkt ut något i alla fall! Har ni några förslag på hur man kan svara?/A
Gilla

Marina

Kvinna ·

20 apr, 2019

Apelsin - jag håller med om att man blir trött på folk som frågar och spekulerar på ett sätt som gör att om du inte obesvärat ljuger som en häst travar så känner de sig rättfärdigade när de drar de slutsatser de vill och basunerar ut dem! Det vore väl lite begripligare om man hela tiden framhävde bysten liksom.
Mig ringde dem från en tjejfest där de upenbarligen suttit och spekulerat i mina bröst över en flaska vin och ringde för att få klarhet! Och det var i en period när jag mådde som absolut sämst över mina komplikationer och verkligen inte behövde att andra funderade över och frågade om mina bröst.

Det vore ganska roligt att svara så man täppte till truten på dem, men tyvärr är de ju ofta i misunnsamma gäng som bara väntar på att få racka ner på nån för att själva känna sig lite bättre, och så står man ensam där med svarte petter sen ändå.
Om du får chansen så kanske du skulle passa på före din operation att å någon annans vägnar (eftersom de nu brukar ondgöra sig generallt över plastikoperationer, vad jag förstod?) säga nåt i stil med att Mycket kan man ju påverka med träning och det behöver man sällan stå till svars för, varken om man tränar sig till en äppelrumpa eller låter bli och behåller sin feta hängrumpa. Men brösten och diastasmagar kan man inte alltid påverka med annat än kirurgi och varför ska den som inte ens har ett val behöva stå ut med påhopp och att bli utpekad på olika sätt om hon ågärdar sina issues?

Isåfall borde man ju kunna hoppa på dem som inte tränar eller slarvar med kosten också, det är väl lika ojuste mot andra eftersom andra får betala för deras sjukvård när de havererar vid 70. 
 
Gilla

Apelsin

Kvinna ·

20 apr, 2019

Marina skrev:

Apelsin - jag håller med om att man blir trött på folk som frågar och spekulerar på ett sätt som gör att om du inte obesvärat ljuger som en häst travar så känner de sig rättfärdigade när de drar de slutsatser de vill och basunerar ut dem! Det vore väl lite begripligare om man hela tiden framhävde bysten liksom.
Mig ringde dem från en tjejfest där de upenbarligen suttit och spekulerat i mina bröst över en flaska vin och ringde för att få klarhet! Och det var i en period när jag mådde som absolut sämst över mina komplikationer och verkligen inte behövde att andra funderade över och frågade om mina bröst.

Det vore ganska roligt att svara så man täppte till truten på dem, men tyvärr är de ju ofta i misunnsamma gäng som bara väntar på att få racka ner på nån för att själva känna sig lite bättre, och så står man ensam där med svarte petter sen ändå.
Om du får chansen så kanske du skulle passa på före din operation att å någon annans vägnar (eftersom de nu brukar ondgöra sig generallt över plastikoperationer, vad jag förstod?) säga nåt i stil med att Mycket kan man ju påverka med träning och det behöver man sällan stå till svars för, varken om man tränar sig till en äppelrumpa eller låter bli och behåller sin feta hängrumpa. Men brösten och diastasmagar kan man inte alltid påverka med annat än kirurgi och varför ska den som inte ens har ett val behöva stå ut med påhopp och att bli utpekad på olika sätt om hon ågärdar sina issues?

Isåfall borde man ju kunna hoppa på dem som inte tränar eller slarvar med kosten också, det är väl lika ojuste mot andra eftersom andra får betala för deras sjukvård när de havererar vid 70. 
 

Där har du verkligen en poäng Marina! Åh, vad det irriterar mig att det skall bli ett samtalsämne att basunera ut så att alla hör det.Det ska jag verkligen fundera på om man kan snärta till det lite smidigt och obemärkt. Fyra i sällskapet har gått igenom magoperationer pga att de inte sett till att se över extrakilona då och då. Till mig säger de att jag har sådan "tur", med hög ämnesomsättning och "allt", "inget fastnar på dig". Jag har nog alltid trott att jag haft hög ämnesomsättning, mina muskler ligger dessutom ytligt och framträder tydligt men....nu i vuxen ålder och vid denna tiden när man vet så mycket mer så tycker jag själv att jag stämmer mycket mer in på den rastlösa, den som alltid var först ute på skolgården, sprang, hoppade, var hos mina hästar. Nu i vuxen ålder kan dessa vänner rabbla alla serier de sett i tonåren, jag har inte sett en enda! Tror det har mycket med det naturliga rörelseprogrammet också att göra, jag hoppar o springer runt fortfarande. Det är ju inte min läggning men ibland så skulle man vilja vara den som anföll först, liksom rubbade dem ur sin plan. De är minsann inte snälla. Som sagt så har jag lyckats gå under radarn (de får gärna fortsätta tro att jag har den perfekta kroppen) men det är andra än så länge som behövt stå där ledsna. De får aldrig mitt medhåll. Min åsikt är att saker och ting kan ske av andra skäl än vad som är uppenbart för både dig och mig. Not your business! Är jag berörd så lär jag få veta det. Jag skall verkligen fundera på det där med att vända på inställningen att det är mer synd om och man skall förstå de som ätit sig överviktiga och som jag nu ska lägga skattepengar på......grrrr…. Det borde verkligen vara mer skämskudde på det. Men...snälla nån...avhandla och lyfta åsikter om någon annans bröst och dessutom ringa upp....det är faktiskt inte riktigt friskt! Det måste ju bottna i någon form av avundsjuka, friska människor som ser till att ha det bra vill ju att andra ska må bra tillsammans med dem!! Herregud, jag önskar innerligt att de har en anledning till att vara avundsjuka på dig nu, att du fått ordning på det du önskar och mår bra inom dig! Viktigt! Kommer vi på något riktigt bra replik eller öppning av dialog så tycker jag att vi delar med oss av det! Jag har för stark integritet för att dela med mig till allmänheten så jag kommer att behålla informationen för mig själv och min dotter. Det är förresten hon som hejar på och peppade mig. Vi delar ett par hemligheter hon och jag. Haha, ja, det kan bli en utmaning att försöka få igång soffpotatisarna att tycka att magoperationer är lika negativt och kanske till och med värre än plastikoperationen. På lördag ska jag träffa dem på en stor fest, sanningen är faktiskt att jag alltid klär ner mig för att inte bli ett samtalsämne när de är så många samlade. Kanske skulle sätta på mig magtröjan denna gången istället hahaha/ Glad Påsk /A
Gilla

Marina

Kvinna ·

22 apr, 2019

Hehe, lycka till. Det här gänget passade tydligen rätt bra in min på tanke. De har ju själva valt att göra ett kirurgiskt ingrepp för att åtgärda något som de KUNDE ha åtgärdat med viljan, om den varit tillräcklig. FYRA personer på en arbetsplats har inte såna ämnesomsättningsfel att det inte spelar någon roll vad de äter eller gör utan de blir kraftigt överviktiga ändå... så vanligt är det inte, vad de än vill tro! Så de borde inte sätta sig till doms över någon annan.

Jag kom osökt att tänka på Ingemar Stenmarks replik när nån reporter tyckte han hade haft "tur" med det ena eller det andra:
-Vet du, det är konstigt - ju mer jag tränar, desto mer tur har jag...
Du kanske skulle låna den...
Gilla

Apelsin

Kvinna ·

22 apr, 2019

Marina skrev:

Hehe, lycka till. Det här gänget passade tydligen rätt bra in min på tanke. De har ju själva valt att göra ett kirurgiskt ingrepp för att åtgärda något som de KUNDE ha åtgärdat med viljan, om den varit tillräcklig. FYRA personer på en arbetsplats har inte såna ämnesomsättningsfel att det inte spelar någon roll vad de äter eller gör utan de blir kraftigt överviktiga ändå... så vanligt är det inte, vad de än vill tro! Så de borde inte sätta sig till doms över någon annan.

Jag kom osökt att tänka på Ingemar Stenmarks replik när nån reporter tyckte han hade haft "tur" med det ena eller det andra:
-Vet du, det är konstigt - ju mer jag tränar, desto mer tur har jag...
Du kanske skulle låna den...

Haha, den tar jag direkt! Ska gå på stor fest på lördag, så "ju mer jag tränar, desto mer tur har jag" kan komma till nytta där. Tänkte också slänga till med något i stil med att "ni kan prova att köpa BH´s från samma ställe som jag, det gör underverk, men säg inget till min nya dejt" :-)/A
Gilla

Mammav

Kvinna ·

25 apr, 2019

Hoppar in här och hoppas kunna få lite input på hur man löser det inför operation på jobbet. Någon som vet om man får sjukskriva dig för skönhets op? Jag vet verkligen inte hur jag ska göra.. Berättar man? För alla? För någon? Ljuger man? Tar man semester? Sjukskriver man sig? Jag jobbar mycket tätt med mina medarbetare på ett mindre företag som är väldigt familjärt. Där vi i i princip aldrig bara är lediga utan att berätta vad för kul man ska göra... Och när man är ledig påverkar det alla andra som måste täcka upp för den som är borta. Jag är rädd för reaktionerna som jag kommer få om jag berättar. Jag är den enda på jobbet som är född på 80-talet .De flesta tillhör 50 plus och är inte (vad jag tror iaf) så öppna för skönhets op i allmänhet. Vi är nästan uteslutande kvinnor. Känns som att berätta för sin mamma typ. Fast 15 gånger om ? tilläggas ska också att min mamma jobbar på samma företag, så hon kommer ju veta om det... Och det lär ju synas när man är tillbaka ? Hur har ni som opat er gjort på jobbet? Och hur länge bör man inte jobba efter op? En vecka? Mer? Tacksam för input!
Gilla

TyTy

Kvinna ·

25 apr, 2019

Din kirurg kan sjukskriva dig, ta upp det om hem inte gör det själv, det är ganska standard. Hur du vill göra är ju upp till dig, i den här tråden har många skrivit hur de gjort och tänkt. Jag berättade för alla på min lilla arbetsplats och blev positivt överraskad av hur stöttande alla varit faktiskt.
Gilla

Mammav

Kvinna ·

26 apr, 2019

Tack för svar TyTy. Vad skönt att alla var stöttande på din arbetsplats. Jag hoppas att det blir lika för mig. Har läst igenom tråden och det känns som de flesta kanske är mer förstående än man tror... Och om inte annat så får man väl sluta bry sig om vad alla andra ska tycka och fokusera på sig själv ?
Gilla

TyTy

Kvinna ·

26 apr, 2019

Ja, vi har nog redan slösat på tok för mycket av våra liv på att bry oss om vad andra tycker egentligen! =)
Gilla

Ekbröst

Kvinna ·

27 apr, 2019

Mammav, när planerar du att opereras? Har sett/läst att en del här på forumet har haft pösigare tröjor och även fyllt BH:n tiden innan operation för att storleksförändringen inte ska vara så drastisk. Tror dock att många är mer förstående än vad man tror, de kanske bara inte vet så mycket om bröstförstoring så det är främmande för dem. Och främmande saker kan vara läskigt för vissa. Stå på dig! Du är inte ensam om detta. Kram
Gilla

Apelsin

Kvinna ·

28 apr, 2019

TyTy skrev:

Ja, vi har nog redan slösat på tok för mycket av våra liv på att bry oss om vad andra tycker egentligen! =)

Helt sant TyTy! Ta fram förtroendet för dig själv att kunna fatta egna beslut utan att påverkas av om omgivningen inte "godkänner" beslutet. Det är däremot väldigt klokt att göra sina undersökningar/stämma av innan man verkligen tar sitt beslut. /A
Gilla

Mammav

Kvinna ·

03 maj, 2019

Tack för peppen allihop ? Jag har ingen bokad op än Ekbröst. Planerar att boka in konsultation i nära framtid. Lite pengar kvar att jobba ihop innan op är aktuellt bara. Jag är bara sån som person att jag funderar på mycket innan op. Vill inte berätta för alla, men svårt att undvika på en liten arbetsplats.
Gilla

Rtx

Kvinna ·

03 maj, 2019

Just detta har jag funderat på en hel del. Jag har inga planer på att berätta, vet att det redan nu råder en negativ syn på bröstoperationer. Jag klär mig oftast i vida blusar och jag tänkte likt flera andra här fylla ut en del extra innan. Tidsmässigt kommer jag kunna motivera att de blev större pga graviditet. Funderar även på att inte berätta för familj.
Gilla

Spicytuna

Kvinna ·

03 maj, 2019

Tycker ni är modiga som berättar och avdramatiserar detta. Själv har jag precis bokat en operation och går också i dessa tankar just nu. Min plan hittills är att inte berätta något på jobbet och ta ledigt en vecka efter operationen. Jag ser också till att ha löst sittande kläder både innan och efter. Kommer gå från platt C/D, och brukar ha vadderad bh, till ca E så det blir skillnad men inte jättemycket när jag har kläder på mig. Mer nervös för vad kompisar, bekanta och föräldrar ska säga. Inte för att jag skäms, men vet att vissa kommer ha fördomar och dra egna slutsatser om varför man gör det. Egentligen känner jag inte för att berätta för någon mer ön min kille. En omöjlighet kanske eller någon som lyckats? :)
Gilla

Anonym användare

03 maj, 2019

Efter många om och men har jag bestämt mig för att berätta för i princip alla i min närmaste omgivning, och sedan svara ärligt om någon skulle fråga. För mig personligen är det viktigt att jag kan stå öppet och offentligt med beslutet om jag ska kunna rättfärdiga att gå igenom med detta. Vill dock tillägga att jag förstår och respekterar helt att man inte vill göra det! Jag försöker att ta tillfället i akt att som en väldigt osäker person våga berätta och stå för ett så pass kontroversiellt beslut.
Gilla

TyTy

Kvinna ·

03 maj, 2019

Good for you! Jag vandrar samma väg och hittills har det gått över förväntan och jag mår bra av att inte smussla med det. Alla måste göra det som känns rätt för dem.
Gilla

Sissa

Kvinna ·

03 maj, 2019

Jag förstår dina tankar, jag funderar också lite över detta. Men jag ska göra en bukplastik samtidigt så jag planerar att skylla allt på den, för det är av ngn anledning mer okej att operera buken än brösten?! Men vem vet, brösten kanske syns jättemkt så att jag blir avslöjad ändå?
Gilla

ramina92

Kvinna ·

05 maj, 2019

Sissa skrev:

Jag förstår dina tankar, jag funderar också lite över detta. Men jag ska göra en bukplastik samtidigt så jag planerar att skylla allt på den, för det är av ngn anledning mer okej att operera buken än brösten?! Men vem vet, brösten kanske syns jättemkt så att jag blir avslöjad ändå?

Ja det kan du ju göra! Vilka implantat ska du ha? Ja känns som att bukplastik är mer accepterat ,ganska orättvist egentligen men bukplastik kan ju kopplas till andra faktorer och inte endast som ett kosmetiskt ingrepp. :) även om bröstoperationer inte heller alltid är kosmetiskt..
Gilla

Syltan

Kvinna ·

07 maj, 2019

Jag berättade äntligen för min närmaste kollega idag, och hon reagerade tack och lov precis så som jag hade hoppats. Nu är planen att berätta för några nära kollegor till och få deras stöd, men sen får resten gå och undra. Jag gissar att det kommer att synas ganska tydligt på mig, så några kommer nog att prata lite om det och då tänker jag att mina anförtrodda får bekräfta eventuella spekulationer men avdramatisera det och ta mitt parti om det skulle uppstå negativt snack.
Gilla

Veritatis

Kvinna ·

07 maj, 2019

TyTy skrev:

Apelsin skrev:

Skulle inte drömma om att berätta på jobb! Har tagit semester, känns riktigt bra. Jag var inte platt innan, har haft implantat i många år men har nu så mycket fylligare byst. Nix, icke i livet jag skulle berätta de men det beror nog på hur man är, hur arbetsplatsen är, hur man "äger" frågan själv. Jag bjussar icke på detta i en "dömande" miljö. Då får de hellre undra. Jag menar....om jag skulle sätta tandställning (som också synts tydligt), vad har andra med det att göra? Vilket då ska leda till tanken, vad har andra att göra med mina bröst.
Det jag själv tycker är svårt är "framfusiga" och "krävande" väninnor (tror knappt män skulle göra så). Dessa som ställer frågan rakt ut "har du gjort en bröstförstoring". Hur är man kall där och ber dem hålla sig utanför mitt egna privata liv, vet inte om jag finner mig där...Någon som har tips?/A

Om kvinnan i fråga uppenbart gör det för att hon vill vara otrevlig så skulle jag bara säga att "Oj, det var en oförskämt/onödigt/ogenomtänkt/väldigt privat fråga att ställa till en kollega på jobbet." Sen får man välja om man vill avsluta med ett kort "Mer kaffe?" eller i ditt fall "ja, gjorde en för XX år sen". Mer än så behöver man knappast gå in på det och då blir de nog lite snopna.

Är de däremot trevliga, lite nyfikna och kanske rent av vill knyta an och visa att de är öppna för hela grejen genom att ta upp det så hade jag varit förtrolig tillbaka, om än sparsam med detaljerna. "Ja, gjorde det egentligen redan xxxx, men har gjort en liten revision nu, det var dags. Om det är något du funderat på så kan jag varmt rekommendera det/har du några funderingar för egen del så är det bara att fråga".

När jag får oförskämda frågor, brukar jag svara: "Om du förlåter mig för att jag inte svarar på den frågan, så förlåter jag dig för att du ställde den." Det brukar funka. :)
Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem