Berättade för mamma - besviken

Tack för era ord! Jag känner att jag inte alls förstår henne.. om det var min dotter i samma läge hade jag stöttat henne till 100% man vill vel att sina barnska vara lyckliga, älska sig själva inte acceptera sig själv? 

Hoppas hon svalnar med tiden. Det får hon lov att göra haha

Min mamma var väl egentligen inte positiv till ingreppet, höll en ganska låg nivå om det hela tiden innan op. Nu såhär i efterhand tyckte hon att det blev huuuur bra som helst, inte alls så "fake och stort" utan tyckte det såg så naturligt och fint ut. Nu såhär dagarna efter op har hon stöttat mig till 100%, verkligen.

Hoppas din mamma bara behöver lite tid att smälta det hela :)

Kram!

Jag berättade lite snabbt för min mamma i förrgår om att jag skall operera mig och hon blev nästan ledsen och frågade om hon inte hade något att säga till om? Vilket jag sa att hon inte hade. Men jag vet att hon kommer stötta mig och va glad, bara jag är nöjd och glad. Så jag hoppas och tror att din mamma kommer göra detsamma bara hon fått smälta det lite. Lycka till!

Min mamma var kanske inte direkt så, men hon tyckte väll att det inte var nödvändigt.

Jag förväntade mig också en sån reaktion och valde därför att inte berätta. Att få ett negativt bemötande samtidigt som jag faktiskt skäms över att göra / ha gjort det så blev valet lätt.

Jag är jätte nöjd nu efteråt, särskillt med storleken som går att både dölja lätt och framhäva när jag vill. 

Var jätte nervös första gången jag skulle träffa min mamma efter operationen, nu har det gått över 2månader och hon har fortfarande inte märkt något :-) Skulle hon fråga skulle jag självklart svara ärligt, men annars ser jag ingen anledning att berätta. Jag är vuxen och det är min kropp.

Vågar inte berätta för min mamma, hon är en typisk "du duger som du är". När jag skulle sätta in en tandställning i vuxen ålder tyckte hon: Va, är du galen. Du kommer behöva alla dina tänder när du är gammal (fick dra ut 4 tänder för trångt). riktigt upprörd. Sa du duger som du är. Kan säga att det såg ut som mina tänder var inkastade i min mun från långt håll. Efteråt så tycker hon det blev riktigt bra:)

Men brösten är ännu känsligare än tänder, eftersom det förknippas som en sexig del av kroppen. Det stör folk mer, vågar därför inte berätta för folk överhuvudtaget. Man får gå runt med sina hemligheter:)

Det är så trist när man är glad och berättar ngt positivt så ska man slås ner av neativa kommentarer. Men det är du som ska leva med dina bröst och din kropp och ingen annan. Du vet i ditt hjärta vad som är bäst för dig:)

min man gillar inte alls detta. jag tog upp det på skämt i början för nga år sen och han tog int edet på allvar. det enda han sa var : "jag är nöjd" vadå vem ska du visa dem för? helt galet. De fattar ingenting för de är inte själva där. Bry dig inte om din mamma. Had det varit min dotter då skulle jaghenne all stöd hon behöver. säger man så för att man är orolig då får man säga att man är orolig inget annat. Hoppas det gick bra för dig. Jag har bokat på proforma hos Örjan men är skit nervös ändå. Jag har lite konstiga bröst, alltid små och nu efter 3 barn och viktminskning  finns inte så mkt kvar.

Jag berättade för min sambo som tog det kalasbra, så länge jag gjorde det för min skull och inte gjorde det för "hans skull". Mina bästa vänner har också tagit det jättebra. Min mamma är väl den enda som hittills har reagerat men hon var inte negativ. Hon tyckte mest att det var mkt pengar som jag kan lägga på annat och vill att jag ska vara supernoga med läkare och implantattyp (hon är barnmorska så hon är lite nojig då hon sett mkt knasiga komplikationer vid amning) men annars så var det inget mer med det. Min kropp, mitt beslut. Kan folk inte förstå det får de gnälla hos ngn annan :)

Min mamma tyckte inte heller om det, även om hon vet att jag funderat på det i flera år. Det blev nog inte riktigt verklighet för henne förrens jag sa att jag bokat in operation, två veckor innan jag skulle operera mig. Hon blev chockad och sa inte så mycket. Jag fick ta med min pojkvän på konsultationer och så. Mamma tyckte nog det var lite jobbigt, och jag förstår henne. Jag krävde aldrig att hon skulle tycka det var en bra ide och att jag gjorde rätt beslut att operera mig, men jag vill bara att hon skulle acceptera det, vilket hon gjorde. Jag förklarade klart och tydligt att det var för MIN skull, och ingen annans.

Hon hämtade mig på operationsdagen och såg i alla fall väldigt glad ut över att jag gjort som jag sagt, och inte valt ett par stora bröst med fejk-look. Allt jag ville var att få känna mig bekväm och nöjd i bikini och underkläder. Nu i efterhand har det inte pratats så mycket om brösten, hon verkar tycka dom är lagom stora och det är ingen big deal att jag opererat mig. 🙂

Min mamma var precis likadan som din, hon fick mig när hon var 41 så hon är ju lite äldre också och inte alls van vid plastikoperationer.

Hon tyckte att mina bröst var jätte fina (hängiga och slappa efter 2 barn) och små?? Och sa att man ska inte utsätta sig för operationer med risker och hit och dit om man inte behöver. Men nu är hon så glad för min skull och det har verkligen vänt helt. Hon tycker att mitt resultat är otroligt och är stolt över mig för att jag faktiskt gjorde de hahahah :D

Men jag förstår verkligen din känsla, det känn skit tråkigt när folk ska säga såna där kommentarer! Tur att man har sin man som stöttar och inte gör så stor grej av allt :) Lycka till och stå på dig!!

Kram

Min mamma var lite.. Nääääääääääääääää. oxå men jag förklarade som det var. efter 2barn finns inte brösten längre och det syns med. Hon är väl ok med det nu.. Men hon är inte överväldigt glad för det precis;)

Precis så hade min mamma också reagerat fast värre och det är anledningen till att jag endast kommer berätta om hon frågar. Hon ser sig själv absolut inte som en trångsynt och fördomsfull person med det är just det hon är gällande en del saker och bröstförstoring är fortfarande så tabubelagt konstigt nog. Vet att hon skulle döma mig och ha en annan bild av mig forever haha 😐