Hur förklara för barnen?

Kan du inte dra till med en vit lögn att du har assymmetri eller tublära bröst som ska fixas och att doktorn typ ska göra det som krävs för att få det bra (dvs stoppa i lite fyllning;). Få det att låta som ett problem eller missbildning istället för att du ska skaffa sillisar då slipper du också känna att du förmedlar att man inte duger som man är. Sillisar för en ung kille blir att föreställa sig en utvikningstjej..

Hahaha - ja men det är kanske inte en så tokig idé... fast frågan är om han inte skulle genomskåda det... jag har ju typ inga bröst till att börja med, så att säga att de är missbildade när de liksom inte finns öht... hm... men bra idé annars.

Ah men eller hur? Precis det som är problemet! Eller ett av problemen!

Tack för ditt svar!!!

Då han är 14 år tycker jag att du ska säga som det är. Men lögner som han tillslut kommer få veta iaf. Sanningen kommer alltid fram förr eller senare.

Asirnas och Smulan! Tack för era svar! Ja, jag känner väl också att sanningen är det bästa... men vad är sanningen? I sista änden är det ju att jag tycker att jag inte duger som jag är - dvs precis det som jag inte vill förmedla till barnen... :/

Och lycka till till dig också Smulan!!! 

Du kan ju säga att du ska förstora brösten fast med kroppsfett som sugs ut och transplanteras (vit lögn och låter inte lika porrigt som sillisar haha) för att dom försvann av att amma.. Blir inte lika laddat som att din son ska få höra att mamma ska göra silikonbröst

Känner så väl igen mig i detta. Jag har väntat i många år av olika orsaker att göra min bröstförstoring. Mina killar är idag 19 o 21 o det är inte heller ngt lätt ålder att berätta att mamma vill fixa brösten. Som ngn sa innan så har min känsla också varit att jag förmedlar att man inte dugar som man är. När jag berättade så sa min äldste bara att "synd att jag inte har så mycket pengar för då hade jag betalat op för dig". Så tycker väl alltid att sanningen är det bästa för den kommer alltid fram i slutändan. Lycka till med vilket beslut du än tar att berätta det på.

Mmmm.. vet du... nåt i den stilen är faktiskt inte en dum idé alls! Det är helt sant att brösten försvann efter nästan 6 års oavbruten ammning (fyra ungar på 5 år) - innan ettan kom hade jag iaf lite bröst - så jag skulle ju helt enkelt kunna ta det på den bogen att alla utseenden är helt ok, men som jag ser ut nu (och har sett ut under hela hans medvetna liv), det är intejag, och nu är jag trött på att gå runt i en annans kropp... då kommer man ju någorlunda runt problemet med att förmedla fel budskap iaf! Och det är dessutom hyfsat sant. Att jag inte tänkt på detta!!Tack, Tin!!!👍

Sen är jag inte lika säker på det där med att säga att det är kroppseget fett... håller helt med om att det är mindre laddat, men... men om han direkt frågar hur de ska göra kan jag ju säga det... kanske i så fall lägga till att brösten inte bara blev små, utan att allt fett som kommit sen dess (vilket iofs inte är så mycket...) dessutom enbart lagt sig på magen, så det blir två flugor i en smäll: att ta fett från magen, o att sätta in det i brösten😉Hahaha!

Ovanstående kommentar var riktad till Tin... Trodde att den skulle hamna under hennes inlägg - hahaha, det är olika på alla forum det där...

Knöligt att man inte kan svara direkt under respektive kommentar... Får väl svara i tur o ordning i samma kommentar i stället då...🙂

Milou87 - hahaha, jadetproblemet finns där ju &så: hur man ska förklara för allaandra! Fast jag är väldigt bra på att dölja min avsaknad av bröst med kläder, och jag visar mig aldrig i bikini/baddräkt eller liknande,så de flesta i min omgivning har nog inte så bra koll på hur stora bröst jag egentligen har... men det är ju det jag vill ändra på; jag vill kunna ha de kläder jag vill - inte bara de som gör min kropp så odefinierbar som möjligt! Jag hoppas iaf att det löser sig för dig!

Hope - Vilken underbar kommentar, och vlka underbara barn du har!!! Blir glad ända in i själen!!🙂

Crizal - ja, precis: det är svårt, eller hur? Men precis som du skriver, och som även Tin föreslog, så är ju det där med att kroppen ändras vid grav o ffa amning, och att man vill ha det som förrut en jättebra förklaring. Lycka till!

Hahahaha - det är nog sååå sant!💋

Min reaktion var precis som ovanstående, han kanske inte vill veta mer än ATT du ska göra operationen. Det måste man ju berätta eftersom man kommer vara sliten efteråt och det ju (föhoppningsvis :-)) kommer märkas en skillnad på storleken framöver.

Själv har jag 3 döttrar som jag kommer berätta för (8, 12 ch 14 år). Jag ser det dock som relativt odramatiskt eftersom jag är 40 år och har väldigt små bröst, jag tycker inte att det är att likställa med att man som 18-åring opererar brösten för att man vill ha "bomber" (inget fel i det, men det är kanske inget som jag vill att mina barn ska göra 😉). Om de har frågor så kommer jag nog säga att jag tycker att det är fint med lite större bröst och att jag har råd med detta och ville unna mig det. Jag har inga komplex egentligen och kanske blir det mindre dramatiskt för mig att berätta då också. Har varit nöjd med mina små och praktiska bröst, men nu när de knapp fyller ut en A-kupa (haft liten B tidigare), så känns det som läge att fylla på lite.

Sen tror jag också att det är rätt vanligt, jag känner inte många, men när jag pratat med lite yngre tjejer så verkar det som var och varannan opererat sig, så kanske att man gör en större sak av det för att man själv tycker att det är en stor sak så att säga.

Lycka till!