Berätta eller ej på jobbet, hur gjorde ni?

Håller med dig fullständigt! Klart man duger som man är men känner man själv att man vill göra ändringar för att man själv ska vara nöjd så är det helt upp till en själv. Min man älskar mig som jag är, han bryr sig inte om jag har mina pyttesmå bröst eller stora meloner. Men han förstår att jag alltid velat förstora dem, att jag vill att kroppen ska vara proportionerlig och att jag ska trivas i såväl kläder som utan. Vad folk runt i kring tycker och tänker är för mig orelevant. Däremot har jag berättat för min chef och vissa kollegor som jag är lite närmare då vi jobbar ihop nästan hela tiden och de kommer märka, de vet även om att jag ska vara borta 2veckor efter en operation nu. Resterande får märka det när jag är tillbaka. Så länge ingen kläcker ur sig dumheter så kommer jag inte vet mig. Tänker knappast trycka upp pattarna i folks nyllen utan bär uniform på jobbet så de lär inte synas på så sätt. I civilkläder lär de synas desto mer men då är jag ju privat och ska hem eller kommer direkt hemifrån. Äsch. Livet är för kort för att man inte ska trivas med sig själv. Jättebra för alla som är nöjda och glada och aldrig vill göra ändringar men för oss som vill av olika anledningar så ska det inte behöva involvera att vi måste förklara varför osv för att stilla andra människors nyfikenhet, undran osv. Lev livet och lev väl! Åker upp mot Sthlm nu, operation på nordiska imorgon kl 11. Ska bli såååå kul!! :) :) :)

Så bra skrivet!! ? Lycka till i morgon!

Tack snälla!! Är så förväntansfull nu. Känns overkligt tills dess att man är ombytt och ska gå in till salen... återkommer!

Har allt gått bra?

Det är inte skämmigt eller tabu... Barnen... ja, de är så härliga och ärliga... Jag behöver knappt säga till barnen om städningen längre... De plockar undan självmant, så jag inte ska behöva böja mig eller lyfta tungt??? De ser skillnad, några har konstaterat att "fröken" har nya fotbollar/ballonger till bröst? (jag hade väl handbollar innan då)... Vårdnadshavare konstaterar "40-års kris" och skrattar hjärtligt och med glimten i ögat. Kollegorna vill känna och klämma???

Jag skulle säga att det beror mkt på hur tydligt det är. Mina bröst är väldans mkt större än tidigare och jag var så orolig att barnen (6 o 8 år) skulle märka det och jag var noga med att ha lösa kläder och inte låta dem se mig naken eller ens avklädd men märkte rätt fort att de faktiskt har sånt helvetes tunnelseende! De har noterat NADA!! Jag kan gå naken och de reagerar överhuvudtaget inte haha

Jag berättade för mina bästa kompisar i min arbetsgrupp och för min chef. Jag ville ju helst att ALLA på hela bygget skulle veta för jag tycker att jag är så ball som vågar. Men som någon annan skrev... ingen bryr sig ändå ;)

Men ändå, heja dig!

Sen lade jag ut en story på instagram så alla ändå skulle se vad jag gjort :) Jag har ju så små implantat så ingen kommer ju se skillnad annars haha.

Loveyou2991; jo tack allt har gått hur bra som helst. Kämpar på nu med svullnaden och smärtan. Fått maxa doserna så hoppas att det värsta är över snart. Jag är as kass på hur man lägger till citat eller svarar på någons meddelande här, blir jämt fel när jag försöker klicka på citat och svara så ursäkta att det blir så rörigt. Jag la upp en bild på instastorys i måndags morse, på att min man åt frukost på hotellet och jag bara tittade på för jag skulle opereras och sedan en bild på mig i morgonrocken, tofflorna och hårnätet innan kirurgen hämtade mig för att rita osv Så nu vet de som jag ser som vänner och bekanta som får följa mig och se bilder att jag opererats men inte vad. När det är lite mer läkt så kommer säkert en selfie upp dock i kläder men det kommer ju synas att det är större onekligen.

Jättekul ju!

Va skönt! Även om smärtorna är stora kan ja tänka så känns de ändå värt de eller? :) Hoppas de gör mindre ont för dig snart!

Jo det är helt klart värt det! ?? Lite mindre ont nu men det varierar riktigt mycket under dagen.

Jag behövde inte berätta för chefen, hon gissade direkt vad jag skulle göra när jag bad om ledighet. "Ska du och din kille resa bort?" "Nää, jag ska göra en grej..." "JAHA, ska du göra tuttarna?" Hahahah. Hon är i övre medelåldern och är sådär typiskt medelålders-kvinna-fördomsfull men hon tog det bra ändå. Hon sa att hon inte förstår varför jag gör det eftersom jag redan är så snygg, men annars respekterar hon ju att det är mitt val. Hon är redan van vid att jag och en kollega ränner och gör fillers, fransförlängningar, ögonbrynstatuering och diverse så hon är nog lite avtrubbad haha ;D Men allra först berättade jag för en kollega som även blivit till en av mina bästa vänner för hon är så bra och klok och hon sa "okej, men har du läst om BII? Har sett videos på folk som blivit jättesjuka" jag sa "ja, jag har läst på mycket" och sen har hon bara varit stöttande och skämtat på ett avslappnat sätt. På mitt jobb är vi som en familj, vi är 12 anställda och väldigt tighta. Skämtar och skrattar mycket men kan även bli bråk XD Min andra (manliga) kollega som jag behövde berätta för pga ledigheten svarade "Jaha, då ställer vi dig i kassan så säljer vi bättre" haha XD Min kollega som också gör skönhetsbehandlingar/ingrepp kommer börja härja om att göra samma sak, resten kommer nog inte bry sig speciellt mycket, kanske tycka att det är lite spännande/vara nyfikna. Vi har dock två extrapersonal och ca 5 volontärer, två gamla gubbar kommer nog bli lyckliga och gläfsa extra mycket när dom är nära, en gammal tant kommer nog lägga nån nedlåtande kommentar. Väntar mig lite blandade reaktioner så att säga. Bestämde igår att jag 100% kommer göra det (efter konsultation) och OP är om 23 dagar så kommer vänta lite, kanske säga det nån vecka/några dagar innan bara. Vill inte att det ska bli nån fokus på det lång tid innan, räcker med uppmärksamheten det blir efteråt känner jag...

Jag är en av cheferna på mitt jobb och känner mig inte helt bekväm att dela med mig av vad jag ska göra... Har lite i förbifarten nämnt för mina chefskollegor att jag kommer vara "borta" tre veckor i januari, pga skidresa och "lite annat". Lite som några skriver, vem kollar egentligen på ens bröststorlek? Vissa dagar går jag i sportbehå (helt platt) och andra i push up, ingen har såklart kommenterat det. Men har börjat redan nu, lägligt med vintern i antågande, använda en väst ovanpå min vanliga piké, för att dra bort fokus från bröstens vara eller icke vara, har ju bara tänkt lägga in ca 300cc så skillnaden borde inte bli så stor. Ska försöka jobba ihop flex också så jag slipper sjukskriva mig hela perioden, men vi får se hur det blir med det.

Jag har berättat för min chef att jag ska opereras men inte vad. Berättade bara att jag inte är sjuk och det är inget farligt, sen frågade hon inte mer. Kanske att hon misstänker men jag vet faktiskt inte. Får väl se om nån kommer på att fråga, är inte så nära nån kollega att jag känner för att berätta för nån.

Jag funderade på hur jag skulle göra med mitt nya jobb ang op. Är mammaledig men skrev kontrakt för nytt jobb en vecka innan min op som var igår. I slutet på förra veckan skulle jag och min nya chef hitta en tid för utbildning och när vi tillslut inte hittade något passande datum varken i januari eller december ställde han frågan vad jag skulle göra och hur länge jag skulle behöva återhämtning. Jag tvekade en millisekund då jag helst hade velat komma in med "bara snygga bröst" men det kändes bra att kunna berätta. Sa att jag skulle in på renovering efter två ammandes barn och han svarade lättsamt "jaha det där känner man ju igen, min fru vill också operera sig efter barnen". Han var även omtänksam som smsade på operationsdagen och hoppades att allt gått bra för mig.

Åh blir så irriterad på mig själv när jag tänker på att folk på jobbet ska snacka och att det skall kännas jobbigt. När jag egentligen känner skit i dom sladder kärringarna. Jag har ialla fall använt super Puch up extra vadderings bh typ sedan första barnet så tänker att dom inte borde märka. Men vill inte behöva tänka så då det är Min kropp inte deras.

Jag tänker inte berätta om min operation på jobbet. Det finns massor med orsaker till det, den viktigaste är skulden jag känner mot jämnåriga arbetskamrater som drabbats av bröstcancer. Jag känner mig otacksam och korkad när jag tänker på min operation ur det perspektivet. I min omgivning åldras man i värdighet och äventyrar inte sin hälsa för utseendets skull. Så är det bara. När andra är sjukskrivna på mitt jobb får vi så gott som aldrig veta något om deras sjukskrivningsorsak, om det är förkylning eller magsjuka, om det är kortvarigt eller kan befaras bli längre. Det finns ett stort integritetstänkande man frågar inte. Allvarligare tillstånd brukar komma fram till slut, oftast genom att den drabbade eller chefen berättar på ett möte, svarar på frågor och sedan deklarerar att man inte vill fortsätta att prata om det dagligen. Eftersom jag också har använt push upp bh de senaste 25 åren, tror jag inte att någon kommer att reflektera över min tillväxt.

Jag kommer använda BH som är extra vadderad nu innan operationen och hoppas att det inte ska märkas.. Har endast berätta för min närmsta chef och en annan kollega..